Spaning från Soukolojärvi – från mylla till mule

I HÖST HAR DET varit väldigt tydligt att vi inom svenskt lantbruk ställer upp för varandra. Kycklingproducenter stöttar nötköttsproducenter och havreodlare backar upp mjölkbönder. Så egentligen skulle jag kunna hänvisa till andra och slå på autopiloten när det gäller det som den här spaningen ska handla om: samspelet mellan mjölk och spannmål. Men med de kunskaper jag fått som förtroendevald i Norrmejerier och nu i Lantmännen finns det definitivt många insikter jag gärna delar med mig av.

För oss som mjölkproducenter är det givet att spannmål är en del av verksamheten. Egen eller andras! Djurhållningen är viktig för att kunna hålla en bra mullhalt och säkerställa tillgången på växtnäring på åkermarken. På så sätt kan vi sluta kretslopp och det vi i dag kallar hållbara odlingssystem är för många av oss etablerad kunskap och väl beprövad erfarenhet!

I generationer har vi insett vikten och nyttan av att föra tillbaka näringen till marken. Samtidigt tror jag att vi alla ser framför oss att specialiseringen fortsätter och då kommer mjölkproducenter och spannmålsodlare kanske ha ännu större nytta av varandra för att exempelvis hitta spridningsarealer. Redan i dag pågår byte av åkrar med varandra och en välbehövlig vall blir omväxlingsgröda i spannmålsintensiva områden. En ökning av den biologiska mångfalden får vi på köpet.

På samma sätt som Lantmännen har vissa odlingsmetoder för vete, som via konceptet Klimat och Natur, blir Vänligare Vete skulle man kunna tänka sig vissa specialdesignade foderkoncept till mjölkproducenter. Vem vill inte pröva Mildare Mjölk eller Gulare Grädde? Ett nära samarbete kring foderutveckling kan gynna såväl spannmåls och proteinodlaren som mjölkbonden.

OM JAG TILLÅTER MIG att bredda begreppen så vill jag också skriva lite om proteingrödor. I dag pågår ett intensivt arbete att utveckla odlingen av olika bönor, linser och ärtor – till både mat och foder. I takt med att konsumenternas önskemål och intresse för ursprung och information om hela produktionen ökar blir det viktigare att vara transparent från jord till bord. Och våra proteinfoder är definitivt ett område som ska tåla att genomlysas.

I dag är foderaffären en av Lantmännens riktigt stora verksamheter, om man ser till omsättningen. Ungefär 20 procent av den spannmål som Lantmännen köper i Sverige från lantbrukarna går till foder. Av detta är naturligtvis bara en del nötfoder, men det jag vill säga är att en stark utveckling av den svenska djurhållningen är viktig för Lantmännen. Och talar man om spannmålsvärdekedjan är foder en av de starkaste länkarna i den kedjan! Lantmännen arbetar hela tiden för att det foder vi köper ska vara anpassat till dagens genetik, produktion och ekonomi.

Samtidigt vill jag gärna koppla tillbaka till frågorna om hållbarhet, där kartläggningen av foderråvarornas klimatdata fortsätter. Att nya nötfoder kunde minska klimatbelastningen med upp till 30 procent, med samma prisbild och produktion som tidigare, är inget annat än imponerande.

Jag är kanske inte nån filosof, men talesättet äng är åkers moder, knyter samman mjölkproduktion och spannmålsodling. Det är inte fake news – det är old news! Men allra mest – good news!

Henrik Wahlberg, är mjölk- och köttbonde i Suokolojärvi, samt styrelseledamot i Lantmännen.