I både Sverige och Finland har jordarna låga halter av selen. För att öka halten selen i alla grödor har Finland sedan 1970-talet gödslat med selenberikad mineralgödsel.
Både Sverige och Finland har jordarter som har mycket låga halter av selen. Selen (Se) är ett mikromineralämne som är livsnödvändigt för människor och djur. Detta sällsynta spårämne i berggrunden är lika giftigt som arsenik men vi behöver det i mycket små mängder och vi kan inte leva utan det. Selen skyddar de röda blodkropparna mot nedbrytning och är kopplat till en hjärtmuskelsjukdom hos människa. Lantbrukare är välbekanta med muskeldegeneration hos idisslare som hos kalvar och lamm kan leda till döden. Injektioner med selen, selen i mineralfoder, selenjäst mm hör till vanliga åtgärder framförallt för alla som föder upp växande djur på bete.
Problemet diskuterades ivrigt på 1970-talet i Sverige och Finland. I Finland beslöt man att tillföra selen till all mineralgödsel för att därigenom öka halten selen i marken så att alla grödor får en adekvat selenhalt. I Sverige ansåg man att det var en fördyrande omväg och beslöt istället att selen skulle tillföras i djurens kraftfoder och mineralfoder.
Tillförseln både i mineralgödseln i Finland och i fodret i Sverige har sedan 1980-talet skett kontrollerat på fabrik. Selen är så pass giftigt att man inte ansåg att det kunde hanteras i koncentrerad form på gårdarna.
Forskning banar väg för tidig upptäckt av hälta – Tidningen Husdjur
Selenstrategin i Finland
Hur har det då gått? Det är nu 40 år sedan man införde den regelmässiga tillsatsen i mineralgödseln i Finland. Uppgifterna från Finland är hämtade från ”Report from the Selenium working group 2022”. Där har man under åren justerat mängden tillsatt selen 4 gånger efter regelbundna uppföljningar av Se-halterna i åkerjord samt olika grödor som vete, havre och vall. Man har även analyserat mjölk, kött och ägg. För att kontrollera eventuellt läckage till naturen utanför åkermarken har man dessutom kontrollerat selenhalten i vattendrag och fisk.
Tillsatsen i mineralgödseln har varierat mellan 6 och 25 mg och ligger nu på 15 mg Se per kg. Selenhalten i spannmål var före 1984 ca 0,01 mg/kg ts. Den ligger nu på ca 0,1 mg/kg ts. I vallfoder var halten ca 0,04 mg/kg ts före 1984 och ligger nu på ca 0,25 mg/kg ts. Det innebär alltså att Se-halten ökat ca 10 ggr i spannmål och cirka 6 ggr i vallfoder. I Figur 1 illustreras också selenhalten i vallfoder från ekologiska gårdar där man inte använder mineralgödsel. Där ligger nivån av selen kvar på samma låga nivå som den var på konventionella gårdar innan man började Se-tillsatsen 1984, vilket för övrigt är samma nivå som man ligger på allt vallfoder i Sverige.
Selenstatus hos befolkning
Genom att både spannmål och vallfoder till djuren berikats har även animalieprodukternas selenhalt ökat. Standardmjölk (3,5 % fett) har ökat från ca 0,06 mg/kg till cirka 0,31 mg/kg, i nötkött från ca 0,04 mg/kg till 0,21 mg/kg. Man har också sett en drastisk nedgång i sjukdomstillståndet muskeldegeneration, i så hög grad att man upphört att rapportera sjukdomen efter 2013. Men den kan inte enbart tillskrivas Se-berikat mineralgödsel då man i Finland liksom i Sverige har tillämpat Se-tillskott i foder och på andra sätt under dessa år. Att selentillskottet i mineralgödseln haft inverkan på mjölken kan emellertid ses i Figur 2 där man ser nedgången under åren 1992–1997 då man tillfälligt sänkte Se-halten i mineralgödseln.
Det slutliga målet med selentillskott i mineralgödseln har varit att förbättra selenstatusen hos befolkningen. Det genomsnittliga selenintaget i Finland bedöms nu ligga på 80 µg/dag vilket är högre än de nordiska grannländerna och högre än europeiskt genomsnitt men lite lägre än intaget i USA. De nya nordiska näringsrekommendationerna rekommenderar 75–90 µg/dag för kvinnor respektive män. Selenintaget i Finland uppskattar man till 40% komma från mjölk och ägg, 37 % från kött och 10 % från cerealier. Man bedömer att selenintaget är adekvat för befolkningen, även med vegetariansk och vegansk kost.
Korna blev bättre med extra koppar – Tidningen Husdjur
Selenstrategin i Sverige
I Sverige ges alltså inte selen i mineralgödseln. Istället innehåller svenskt mineralfoder som standard 40–50 mg selen per kg. Kraftfoder innehåller ofta 0,4–0,6 mg per kg. Även kalvnäring innehåller selen, men kalvar som utfodras enbart mjölk som dikalvar kan få för lite selen. Och här föreligger ofta ett problem då man måste ha försett kon med tillräcklig mängd selen redan 6–8 veckor före kalvningen. Kalvar som föds med selenbrist är vanligast i köttproduktion med dikalvar. Kalvarna får då behandlas med injektion av selen i kombination med E-vitamin. I Sverige finns ingen statistik över muskeldegeneration att tillgå. Men uppfattningen bland veterinärer är att frekvensen är mycket lägre idag än på 1990-talet.
Selenhalten i svenskt vete är i genomsnitt 0,01–0,02 mg/kg. Trots att man på djurgårdar gödslat med stallgödsel från djur med selenberikat foder i 40 år verkar halten selen inte öka nämnvärt i grödan. Svenskt vallfoder har en selenhalt på 0,04 mg/kg. Selenhalten i svensk mjölk 0,16 mg/kg och man ser inte, som i Finland, någon skillnad mellan ekologiska och konventionella kor.
När det gäller befolkningens selenstatus bedömer Livsmedelsverket att det genomsnittliga intaget i Sverige är 40–50 µg/dag. Det är under det rekommenderade intaget.
Rolf Spörndly
Extern resurs vid Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, Sveriges Lantbruksuniversitet
Läs mer om forskning i Husdjurs e-tidningsarkiv
