I projektet besöktes sju västerbottniska mjölkgårdar tre gånger per sommar under två år. Vid besöken mättes betets mängd och kvalitet med olika metoder på tolv punkter i den fålla där korna skulle beta därnäst. En drönare flögs över fältet, monterad med sensorer som tog bilder i olika våglängder. Vid varje mätpunkt användes en enkel betesplatta och en tumstock.
Delades upp
När alla registreringar var gjorda klipptes en yta på 0,25 m2 vid varje mätpunkt. Det klippta materialet delades upp i gräs, klöver, örtogräs och dött material för att få ett mått på den botaniska sammansättningen. Gräs, klöver och ogräs slogs sedan samman per mätpunkt och tillfälle och scannades med en hyperspektral kamera, för att se på möjligheten att använda denna typ av sensorer som alternativ till våtkemiska laboratorieanalyser. Proverna analyserades också kemiskt.
Mängden torrsubstans var i genomsnitt 2 370 kg/ha, med stor variation inom varje fålla. Också mellan gårdar och tillfällen var det stor variation.
Data från drönare
Torrsubstansavkastningen på betena uppskattades också utifrån drönardata med hjälp av en statistisk så kallad maskininlärningsmodell. Korrelationen mellan drönardata och det som uppmätts utifrån de klippta proverna var relativt god. Metoden måste förbättras innan den kan användas för att ge absoluta värden på ts-avkastningen. Nuvarande resultat kan ändå vara till hjälp för att värdera om det finns tillräckligt med bete i en fålla.
Korrelationen mellan medeltalen av mätningarna med betesplattan och den klippta mängden torrsubstans vid motsvarande mätpunkt var i medeltal 0,77. Motsvarande korrelation mellan längden på det högsta strået i varje ruta och klippt mängd ts var 0,74. Det visar att även enkla instrument kan ge en god uppfattning om mängden tillgängligt bete.
Stor variation
Det var mycket stor variation i botanisk sammansättning mellan enskilda mätpunkter. Exempelvis varierade mängden klöver mellan 0 och 80 % av ts och andelen örtogräs mellan 0 och 63 %. Klöverhalten var högre vid augustibesöket jämfört med i juni och juli. Det fanns en tendens till att fler putsningar innebar mer dött material. Vallåldern och hur många gånger på säsongen som fållan hade betats hade liten inverkan på mängden dött material.
Preliminära data från den hyperspektrala bildsensorn visar lovande resultat för skattning av halterna organisk substans, råprotein, NDF och energi. Nästa steg är att arbeta med ett större dataset för att förbättra modellen.
Läs även: Tidigt bete sänker metanproduktionen
Ekonomisk effekt
En annan del i projektet var att studera den ekonomiska effekten av bete för mjölkkor i norr. Med hjälp av lantbrukarnas bokföring och uppgifter om maskinpark, skötselmetoder, betesperiod etc beräknades produktionskostnaderna för grovfoder skördat med maskin respektive mule. Beräkningarna gjordes 2022.
Kostnaderna för maskiner, arbete, diesel och så vidare fördelades mellan grödorna i växtföljden och redovisas som kostnad per kg ts utfodrat foder. ”Skördad” mängd bete beräknades utifrån lantbrukarens uppskattning av kornas konsumtion under stallperioden. Kostnaden för arbete sattes till 250 kr/tim. I kostnaden för foder skördat med maskin är kostnaden för lager inte med, däremot för ensilageplast. Kostnader för utfodringsteknik på stall är inte med, däremot körning inom gården för att hantera foder. I kostnaden för foder skördat med mule ingår arbete med stängsel.
Vallfoderkostnader
Lönsamheten i att använda bete till mjölkkorna beror till stor del på hur mycket vallfodret på stall kostar, och här fanns en stor variation mellan gårdarna, från 1,65 kr till 3,20 kr per kg ts. Därav utgör maskinkostnaden 42–58 %, arbete 10–34 %, etablering och areal 12–16 %, inomgårdshantering exklusive lager 7–15 % och handelsgödsel 0–5 %. Variationen kan bland annat förklaras med skillnader i skördemängd, maskinkedja, arrondering och teknik. De arealbaserade stöden är inte medräknade. De har dock stor inverkan på produktionskostnaden och därmed gårdens ekonomi.
Kostnaden för bete på åkermark varierade mellan 0,53–1,34 kr per kg ts före stöd. Den tyngsta posten utgörs av arbete, men som ses i diagrammet är spridningen stor mellan gårdarna. Det förklaras av skillnader i betad mängd, behov av maskinarbeten och strategi för handelsgödsel. Betesutnyttjande och strategi kring fållor, stripbetning och dylikt har också betydelse. Stöden har stor inverkan men är inte medräknade här.
Fler prover behövs
Resultaten visar att det finns en stor variation i näringsvärde i det bete som erbjuds till norrländska mjölkkor. Näringsvärdet varierar både inom gård och över säsongen. Fjärranalys med hjälp av drönare med multispektral sensor, liksom med hyperspektral kamera på lab, visade båda en lovande potential för övervakning av betets avkastning och kvalitet. För att uppnå bättre precision behövs ett ökat antal prover och att vi utforskar anledningarna till den variation som ses. Information från fältspektrometrar och satellitbilder samt ytterligare analysresultat behöver också tas med. Därefter kan vi dra slutsatser om vilka metoder som är lämpliga för olika perspektiv, från enskilda fält till global övervakning.
Maskin eller mule
Om betet är lönsamt påverkas av många olika faktorer. Bedömningen kräver att man kan uppskatta kostnaden för foder skördat med maskin eller mule. Mjölkavkastning och hälsoläge under stall- respektive betesperiod har också betydelse. Med stigande förnödenhetskostnader bör bete för mjölkkor vara alltmer ekonomiskt intressant.
Projektet har finansierats av Stiftelsen Lantbruksforskning samt Regional Jordbruksforskning för Norra Sverige samt Carl Tryggers Stiftelse och är knutet till SustAinimal. Vi vill också tacka de deltagande lantbrukarna för den tid de lagt ned och för att de delat med sig av sina erfarenheter och data.
Text: Gun Bernes, Juana Chagas och Mohammad Ramin, Inst. för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, SLU; Julianne Oliveira, Inst. för växtproduktionsekologi, SLU; Julien Morel, European Commission, Joint Research Centre, Ispra; Ann-Sofie Stark, Firma Fia Stark
En längre version av rapporten finns här: Bete i norr