Den offentliga kontrollen använder Jordbruksverkets checklista, som främst innehåller resurs- och skötselbaserade parametrar (vilka utrymmen och resurser djuren har och hur djuren sköts) och de djurbaserade parametrar som kontrolleras är varken kvantitativt eller kvalitativt bedömda. I checklistan finns svarsalternativen ”Ja”, ”Nej”, ”Ej kontrollerat” och ”Ej aktuellt”.
Det innebär till exempel att frågan om rena djur besvaras, men säger inte något om graden av smuts eller hur många djur som är drabbade. På samma sätt registreras inte omfattningen av magra eller feta djur. Detta gör det svårt att fånga in nyanser, att följa förändringar. Även EU-kommissionen har efterfrågat fler och mer detaljerade djurbaserade parametrar, både för att kunna bedöma djurvälfärden på gårdsnivå och vilken övergripande djurvälfärd ett land har samt för att kunna se förändringar över tid och om det sker några förbättringar.
Tydliga skillnader
I avhandlingen jämförs checklistan med två väletablerade protokoll som huvudsakligen bygger på djurbaserade parametrar: Welfare Quality, som används i forskning, och Växas rådgivningsverktyg ”Fråga Kon”. På 41 mjölkgårdar framkom tydliga skillnader i resultat. Smuts registrerades endast på två gårdar enligt checklistan, men på samtliga gårdar i Welfare Quality och på 31 gårdar enligt Fråga Kon.
Magra och feta djur noterades inte alls med checklistan, men enligt Fråga Kon fanns magra kor på 23 gårdar och feta kor på 26. Welfare Quality visade 33 gårdar med magra och 23 gårdar med feta kor. Slutsatsen är att mer information om djurvälfärden kan tas fram när hull, smutsighet och skador registreras på ett mer detaljerat och kvantitativt sätt.
Olika yrkesgrupper
Avhandlingen omfattar också en studie där 569 personer från olika yrkesgrupper – djurskyddshandläggare, veterinärer och rådgivare, forskare, djurhållare samt studenter – fick bedöma foton av nötkreatur med avseende på hull och smutsighet samt föreslå åtgärder. Resultaten visade tydliga skillnader mellan grupperna. Handläggare med mer omfattande djurvetenskaplig utbildning var mindre benägna att sätta höga hullvärden. Studenter bedömde djuren som smutsigare än både handläggare och veterinärer, och de rekommenderade också strängare åtgärder.
Veterinärer och rådgivare var däremot mer benägna än handläggare att föreslå mildare åtgärder. Dessa skillnader visar att erfarenhet, utbildning och yrkesbakgrund påverkar bedömningen, vilket är viktigt att ta hänsyn till i en officiell kontroll.
Nya metoder
I lagstiftningen finns det krav på att djuren ska ha termisk komfort och att de ska få tillräckligt med vatten, men inget förslag på hur detta ska kontrolleras. För att utveckla kontrollen av lagkrav har avhandlingen också undersökt nya metoder. Potentiella metoder för att mäta kors kroppstemperatur och mjölkens osmolalitet (antalet partiklar i kroppsvätskor) har därför studerats.
Höga osmolalitetsvärden visar på uttorkning och låga värden att djuret nyligen har druckit vatten. Blodprovstagning är för ingripande för att användas i den offentliga kontrollen, därför är provtagning av mjölk ett bättre alternativ som skulle kunna användas som kontroll av vattenförsörjningen på individnivå.
Variationer
Metoden används idag på tankmjölksnivå för att kunna visa om mjölken spätts ut med vatten. Insamlingen av data gjordes på 20 kor under fyra dagar i början av laktationen samt därefter en gång per månad under ett års tid. Studien bekräftar att genom att analysera mjölkens osmolalitet kan kors vätskestatus mätas, men det var stora individuella dygnsvariationer mellan kor och mellan månader.
När det gäller termisk komfort visade resultaten att rektaltemperaturen inte varierade med inomhustemperaturen, vilket är förväntat eftersom kor temperaturreglerar. Däremot hade hudtemperaturen en tydlig koppling till stalltemperaturen: vid värme ökade genomblödningen i huden för att avge överskottsvärme och vid kyla minskade den för att bevara kroppsvärmen. Detta visar att hudtemperaturmätning kan vara ett möjligt verktyg i djurskyddskontrollen.
Utvecklad teknik
Det finns också potential att mäta både hull (vilket redan görs på en del gårdar), smutsighet och kornas kroppstemperatur kontinuerligt genom den teknik som snabbt utvecklas. Även osmolaliteten i mjölk bör på sikt kunna mätas i mjölkroboten, tillsammans med de mätningar av bland annat celltal och mjölkmängd som redan görs idag. Om osmolaliteten kunde övervakas regelbundet skulle det kunna vara ett verktyg för att upptäcka uttorkning. Avhandlingen har visat att med metoder som är praktiskt genomförbara vid en djurskyddskontroll kan mycket mer information om djurvälfärden tas fram på gårdar oavsett nivå på gårdens teknik.
Slutsatsen är att mycket mer information går att få fram om bedömningar av till exempel hull och smutsighet görs på individnivå. Svaret på frågan i avhandlingens titel är ja, den officiella djurskyddskontrollen kan förbättras genom att använda fler och mer kvantifierade djurbaserade parametrar.
Text och foto: Birgitta Staaf Larsson, SLU, som nyligen försvarat avhandlingen Kan användandet av fler djurbaserade parametrar förbättra djurskyddskontrollen?