Idisslare bildar metan när fodret bryts ner i våmmen. Det finns flera sätt att minska dessa utsläpp, men metoderna behöver fungera i praktiken och inte försämra mjölkproduktion, djurhälsa eller produktkvalitet. En praktisk metod är att byta ut ett foder mot ett annat.
Forskningen i korthet
1. Avkastningen
Utbyte av korn mot högfettshavre som spannmål i foderstaten ökade både mjölkavkastningen och avkastningen av energikorrigerad mjölk med 2,4 kilo/dag, samt förbättrade fodereffektiviteten. Utbyte av rapsmjöl mot kallpressad rapskaka påverkade inte mjölkavkastning eller energikorrigerad mjölk.
2. Metanutsläppet
Utbyte av korn mot högfettshavre minskade metanutsläppen med 11–15 procent och utbyte av rapsmjöl mot kallpressad rapskaka minskade utsläppen med 11–13 procent. Att kombinera dem gav däremot ingen extra minskning av metanutsläpp utöver vad varje ingrediens redan gav var för sig. Med andra ord: Effekten blir inte 11 procent + 11 procent när man använder dem tillsammans.
3. Bovaer
Tillsats av 68 milligram Bovaer per kilo torrsubstans minskade mjölkavkastningen med 1,1 kilo/dag och tenderade att minska avkastningen av energikorrigerad mjölk med 1,0 kilo/dag. Tillsats av Bovaer minskade metanutsläppen med 31–34 procent.
Tidigare studier har visat att havre ger lägre metanutsläpp än korn, delvis eftersom havre bryts ner långsammare i våmmen och delvis tack vare den högre fetthalten. Nya havresorter med ännu högre oljehalt har tagits fram, men deras effekt på metan hos mjölkkor är i stort sett okänd. Rapsmjöl är ett vanligt proteinfoder, men kallpressad rapskaka innehåller mer fett och har visat potential att minska metanutsläppen.
En annan strategi är tillsatsen 3-NOP (marknadsfört som Bovaer), som är en av de mest effektiva metanhämmarna som finns idag. Den sänker metanutsläppen tydligt, men kan påverka mjölkavkastning negativt beroende på dos och foderstat.
Mot den bakgrunden syftade studien till att undersöka hur högfettshavre, rapskaka och Bovaer, var för sig och i kombination, påverkar smältbarhet, mjölkproduktion och metanutsläpp hos kor som utfodras med en basfoderstat bestående av gräsensilage. Målet var att hitta praktiskt användbara strategier som minskar metanutsläppen utan att äventyra produktionen.
Utfodringsförsöket genomfördes hösten 2023 på Röbäcksdalens forskningsladugård vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå med 24 mjölkkor av rasen Nordisk Röd boskap. Korna var i tidig till mitten av laktationen och hade i början av studien en genomsnittlig mjölkproduktion på 38,7 kilo per dag.
De delades in i tre block med åtta kor i vardera utifrån laktationsnummer, tid efter kalvning och mjölkavkastning. Dessa faktorer kan påverka hur en ko svarar på en viss foderstat och genom blockindelningen kunde forskarna kontrollera för dessa faktorer.
Inom varje block fördelades korna på åtta olika foderstater. Varje ko fick sin foderstat i 28 dagar innan hon bytte till nästa, och varje ko testade totalt fyra foderstater. Detta upplägg gjorde det möjligt att jämföra foderstaterna på ett rättvist och statistiskt tillförlitligt sätt.
I försöket utvärderades två spannmål och två proteinfodermedel. De spannmål som testades var korn och högfettshavren Fatima från Lantmännen (7,2 procent råfett av ts). De proteinfoder som undersöktes var rapsmjöl och kallpressad rapskaka. Dessutom testades den syntetiska metanhämmaren Bovaer (DSM-Firmenich) i en dos på 68 milligram/kilo ts.
Kombinationerna gav åtta foderstater (se tabell nedan).
Alla foderstater baserades på 60 procent gräsensilage och formulerades med samma råproteinhalt. Halterna av fett, fiber och stärkelse varierade. Kraftfodret bestod av det spannmål och proteinfoder som ingick i respektive behandling. Spannmålsandelen låg på 27–31 procent av ts, medan proteinfoderandelen låg på 8–12 procent av ts. Korna fick fullfoder med fri tillgång, och ts-halten mättes kontinuerligt. Bovaerdosen justerades dagligen utifrån den aktuella ts-halten för att säkerställa en stabil och jämn dosering.
De första 18 dagarna av varje försöksomgång fungerade som en anpassningsperiod, då våmmen fick tid att ställa om till den nya foderstaten. Efter denna period började insamlingen av data och prover, vilket skedde under de sista tio dagarna. För varje ko registrerades dagligen foderintag, vikt samt mjölkavkastning.
Metanutsläpp från enskilda kor registrerades med hjälp av två GreenFeed-enheter (bild på föregående sida). Dessa enheter mäter automatiskt hur mycket metan en ko andas ut när hon frivilligt besöker dem för att få en liten mängd kraftfoder. Foderprover samlades in regelbundet, och träckprover samlades in för att bestämma smältbarhet. Dessutom togs mjölkprover, blodprover och urinprover.
Smältbarheten av organisk substans var lägre med högfettshavre på grund av lägre stärkelsehalt och mer osmältbar fiber. Trots detta ökade både mjölkavkastning och energikorrigerad mjölk med 2,4 kilo/dag (figur 1), troligen tack vare den högre fetthalten i foderstaten.
Fodereffektiviteten förbättrades från 1,6 till 1,7. Mjölkens fetthalt var oförändrad, medan proteinhalten blev något lägre med högfettshavre än med korn.
Smältbarheten av organisk substans var likvärdig för rapsmjöl och kallpressad rapskaka. Mjölkavkastning, energikorrigerad mjölk och fodereffektivitet skilde sig inte mellan fodermedlen. Proteinhalten i mjölken var något lägre med rapskaka.
Tillsats av 68 milligram Bovaer per kilo ts påverkade inte kornas foderkonsumtion. Däremot ökade fibersmältbarheten när Bovaer ingick i foderstaten. Bovaer ledde till lägre mjölkavkastning (1,1 kilo/dag, figur 2) och lägre mängd energikorrigerad mjölk, medan halterna av protein och fett i mjölken var oförändrade.
När korn byttes ut mot högfettshavre tillsammans med rapsmjöl minskade kornas metanutsläpp med 11–15 procent. Däremot sågs ingen minskning när högfettshavre kombinerades med rapskaka. På motsvarande sätt minskade metanutsläppen med 11–13 procent när rapsmjöl ersattes med rapskaka tillsammans med korn, men ingen effekt sågs när rapskaka kombinerades med högfettshavre (figur 3).
Utfodring med högfettshavre ökade ureahalten i urin, speciellt när högfettshavren kombinerades med rapsmjöl i stället för rapskaka.
När korna fick Bovaer minskade deras metanutsläpp med ungefär en tredjedel. Även metan per kilo konsumerat foder och metan per kilo energikorrigerad mjölk minskade i samma storleksordning. Effekten på metan per kilo mjölk var något starkare när korn användes som spannmål i foderstaten.
När korn ersattes med högfettshavre ökade både mjölkproduktionen och hur effektivt korna utnyttjade fodret, samtidigt som deras metanutsläpp minskade. Högfettshavre framstår därför som ett särskilt intressant alternativ eftersom det kan förbättra både produktion och fodereffektivitet samtidigt som klimatpåverkan minskar, även om risken för ökade kväveförluster i urinen bör beaktas när den kombineras med rapsmjöl som proteinfodermedel.
Om studien
Studien Högfettshavre för en hållbar mjölkproduktion ingår i projektet Sustainable food production in Swedish dairy farming, lett av Mohammad Ramin (SLU Umeå) med Petra Fant (SLU) och Sophie Krizsan (Høgskolen i Innlandet) i projektgruppen.
Den del av studien som undersökte högfettshavre och rapskaka finansierades av Stiftelsen Seydlitz MP-bolagen. Ytterligare stöd erhölls från Stiftelsen Lantbruksforskning. Bovaer tillhandahölls av DSM-Firmenich.
Författarna har inga intressekonflikter eller åtaganden gentemot DSM-Firmenich.
Petra Fant
Forskare vid Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, SLU Umeå