En fjärdedel av förstakalvarna i Danmark gallras innan andra kalvningen. Vilken andel det är i den enskilda besättningen påverkas av olika managementfaktorer.
Risken för att en förstakalvare gallras är störst i början av laktationen, oftast till följd av kalvningsproblem eller att kvigan får en dödfödd kalv. Det är särskilt kvigor som är gamla, över 27 månader, som löper störst risk. För holstein gäller samma problem kvigor som är mycket unga, under 22 månader när de kalvar, visar en analys från Seges, skriver www.landbrugsinfo.dk.
Risken för att en förstakalvare skickas till slakt toppar under de första två månaderna, bland annat på grund av låg avkastning. Sedan stiger risken igen i senlaktation, då ofta på grund av fruktsamhetsproblem.
Det finns pengar att tjäna på att kvigorna får vara kvar så länge att de hinner betala tillbaka uppfödningskostnaden innan de gallras. I den tiondel av besättningarna som ligger bäst till är det 88 procent av kvigorna som får en andra kalv. Medan de i den sämsta tiondelen är 68 procent. Till stor del menar man att detta beror på skillnader i management. Exempel på faktorer är hälsoläge i besättningen, avkastningsnivå, fruktsamhetsstatus, andel inköpta djur, andel dödfödda kalvar och utfodringsbetingade sjukdomar.
Ur överlevandeperspektiv är en inkalvningsålder på 24 månader optimalt för holstein och 22-24 månader på jersey, enligt en analys som gjorts av Seges av alla förstakalvare under åren 2009 till 2012, på totalt 380 000 kvigor som kalvat.
Ann Christin Olsson
