Forskningen i korthet
Forskare från SVA, SLU och Växa har analyserat nästan 40 miljoner händelser i Jordbruksverkets centrala nötkreatursregister (CDB) från åren 2005 till 2022.
Resultaten visar att förändringar i hur nötkreatur flyttas mellan anläggningar kan ha stor betydelse för hur smittsamma sjukdomar sprids mellan gårdar.
Trots att antalet nötkreatur minskat under perioden har antalet rapporterade förflyttningar ökat – en förändring som påverkar strukturen i djurens kontaktvägar. Det kan förändra både risken för och omfattningen av framtida sjukdomsutbrott.
1. Fler förflyttningar
Antalet förflyttningar för nötkreatur har ökat jämfört med för 20 år sedan, ofta mellan anläggningar inom samma företag eller till betesmarker.
2. Flyttas oftare
Nya mönster kan ses i studien: Djur flyttar fram och tillbaka till födelsegården och intensivt inom vissa grupper av anläggningar. Tjurkalvar flyttas i dag oftare redan vid 20 dagars ålder, vilket innebär en tidigare potentiell smittrisk.
3. Kan påverka spridning av sjukdomar
Dessa nya mönster kan påverka hur sjukdomar sprids och datorsimuleringar kan användas för att förstå hur det går till.
Data som rapporteras av lantbrukare med nötkreatur (födslar, dödsfall, slakt och förflyttningar mellan anläggningar) till Jordbruksverkets centrala nötkreatursregister (CDB) är viktiga vid bekämpning av ett sjukdomsutbrott. Men rapporterna kan också användas för att förstå hur sjukdomar skulle kunna spridas mellan besättningar och hur gårdens smittskydd kan bidra till att minska spridningen.
Nyligen har forskare från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Växa analyserat nästan 40 miljoner inrapporterade händelser mellan åren 2005–2022, från nästan 11 miljoner unika nötkreatur. Trots trenden med minskat antal nötkreatur och färre men större besättningar, såg forskarna en tydlig ökning av antalet inrapporterade förflyttningar.
Kan sprida sjukdomar
Djurförflyttningar kan innebära risk för sjukdomsspridning, eftersom levande djur kan ta med sig smitta till tidigare friska besättningar. I studien kunde man också se att ”nätverket” av förflyttningar mellan anläggningar ser annorlunda ut i dag jämfört med för 20 år sedan. Exempelvis flyttas fler djur fram och tillbaka till födelsegården och mer intensivt mellan olika grupper av anläggningar.
Dessa förändringar innebär att ett smittutbrott faktiskt skulle kunna drabba färre gårdar, sett till Sverige i stort. Däremot kan förändringarna samtidigt innebära en ökad smittrisk inom dessa grupper av anläggningar som flyttar många djur sinsemellan. Studien visade också att tjurkalvar generellt flyttas vid en tidigare ålder nuförtiden, oftare redan runt 20 dagar, vilket också kan påverka risken för smittspridning.
Kan behöva fler studier
Ökningen av rapporterade förflyttningar skulle till exempel kunna handla om transporter till och från beten, mellan olika anläggningar inom samma företag eller till kvighotell. Men om man bättre vill förstå vilka förflyttningar det rör sig om och hur de förändrats över tid skulle fler studier behövas. Till exempel skulle analysen ge tydligare resultat om man kunde ta hänsyn till typen av produktion (mjölk eller kött) som drivs på anläggningen. En annan förbättring är om man kunde särskilja vilka förflyttningar som sker inom samma företag och till beten. I dagsläget finns inte sådan information tillgänglig i CDB.
En stor del av arbetet i studien gick åt till att ”tvätta” data från CDB. Ibland finns ologiska händelser, exempelvis om ett djur rapporterats dött flera gånger behöver man rensa bort rapporter som tros vara fel. Sen behöver data struktureras i ett användbart format. Men eftersom data från CDB används i olika sammanhang får vi bättre och bättre metoder för att kunna göra det och strukturera data för olika ändamål.
Tar fram en modell
Fastän data från CDB inte är felfri har det svenska registret så pass hög kvalitet att det efter tvättning kan användas i modeller för spridning av smittsamma sjukdomar. Eftersom det finns geografisk information om alla anläggningar och rapporter om när varje djur föds, flyttas och dör, kan man undersöka hur smitta skulle kunna sprida sig i Sverige över tid. Både inom och mellan besättningar, via direktkontakt, förflyttningar och via miljön.
Figuren är baserad på tvättad data från CDB.
Om vi också har resultat från testning av djur kan vi kalibrera en modell så att den stämmer ganska bra överens med verkligheten för en särskild sjukdom. Då får vi bättre förståelse för hur förflyttningar eller andra faktorer påverkar spridningen. Det kan vara ett viktigt underlag när man tar fram rekommendationer för vad man ska prioritera för att undvika en viss smitta, eller när kontrollprogram utformas. Just nu håller forskargruppen på att ta fram en modell för spridningen av Mycoplasma bovis mellan svenska nötkreaturbesättningar.
Data från CDB kan även användas för att undersöka kalvdödlighet, vilket kan visa hur besättningar påverkas av olika sjukdomar, såsom blåtunga. Man kan också göra olika beräkningar baserat på CDB för att planera provtagning, exempelvis för att hitta och stoppa en sjukdom, eller om man vill undersöka förekomsten.
Det är mycket värdefullt att vi har så detaljerad information om nötkreaturens liv. Det är bland annat tack vare det som vi kan bedriva den forskning som behövs för att fortsätta hålla svenska nötkreaturbesättningar fria från sjukdomar.
Om forskningsprojektet Myco Model
Projektet ska öka kunskapen om Mycoplasma bovis och vilka strategier som mest effektivt kan bromsa smittspridningen. Myco Model finansieras av Formas och EU och pågår 2022–2026. Fyra delstudier inkluderas. Forskare från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Växa ingår i projektgruppen: Ivana Rodriguez Ewerlöf, Stefan Gunnarsson, Stefan Widgren, Madeleine Tråvén, Wei Huang, Jenny Frössling, Lena Stengärde, Hui Tao och Emma Hurri.
Ivana Rodriguez Ewerlöf
Forskarstudent på SVA