Korna blev bättre med extra koppar

Under 2020 besökte Husdjur Stefan Edlund på gården Ulvesked i norra Bohuslän där djuren i besättningen under en längre tid varit ovanligt infektionskänsliga.

– Korna hade alldeles för många mastiter, speciellt det sista året innan vi fick grepp om orsaken, säger Gunnar Niklasson, ladugårdsförman på Ulvesked.

Besättningen ligger högt i avkastning och har många år legat på 20-i-topp för konventionella gårdar. Men trots noggranna hygienrutiner, även kalkning av båspallarna, och foder av hög kvalitet har gården samtidigt legat över det nationella genomsnittet för andelen mastiter i besättningen.

Dubbelt så många mastiter

Under 2018 gick celltalen upp i hela besättningen. Gunnar Niklasson berättar hur i princip alla kor fick förhöjda cellhalter i mjölken. Vintern 2018–2019 hade de ofta en till två kor som behandlades för mastit i besättningen som utgörs av 83 mjölkande kor.

– Vi hade dubbelt så många mastiter mot vad som kan anses som normalt, säger Stefan Edlund.

Mastiterna inträffade inte inte under kornas mest känsliga period, tiden efter kalvning. Istället uppträdde de senare i laktationen, efter 3–4 månader. Mastiterna var lättbehandlade och Gunnar Niklasson konstaterade att det oftast rörde sig om stafylokocker och streptokocker. Antibiotika som sattes in som behandling gav bra resultat, förutom att så snart en ko blev frisk så blev en annan sjuk.

– Jag tror att det började när vi bytte vattenbrunn. Jag tror att det möjligen kan vara mer molybden i det vattnet än i vattnet från den gamla brunnen, men jag vet inte, säger han.

Letade bland mineralerna

Efterforskningar som Växa Sveriges personal gjorde visade att den trakt som gården ligger i ofta har höga halter molybden i jorden. Molybden är ett grundämne som binder sig till koppar, vilket gör att kopparn inte tas upp som det ska i kroppen. I foderstaten bör kvoten vara 4:1, det vill säga innehållet av koppar bör vara fyra gånger högre än innehållet av molybden. Analyser av gårdens vallfoder visade dock inte på några onormala mineralvärden, vare sig av koppar eller molybden.

Blodprov togs på fyra sinkor för att undersöka om det kunde röra sig om kopparbrist, något som bland annat kan ge försämrat immunförsvar hos korna. Besättningen har förutom onormalt många mastiter även haft andra problem som inte kunnat förklaras. Till exempel har kor med kvarbliven efterbörd ofta blivit sjuka och behandlats. Andelen dödfödda kalvar har också varit högre än genomsnittet.

Analyskostnaden för proverna, både blod- och mjölkprover, låg på 50 euro plus frakt.

– Det är ju ingen kostnad om man kan lösa problemet. Ett mjölkprov skulle alla ta en gång om året för att kolla att alla värden är normala, säger Gunnar Niklasson.

Låg kopparhalt

Resultatet av proverna visade att blodets innehåll av koppar låg på 5,4–6,9 mikromol per liter, medan referensvärdet var mellan 8 och 24. Innehållet av selen låg i överkant, men i övrigt var alla värden normala.

– Jag tog direkt hem ett mineralfoder från Lantmännen som innehåller 30 procent mer koppar. De fick äta upp den säcken och sen tog vi ett tankmjölkprov och skickade till Holland för analys. Då låg kopparhalten i det övre spannet av referensvärdena, säger Gunnar Niklasson.

Och som i ett trollslag minskade problemen. Celltalen sjönk och antalet mastiter minskade kraftigt. Som lägst låg tankmjölksproverna på cirka 80 000 celler per milliliter, därefter ökade de igen och låg tidvis upp till 250 000 celler per milliliter. Under 2020 hade det stabiliserat sig runt 100 000.

Stor lättnad

Även de andra problemen minskade, framför allt kalvdödligheten.

– Jag vet inte om det är tillfälligheter, men vi har inte haft en dödfödd kalv det senaste året, säger Gunnar Niklasson.

De var båda enormt lättade över utvecklingen, att problemen nu ser ut att vara lösta.

– Det går inte att beskriva hur det känns. Arbetsmässigt var det knäckande med alla mastiter. Vi hade ju gjort allt för att korna skulle vara friska, säger Stefan Edlund.