Gul havsvik ger grön vinst

Texten publicerades första gången i Husdjur 9 2020.

Det brummar ordentligt om det nya pumphuset vid Dynestadsjöns rand, strax norr om Gamleby i nordöstra Småland. Här ska under tre års tid, med start denna sommar, 750 000 kubikmeter övergött Östersjövatten pumpas upp och istället bidra till produktionen av förstklassigt djurfoder till mjölkgårdarna Ogestad, Hyllela och Valstad (Gamlebygymnasiet).

Gabriel Jonsson, en av de tre bröder i företaget Bröderna Jonsson, kikar tillsammans med Dennis Wiström, kommunagronom i Västerviks kommun, ut mot den flotte i viken dit ledningen går och där vatten sugs in på tolv meters djup.

– Det här är en bokashi i storformat. Antingen ger den algblomning i Östersjön eller så använder vi den för att vattna åkermarken, konstaterar Dennis Wiström och syftar på den kompostliknande process som sker i den syrefria vattenmiljön.

Nu ska alltså kompostvattnet tas tillvara istället för att ställa till med oreda i sjön. Samtidigt säkras bevattning på 300 hektar. Det är en välkommen foderförsäkring för Bröderna Jonsson som totalt har 4 500 djur, varav 1 650 mjölkkor, fördelat på tre enheter.

Övergödning gav massdöd

Det var sommaren 2013 som vattnet i Dynestadsjön – ändhållplats för Dynestadviken – vände runt. Det övergödda vattnet på bottnen syresattes och frigjorde svavel som färgade viken gul och orsakade stank och en massdöd av fisk. Provtagningar visade att vattnet från cirka tre meters djup ner till djuphålan på 16 meter var helt syrefritt med höga halter av kväve och fosfor. På grund av det långa och grunda inloppet till viken var tillflödet av syresatt vatten från Östersjön begränsat. Alltså en slags miniversion av Östersjöns relation till Kattegatt.

Försök i SLU:s klimatkammare visade att vattnet fungerade utmärkt som gödning av vårvete, korn och vall, med en fördubbling av skördemängden på korn jämfört med kranvatten. Salthalten på 4 promille verkade inte ge någon negativ effekt. 2014–2016 gjordes mindre försök på Valstad, som ägs av Hushållningssällskapet men arrenderas av Bröderna Jonsson, innan projektet utökades med bevattning av 50 hektar 2017–2019.

– Torksommaren 2018 blev ju ett riktigt uppvaknande. Då var processen om att skala upp ytterligare redan igång, med inlämnad ansökan. Vi insåg att det inte var något att tveka på om det skulle gå igenom, berättar Gabriel Jonsson.

Blir gödning på åkern

Med hjälp av stöd från Havs och vattenmyndigheten har nu projektet växlat upp till full skala, med två stamledningar som tillsammans forslar vatten till cirka 300 hektar åkermark, fördelat på tre bruksenheter och ett 20-tal skiften. Pumpstationen på Dynestadsjöns östra strand trycker ut vatten till en fem kilometer lång ledning. På motsatt strand går en 1,5 kilometer lång ledning som får sitt vatten direkt från en mindre pump placerad på en flotte i sjön. I de 750 000 kubikmeter vatten som beräknas pumpas upp under de tre åren finns uppskattningsvis 15 ton kväve och 1,5 ton fosfor, enligt Dennis Wiström.

– All areal som vattnas av det här har avrinning tillbaka till viken. Vi använder näringsämnena och släpper tillbaka vattnet. För vatten i mark är ju bara en lånad produkt, säger Gabriel Jonsson som tror att vattnet i sjön kommer att fortsätta innehålla näringsämnen även efter att de stora koncentrationerna har pumpats upp.

I år odlas vall, höstvete och majs på den be vattnade arealen. Bedömningen är att havsvattnet innehåller näring motsvarande cirka 10 procent av grödans behov, vilket tillsammans med bevattningen beräknas ge en skördeökning mellan 10 och 20 procent. Bröderna Jonsson kommer inte att minska på mängden gödning de själva lägger ut.

– Vi räknar ju med en skördeökning på grund av bevattningen så då ökar ju också grödans behov av näring, resonerar Gabriel Jonsson.

Vi förflyttar oss till ett fält med höstvete på fastigheten Nygård, där en av de nya bevattningsmaskinerna för första gången ska kopplas in. Vid kopplingspunkten i slutet av draget finns Hushållningssällskapets försöksrutor där effekten av bevattningen ska undersökas på uppdrag av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Redan i början av projektet konstaterades att vattnet inte innehöll några miljögifter, men däremot ett flertal mikro och makronäringsämnen. Salthalten ligger ungefär 1 000 gånger under gränsvärdet för när grödan ska påverkas. För att motverka natriumets eventuella effekter på jordstrukturen har marken strukturkalkats.

– Men det bästa man kan ha för markstrukturen är ju en bra gröda med ett bra rotsystem, konstaterar Dennis Wiström.

Dubbel vinst

Under projektet kommer forskarna även att följa hur mycket av näringen från havsvattnet som tas upp i grödan, samt vad det ger för effekter på såväl mineralinnehåll som på foderkvaliteten i form av råprotein, smältbart råprotein, omsättbar energi och torrsubstans, ts. För agronomen Dennis Wiström är det hela det optimala sättet att arbeta i ett miljöprojekt.

– Jag försöker jobba med åtgärder inom de gröna näringarna och lantbruket för att få till en bra vattenmiljö. Här handlar det inte bara om att pumpa upp och ta bort det övergödda vattnet, utan om att även få in det i livsmedelsproduktionen, säger han.

Traktorn som drar ut bevattningsmaskinen skumpar bort längs åkerkanten och försvinner bakom en udde. På grund av de långa dragen och det böljande landskapet föll valet på självgående bevattningsmaskiner från Fasterholt, med 1 000 meter slang. De lägger ut 60 kubikmeter vatten, motsvarande cirka 20 millimeter regn, per timme och förflyttar sig under den tiden cirka 40 meter. Varje ekipage väger dock 16 ton vilket ger nya utmaningar för att undvika markpackning. Bland annat övervägs GPS-styrning av bevattningsmaskinerna.

En annan idé är att börja använda stamledningen för att pumpa ut gödsel från satellitbrunnar och lägga ut den med hjälp av släpslang istället för tunna, nu när markerna oftare kommer att vara blöta vid körning.

Ger flera fördelar

Cirka tre timmar per dag räknar bröderna Jonsson med att lägga på att flytta bevattningsmaskiner. Arbetet, plus investeringen i själva maskinerna, är deras del av kostnaderna i projektet. Tack vare den förväntade skördeökningen räknar de med att maskinerna kommer att vara avbetalda på 4–5 år. De räknar även med andra vinster som är svårare att värdera i kronor och ören i dagsläget, förutom själva värdeökningen på marken.

– Vi kommer ju att ha skörd på 300 hektar oavsett väder, i princip. Skördeökningen innebär att vi inte behöver mer areal och längre transporter om vi vill utöka. Eller att vi kan minska arealen med bibehållen produktion, säger Gabriel Jonsson och fortsätter:

– Sen är det ju miljöbiten vid Dynestadsjön. Det gynnas ju vi också av i och med att vi har en fastighet intill med uthyrning. Det är såna mjuka värden som det inte går att sätta en peng på.

När projektet är över räknar Dennis Wiström med att siktdjupet i sjön ska ha ökat med ett par meter och att nytt syrerikt vatten ska ha runnit in från Östersjön. Redan har andelen abborre i sjön ökat i såväl mängd som vikt och gösen har börjat komma tillbaka. Samtidigt har mört och benlöja minskat.

Väntar på resultat

En fortsättning av projektet är också på gång med tvåstegsdiken och kolfilterdiken för att fånga upp fosfor från jordbruksmarken. Och såväl Dennis Wiström som bröderna Jonsson håller ögonen öppna efter nya sjöar och vikar där det kan vara intressant med liknande åtgärder.

Gabriel Jonsson ser med spänd förväntan fram emot att om ett par år få utvärdera resultaten av det kombinerade miljö och bevattningsprojektet. Kommer skördarna verkligen att ha ökat med 10 till 20 procent som beräknat och hur länge kommer gödningseffekten att finnas kvar i Dynestadsjön?

– Rent krasst rör det sig ju om teoretiska uträkningar än så länge. Egentligen vet vi inte så mycket mer än att det borde funka. Men det kommer inte att förstöra något, så mycket kan vi säga.