Text: Anna-Lena Hegrestad, Eleonor Hovelius, Kunskap & Utveckling, Växa
Flugrelaterade beteenden går att dela in i defensiva respektive skyddande. Defensiva beteenden är de som djuren använder för att få bort flugor på kroppen, såsom svansviftningar, stampande och huvudrörelser. Det finns en stark korrelation mellan mängden flugor och antalet utförda rörelser.
Skyddande beteenden hindrar flugor att komma åt kroppen. Det vanligaste är det som kallas bunching (översatt: buntning), vilket innebär att flocken ställer sig tätt samman med huvudena vända inåt.
Minskad betestid
Forskning visar att grupper utan behandling mot flugor har signifikant fler sådana tillfällen och spenderar mer tid stående tätt ihop jämfört med behandlade grupper. Beteendet kan utlösas redan vid 9–12 betesflugor i ansiktet och vid 20 flugor minskar betestiden. Det stöds av en annan studie som visat att betestiden minskade 20–25 minuter/dag vid 10–11 betesflugor.
För stickflugan ökar buntningsbeteendet redan när antalet överstiger en fluga per ben. Enligt forskare kan buntning och stampanden på grund av flugor vara en bidragande orsak till söndertrampad betesmark. Beteendet kan även medföra skada på kalvar när ko och kalv går tillsammans.
Hämmar tillväxt
Studier av tillväxt hos ungdjur visar att grupper behandlade mot hornfluga kan växa upp till 14 procent mer än obehandlade grupper. Det finns även forskning som visat att djuren inte hämtar igen den minskade tillväxten senare under uppfödningen. I studier som inte kunnat påvisa tydliga skillnader i tillväxt eller mjölkavkastning tolkar forskarna det som att flugbördan inte varit tillräckligt hög.
Sammantaget visar forskning att flugor, förutom att de kan sprida sjukdom, orsakar irritation och stress hos djuren. Det är därför motiverat att förebygga större angrepp för att öka djurens välfärd och undvika produktionsförluster.