Bättre smittskydd kan bromsa spridning av RS-virus

Bovint respiratoriskt syncytialt virus (RS) orsakar luftvägssjukdom hos nötkreatur och uppträder ofta i form av besättningsutbrott. Det är inte helt klarlagt hur viruset sprids och hur det överlever under perioder när få infektioner upptäcks.

Text: Sara Hägglund, forskare, och JF Valarcher, projektledare, Sveriges lantbruksuniversitet

Ett forskningsprojekt designades därför för att hitta smittvägar mellan olika besättningar och län, samt över tid. Målet var att skapa ett kunskapsunderlag för förbättrad framtida RS-kontroll.

Kluster av utbrott identifierades i Dalarna, Jämtland och Uppland, mellan januari och maj 2020 (112 dagar). Viruset hittades i 41 besättningar och dess genetiska kod kartlades i 27 av dessa. Information om virusets genetiska släktskap kombinerades med information om besättningarnas externa kontakter med nötkreatur 2–4 veckor innan utbrotten upptäckts. För att hitta besättningar som inte smittats samlades även tankmjölk in från ett geografiskt område med många utbrott.

Trots att RS-virus tillhör en grupp som vanligen muterar, kunde mycket få mutationer hittas i virusets genetiska kod. De mutationer som ändå skedde möjliggjorde övervakning av smittspridningen. Virus från besättningar i samma län var till hög grad närbesläktade, men en spridning mellan angränsande län kunde också konstateras.

Besättningar inom och omkring ett kluster av RS-smitta. Ofyllda och röda cirklar indikerar besättningar som smittats, medan gröna cirklar indikerar sådana som klarat sig undan smittan.

Besättningar som drabbats av virus med samma eller mycket snarlik genetisk kod låg ofta nära varandra geografiskt. Dessa utbrott upptäcktes ofta inom loppet av 30–50 dagar, vilket tyder på att spridningen gick relativt fort och att de åtgärder som utförts för att stoppa smittan lokalt varit otillräckliga.

Under två veckor innan utbrotten upptäckts angav 13 procent av besättningarna att de tagit in nya nötkreatur, 75 procent att de haft minst ett externt besök i kontakt med djuren (34 procent hade haft tre eller flera sådana) och 44 procent att nötkreatur transporterats från gården. Endast två besättningar som helt klarat sig från smittan hittades inom ett geografiskt område med många utbrott. Dessa rapporterade att antalet externa kontakter varit mycket begränsat.

Utifrån detta kunde människor, nötkreatur, transporter och/eller material misstänkas utgöra smittkällan i en tredjedel av de kartlagda utbrotten. Dessa kontakter skedde 9–26 dagar innan utbrotten upptäckts.

Sammanfattningsvis tyder resultaten på en relativt snabb, ofta lokal, spridning av RS och att virus troligen introduceras i besättningar långt innan utbrotten upptäcks. För att stoppa smittan utan vaccination kan smittskyddet behöva stärkas ytterligare. En workshop kommer att anordnas för diskussion av eventuella åtgärder.

Projektet organiserades av SLU med finansiering från FORMAS. Medverkade gjorde lantbrukare och veterinärer, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), University of Glasgow, samt Växa och Gård och djurhälsan.

Fakta

Projektet organiserades av SLU med finansiering från Formas. Medverkade gjorde lantbrukare och veterinärer, SVA, University of Glasgow, samt Växa och Gård- och djurhälsan.