Anna Dencker, mjölkföretagare på KoCarlsson AB i Ås.
SOMMAREN 2018 VAR verkligen fantastisk! Varenda väderprognos fullkomligt sprutade solstrålar. Elhandeln gned sina händer över rekordförsäljningen av fläktar. Glasstillverkarna jublade. Förmodligen vred sig samtidigt varenda onkolog i Sverige i plågor över den ringa användningen av solskyddsprodukter, men vem tänkte på det då?
När vi tog vår förstaskörd låg konstgödningskornen fortfarande kvar på marken. Märkligt. I mitten på juli började gräset att gulna och tillväxten hade helt avstannat. Den planerade andraskörden kunde man med blotta ögat konstatera riskerade bli århundradets dyraste skörd.
I slutet på juli bestämde sig Jordbruksverket att tilldela 1,2 miljarder kronor i bidrag för skador orsakade av torkan. För oss innebar stödet cirka 28 000 kronor. Marknaden för grovfoder var helt hysterisk, och priser på upp emot 1 500 kronor per rundbal sågs i annonser. Det var foder priviligierat hästägare på hobbynivå. Med de foderpriserna hade jag kunnat köpa cirka 18 rundbalar vilket hade räckt i cirka en vecka till mina mjölkkor.
I MAJ I ÅR ERBJÖD Jordbruksverket ytterligare en möjlighet till kompensation. Det tog mig cirka 3 minuter att skicka in ansökan. Vi fick ytterligare 45 000 kronor i bidrag. Det ger en av de mest hisnande timlöner jag någonsin haft, knappt en miljon i timmen!
De totalt cirka 75 000 kronor vi fick i ersättning erbjöd ingen räddning, men det var ändå mer än vi annars skulle haft. Sett ut ett företagarperspektiv undrar jag hur mycket ersättning glasstillverkarna fick år 2017, som var en rekordsommar av det helt andra slaget. Jag skulle gissa på noll.
Vår näring är inte den enda som är starkt väderberoende. Men skillnaden finns ändå där. Vi producerar livsmedel av baskaraktär. Och vi håller levande djur.
EFFEKTEN AV FÖRRA årets torka ses fortfarande. I många besättningar som väldigt få födda kalvar under våren. Livdjursmarknaden är ytterst begränsad. Inflödet av kapital är långt lägre än man räknat med. Foderlagret är mindre då man var tvungen att börja använda årets skörd direkt. Inför sommaren fanns också en oro inför ett för lågt betestryck på grund av för låg djurtäthet. På samma sätt fanns en oro för en för låg djurtäthet i årets SAM-ansökningar.
Men en positiv sak som hände, som jag tror kommer att gynna oss lantbrukare på sikt, är att avståndet mellan stad och land krympte. Jag träffade väldigt många privatpersoner som på djupet oroade sig över vår situation. Jag träffade också markägare som i många år låtit sin mark ligga i brist på tid, kunskap och användningsområde, som ville hjälpa. Kommunerna upplät mark för slåtter. Lantbrukare gav sig ut och skördade marker som legat för fäfot i årtionden. Hur många slåtterbalkar och rundbalspressar som gick åt på vägen vet jag inte. Hur många fotbollar och petflaskor som hamnade på kornas foderbord vet jag inte heller, men jag gissar att det var många.
Men vi visade att vi vill ha kontakt – och att staden faktiskt kan hjälpa landet. För det motsatta visste vi ju redan.
Har du något ämne du vill vi ska skriva om i Husdjur?
Eller vill du själv skriva?
Hör av dig till oss på Husdjurs Facebook, epost husdjur@vxa.se eller telefon 010-471 09 42.