Små skillnader i djurhälsa mellan olika liggytor

Text: Ulf Emanuelson, Institutionen för kliniska vetenskaper, SLU

Kompoststall, eller komposteringsstall som det egentligen bör heta, är ett relativt nytt sätt att inhysa nötkreatur på, och i Sverige finns än så länge endast ett fåtal. Ett sådant stall har en bädd som består av gödsel och strömaterial, till exempel träflis, sågspån, hackad halm, fröskal eller liknande. Bädden harvas eller fräses regelbundet för att hålla igång en komposteringsprocess.

Ett kompoststall har en stor yta och få inredningsdetaljer vilket gör att djuren kan lägga sig och resa sig på ett naturligt sätt och ha en mjukare bädd än det är i en vanlig lösdrift med liggbås. Svensk forskning har visat på en generellt förbättrad komfort och färre skador för mjölkkor i kompoststall, jämfört med i lösdrift med liggbås, även om variationen inom system var mycket stor.

Studie i sex länder

För att undersöka hur det står till med djurhälsan i kompoststall för mjölkkor gjordes en studie där lösdrifter jämfördes med liggbås. I studien ingick 16 kompoststall och lika många vanliga lösdrifter i Nederländerna, Italien, Slovenien, Sverige, Tyskland och Österrike. Underlaget för att bedöma djurhälsan kom från det som registreras i kokontrollen i de olika länderna.

Det finns inte något gemensamt och standardiserat system för kokontroll, så jämförelsen begränsades till sådant som ändå går att jämföra mellan länder. För att minska risken för att skillnader i kokontrollen mellan länder ändå skulle påverka jämförelserna mellan de två inhysningssystemen så gjordes jämförelsen parvis, det vill säga att ett kompoststall jämfördes med ett lösdriftsstall i samma land.

Överlag god juverhälsa

Resultaten visade att juverhälsan, mätt som celltal i mjölken, var sämre i kompoststallen (se tabell), även om skillnaden var liten och juverhälsan överlag var mycket god. De celltal som presenteras i tabellen är så kallade geometriska medeltal, vilka ger ett lägre värde än ”normala” medeltal. En möjlig förklaring till den något sämre juverhälsan är att denna och andra studier har visat att det kan vara svårare att hålla djuren – och juvren – rena i kompoststall, även om djur mycket väl kan vara rena i ett väl fungerande kompoststall.

Det syntes inte någon skillnad i risken för ketos (acetonemi) mellan systemen, vilket inte heller var att vänta eftersom det inte finns några generella och systematiska skillnader i vare sig utfodringsprinciper eller avkastningsnivåer mellan de två typerna.

Besättningarna med kompoststall hade något fler dödfödda kalvar, dock på en mycket låg nivå, men det var inte någon skillnad i frekvensen kalvningssvårigheter. Kompoststallen hade en lägre andel långa kalvningsintervall (>400 dagar) än lösdriftsstallen, samt kortare tid från kalvning till första insemination. Den skillnaden kan dock även orsakas av olika strategier i de två typerna av besättningar.

Större variation inom än mellan system

Det var inte någon skillnad i hållbarhet, mätt som ålder vid utgång, mellan besättningstyperna. De flesta besättningarna i studien hade dock haft kompoststallen under ett begränsat antal år, och eventuella effekter av den ökade komforten på hållbarheten kanske inte hade hunnit uppenbaras. Kompoststallen hade en lägre andel förstakalvare vilket tyder på en lägre rekryteringsprocent, och är positivt både ur ekonomisk och miljömässig synvinkel.

Sammanfattningsvis hittades inte några större skillnader i djurhälsa mellan de två typerna av besättningar. Variationen inom systemen är i många fall större än skillnaden mellan dem, vilket visar att det är fullt möjligt att ha god djurhälsa i såväl kompost- som lösdriftsstall med liggbås. Och tvärt om… En viktig begränsning med studien var att den bara omfattade det som kunde utläsas ur de delar av respektive lands kokontroller som var tillräckligt jämförbara. Det gick därför inte att till exempel jämföra förekomst av hälta och status på klövhälsan, vilket är ett område där man kan tänka sig att dessa två inhysningssystem kan ha olika inverkan. Vidare studier med detaljerad uppföljning av ben och klövar är därför behövliga.