Ny tid kräver nya råd

I nästan varje nummer av Husdjur beskriver vi företag som med hjälp av sina rådgivare hanterat olika problem eller utvecklat sin verksamhet.

Men det finns också företag som beskriver hur de fått svårare att hitta rådgivning som passar dem. Och så finns det de som – i likhet med Klaes Jellema i nästföljande artikel – inte hittar vad de söker i Sverige, utan hämtar sin rådgivning från andra länder.

– Här finns en jättestor spridning på bönder. Det finns de som har de rådgivare de alltid har haft till de som har slutat med rådgivning, säger Magnus Ljung, projektledare vid RådNu, ett kompetenscentrum för rådgivning vid SLU i Skara som bland annat driver ett projekt för kompetensutveckling av rådgivare i Västsverige.

– Det börjar dyka upp en annan kundgrupp, som har andra krav, konstaterar Jozefine Nybom, doktorand vid Institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi vid SLU i Alnarp, som forskar om företagsledning.

Husdjur har pratat med flera personer som på olika vis har satt sig in i frågan om framtidens rådgivning. De delar alla bilden av att det finns ett antal utmaningar som dels bottnar i strukturen för dagens rådgivning, dels i ett förändrat samhälle med nya förutsättningar och en växande kategori stora lantbruksföretag.

– Lantbrukare är ju så duktiga i dag och de vill ha spetskompetens och ny kunskap. Det är ju svårt för rådgivare att hänga med, säger Margareta Emanuelson, vicedekan på SLU och projektansvarig för regeringsuppdraget att inom ramen för livsmedelsstrategin utveckla samverkan och samverkansformer mellan forskning och rådgivning, vilket slutredovisades förra året.

I rapporten lyfts behovet av såväl bredd som spets fram. Dagens lantbruksföretag påverkas av många fler faktorer än tidigare. Förutom själva produktionen ska mjölkföretagare också leda sin personal, ha koll på marknaden och hantera olika miljöfrågor. Rapporten beskriver hur rådgivaren då behöver hjälpa till att värdera all information och paketera den för att underlätta för sin kund.

Ulrik Lovang, odlingsrådgivare, vd för Lovang Lantbrukskonsult och ordförande i Branschråd för Lantbrukets rådgivningsföretag, tror att rådgivaren i framtiden kommer att få en mer coachande roll genom att sortera i flödet av information och hitta det viktiga för respektive kund. Kunskaper och erfarenheter kan lika gärna komma från andra duktiga kollegor.

– Som mjölkproducent tror jag att det är viktigt att benchmarka sig mot andra producenter i och med att det är så många nyckeltal som påverkar lönsamheten. Det är något som kan organiseras av rådgivningen.

Samtidigt ökar behovet av spetskompetens, med rådgivare som har en djup kunskap inom ett visst ämne. Bland deltagarna i de fokusgrupper som intervjuas i SLU-rapporten ingick en grupp mjölkbönder. Deras åsikter redovisas inte separat i rapporten, men bland den spetskompetens där de i dag anser att det råder brist nämns byggnadsrådgivning, innovationsrådgivning och rådgivning inom nya ämnesområden som conservation agriculture.

Ytterligare en sak som efterfrågas är kunskap om digitalisering och automatisering. Nästan alla företag erbjuder tekniska lösningar som ska spara tid, samt genererar stora mängder data. Men det behövs fler oberoende rådgivare som kan hjälpa lantbrukaren att ställa alternativen mot varandra och maximera nyttan.

– Man vill tydligare få veta vad man tjänar på den nya tekniken. Vad ger det i kronor och ören? säger Kristina Lundström, projektkoordinator på RådNu.

Enligt Jozefine Nybom är det i dag svårt att hitta spetskompetens på alla de områden som lantbruket behöver, hos de studenter som kommer ut från de traditionella lantbruksutbildningarna. När det kommer till digitalisering, marknad och ledarskap kan rådgivningsföretagen behöva leta kompetens från andra universitet, för att föra in ny kunskap i den egna organisationen.

Samtidigt, menar hon, behöver de här områdena också erbjudas i SLU:s utbildningar.

– Hur får vi in digitalisering, information och marknad så att de studenter som kommer ut kan bli de nya rådgivare som lantbrukarna efterfrågar?

En annan fråga är hur kunskapsöverföringen mellan forskning och rådgivningsföretag ska gå till. Efter att Konsulentavdelningen vid SLU togs bort i början av 90-talet och den stegvisa förändringen av Svensk Mjölks uppdrag, är det i dag mycket upp till rådgivningsföretagen att själva omsätta forskningsresultat till praktik.

Här finns risk för ett mcoment 22, om rådgivningsföretagen inte kan fortbilda sina medarbetare i den takt som lantbrukare kräver, menar Ulrik Lovang.

– Det blir en ond spiral. Vi kan inte ta ut mer betalt för att skapa mer information, utan måste först få mer information så att det blir värt att köpa rådgivning, säger han.

Ulrik Lovang efterlyser en lättillgänglig kunskapsplattform hos SLU där intresserade rådgivare och lantbrukare enkelt kan hitta information. Han vill också se en satsning från Jordbruksverket för att exempelvis anordna seminarier för att föra ut forskningsresultat.

– Drömmen är att SLU kliver fram och tillhandahåller mer kunskap och att Jordbruksverket satsar mindre på konstiga projekt och mer på att tillhandahålla utbildning som höjer kompetensen i näringen.

Något som Margareta Emanuelson säger att SLU gärna gör, om de får ett ändrat uppdrag och nya resurser.

Magnus Ljung menar att rådgivningsföretagen framöver behöver satsa mer på den bakre delen av organisationen för att kunna utveckla och kompetensförsörja de rådgivare som sen ska möta kunderna.

– Hela kunskapssystemet – universitet, lantbrukare och rådgivare – är aldrig starkare än sin svagaste länk. Det vi gör är att arbeta för att rådgivningen inte ska bli den svagaste länken, säger han.

Ett stort ansvar för att anpassa rådgivningen till företagets nya behov faller också på lantbrukarna själva, menar de experter som Husdjur har pratat med. Det är viktigt att formulera sina egna mål för verksamheten och välja rådgivning utifrån det.

– Det handlar i botten om vilken typ av företag jag vill bedriva. Är det optimal produktion eller vill jag vara ”kogubbe”? Man kanske inte riktigt har satt ord på det för sig själv, utan gör saker för att man ska och så blir det inte riktigt bra, säger Christina Lundström.

Jozefine Nybom säger att kommunikation är a och o så att lantbrukare och rådgivare har samma syn på vad det är som ska utföras.

– Rådgivare kan ibland uppleva att lantbrukare inte lyssnar. Det kan tyda på att man har olika förväntningar på vad som ska uppnås, eller olika behov.

Hon menar att det är lantbrukarens ansvar att sätta mätbara mål för att kunna följa upp att rådgivningen har gett önskad effekt. Och hon poängterar att det måste bli mindre känsligt att byta rådgivare efter behov.

– Det man ska tänka på är vilken kompetens man behöver utifrån den situation man befinner sig i.