Bättre ekonomi behöver inte fresta på miljön

Många mjölkgårdar kan växa ekonomiskt, utan att miljöpåverkan ökar. I en studie hittades flera gårdar som kan tjäna som inspiration för andra.

Text: Helena Hansson, professor i jordbrukssektorns ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet

Omställningen till ett mer hållbart samhälle och hållbara livsmedelssystem medför bland annat att produktionen av råvaror behöver ske på ett sådant sätt att negativa miljöeffekter kan minskas betydligt jämfört med i dag. Hur ser läget ut bland mjölkgårdarna i Sverige? I en nyligen publicerad forskningsartikel konstaterades att den genomsnittliga gården har möjlighet att förbättra de ekonomiska resultaten. Samtidigt som dess miljöpåverkan stannar på nuvarande nivå.

I studien undersöktes eko-effektiviteten (eco-efficiency på engelska) hos 263 mjölkgårdar i Sverige. Genom att analysera eko-effektiviteten hos ett stort antal mjölkgårdar går det att dels dra slutsatser om förbättringspotential, dels undersöka om det finns gemensamma nämnare för företag som är mer eller mindre eko-effektiva. Detta kan användas för eget lärande, av rådgivare och för att designa mer ändamålsenliga politiska stödåtgärder till lantbruket.

Värdefull datakälla

Data till studien hämtades från Jordbruksekonomiska undersökningen som administreras av Statistiska Centralbyrån och Jordbruksverket. Denna databas innehåller bokföringsdata vilket gör det möjligt att följa såväl användningen av insatsvaror som produktion av olika produkter. Uppgifterna är avidentifierade, vilket innebär att det är omöjligt att spåra enskilda lantbrukare som bidragit med sina uppgifter.

Jordbruksekonomiska undersökningen är en värdefull informationskälla i forskningen eftersom data inte bara är väldigt detaljerad utan också insamlad på ett sådant sätt att urvalet, även om det är ganska litet, representerar väsentliga delar av jordbruket i Sverige.

Måttet ekoeffektivitet

Måttet eko-effektivitet har använts i många olika sammanhang i forskningen. Det tar sin utgångspunkt i företagens ekonomiska förädlingsvärde och jämför det med den miljömässiga påverkan de ger upphov till genom sin produktion. Varje företag får ett värde mellan 0 – 100 procent, där ett högre värde signalerar bättre eko-effektivitet och att företagen är på rätt väg.

Ett traditionellt sätt att mäta eko-effektivitet innebär att företag som växer kan få ett högre värde även om den miljömässiga påverkan ökar, så länge förädlingsvärdet procentuellt sett ökar mer. Det säger sig självt att detta sätt att mäta är problematiskt. Det ger inte tillräcklig vägledning när det gäller hur den totala miljöpåverkan kan minskas. Istället reflekterar metoden ett synsätt att ökad miljöpåverkan kan ursäktas så länge förädlingsvärdet ökar i snabbare takt.

Hänsyn till planetära gränser

I studien utvecklades därför sättet att mäta eko-effektivitet, vilket var det huvudsakliga syftet, genom att utgå från det välkända begreppet planetära gränser. Begreppet som sådant är inte anpassat till gårdsnivå och föreslår alltså inte miljömässiga ramar för en gårds verksamhet. Men ett lämpligare sätt att mäta eko-effektivitet behöver ta hänsyn till om verksamheten befinner sig inom rimliga tröskelvärden för sin miljöpåverkan.

På så sätt kommer företag som ökar sin miljöpåverkan samtidigt som de ökar sitt förädlingsvärde inte längre anses som mer eko-effektiva, vilket är rimligt. I det här projektet låg fokus på miljömässig påverkan i termer av näringsläckage och bidrag till global uppvärmning. 

Flera ekoeffektiva mjölkgårdar

Resultaten tyder på att de undersökta mjölkgårdarna har betydande potential att öka förädlingsvärdet vid nuvarande nivåer av miljöpåverkan, om alla skulle driva sin verksamhet på samma sätt som de som är allra mest eko-effektiva. Det var också tydligt att större och mer intensiva gårdar tenderar att utgöra den mer eko-effektiva gruppen.

Precis som alla studier har även den här vissa begränsningar. Framförallt gick det inte att med tillgängliga data mäta utsläpp av växthusgaser från djurens matsmältningssystem och inte heller från hantering av gödsel. Istället låg fokus på utsläpp genererade från fossila insatsvaror. I framtida forskning vore det mycket relevant att tillämpa den här utvecklade metoden för att mäta eko-effektivitet baserat på mer heltäckande utsläppsdata.

Inspireras av andra

För en enskild gård som är intresserad av att utvecklas kan studiens sätt att tänka kring eko-effektivitet tjäna som inspiration när det gäller avvägningen mellan miljöbelastning och gårdens ekonomiska förädlingsvärde. Framförallt tanken att det finns absoluta gränser för hur stor miljöbelastning en verksamhet kan ha och att arbetet med att förbättra förädlingsvärdet behöver ske på ett sådant sätt att dessa gränser inte överskrids.

Baserat på studien är det uppenbart att det finns stor variation i hur väl gårdarna presterar när det gäller eko-effektivitet. Att lära av dem som klarar av att minska sitt näringsläckage och sin användning av fossila insatsvaror är vägar framåt.