Text: Carl Andås, växtodlingsrådgivare, Växa
Med vattenbalansberäkningar kan man med precision följa hur välförsörjd en gröda är på vatten. När torkstressen inträffar syns inte med blotta ögat, och 2022 kom den tidigt.
Att vallens avkastning begränsas av vattentillgång i många delar av landet är ingen nyhet. Svenska bevattningsförsök visar att bevattning ger 20–30 procent merskörd i genomsnitt, vilket anses som en vedertagen siffra. I masterarbetet ”Vattenbalansberäkningar som metod för bevattningsplanering” vid institutionen för mark och miljö på Sveriges lantbruksuniversitet, testades under 2022 en beräkningsmetod för att ta reda på när och hur mycket vatten en gröda behöver tillföras.
Värme och vind påverkar
En vattenbalans beskriver hur mycket vatten som avdunstar och transpireras av växterna baserat på väderdata, vilket ställs mot hur mycket nederbörd som faller. En varm och blåsig sommardag kan 70–80 kubikmeter vatten per hektar avgå från en vall som snart ska slås.
Så var exempelvis fallet under dagarna runt midsommar på många platser i södra Sverige i år. Baserat på jordart och grödans rotdjup görs sedan en uppskattning av hur stort vattenförråd som grödan har att använda. Därefter går det att följa hur mycket vatten som tillförs och försvinner på dygnsbasis.
Resultaten visade att man med bra lokala väderdata kan följa noga hur markens vattenförråd förändras under säsongen.
Otillräckligt vattenförråd
Samma metod går att använda för att se när det hade behövts sättas in bevattning i en vall. Då framgår det att markens vattenförråd inte räcker långt för att försörja grödan under sommaren.
I exemplet nedan har en tänkt vall på en moränlättlera följts på fyra platser i den södra halvan av Sverige. På de fyra platserna, Långås i Halland, Dimbo i Västergötland, Vreta i Östergötland och Ultuna i Uppland finns väderstationer varifrån väderdata hämtats.
Mellan markytan och en halv meters djup kan en moränlättlera med fyra procent mullhalt hålla cirka 110 millimeter vatten, motsvarande 1 100 kubikmeter per hektar. Olika grödor är olika känsliga för torkstress, blandvall börjar få svårt att ta upp vatten när 55 procent av det växttillgängliga vattnet i marken försvunnit. Då är det dags att sätta in en bevattning.
Torkstress tidigt i maj
Av tabellen kan man utläsa att torkstressen i år inträffade ungefär samtidigt på de fyra platserna, cirka en vecka in i maj. Vid den tidpunkten hade de fyra platserna fått 30–45 millimeter regn sedan den första mars. För att ta vara på vallens avkastningspotential och få maximal nytta av kvävet skulle alltså en bevattning behövt sättas in redan innan första skörden i år.
Plats | Långås | Dimbo | Vreta | Ultuna |
Regn (mm) | 250 | 226 | 120 | 236 |
Avdunstning + transpiration (mm) | 514 | 510 | 525 | 513 |
Nederbördsunderskott (mm) | 265 | 284 | 405 | 277 |
Första torkstress | 04-maj | 05-maj | 07-maj | 05-maj |
Antal bevattningar á 30 mm som hade krävts | 6 | 7 | 10 | 7 |
Dessutom har stora delar av sommarens nederbörd i år tenderat att komma som skurar i augusti, då mycket skördepotential redan förlorats. Exempelvis fick Ultuna och Vreta 55 respektive 72 millimeter regn den 27–28 augusti – i Vretas fall mer regn än under mars, april, maj och juni tillsammans.
Alltså skulle en årsöversikt av nederbördsunderskottet i Vreta vara missvisande för hur torrt det faktiskt varit.
Nederbördunderskott under sommaren är regel snarare än undantag i Sverige. Vattenbalansmässigt har växtodlingssäsongen 2022 varit ganska lik genomsnittet den senaste femårsperioden, men lokalt torr. Den torraste platsen i exemplet är Vreta, där vallen hade behövt tillföras 300 millimeter vatten för att inte begränsas av torkstress.
Potential för skördeökning
Med ett så stort underskott på nederbörd hade skördeökningen med bevattning blivit större än de genomsnittliga 20–30 procenten, baserat på resultat på liknande försöksår.
Kostnadsmässigt är det däremot sannolikt inte rimligt att dimensionera en bevattningsdamm för vall för de volymerna.
Beräkningarna visar i vilket skede och i vilka volymer grödan behöver vatten. En lång rad svenska försök har visat att det finns en stor potential för högre vallskördar om bevattning kan utföras med sådan precision. Beräkningarna kan också vara till nytta vid dimensionering av bevattningssystem genom att besvara om bevattningsbehov finns, hur mycket vatten som åtgår och vilken kapacitet som krävs.
För den egna gården är ett bra första steg att skaffa sig en god bild av vallens avkastning i nuläget, och anpassa kvävegivan efter det. Därefter kan man räkna på vad en bevattningsanläggning skulle kunna innebära för avkastningen.
Källa:
Andås, C. (2022) Vattenbalansberäkningar som metod för bevattningsplanering. (Examensarbete, Agronom mark/växt). SLU. Inst. För mark och miljö. Ej publ.