Ronja Björkqvist, är djurskötare på en mjölkgård på Gotland, samt ledamot i LRF Ungdomens riksstyrelse.
I EN TID DÄR hela vår värld är upp och ner och inget är en självklarhet längre ställs allt på sin spets. Det handlar om allt från att få ihop våra privata liv till att kunna driva våra företag och producera livsviktiga livsmedel. Är det något jag är extra stolt över varje dag så är det att kunna titulera mig som planetskötare. Både jag och mjölkkorna är en livsviktig kugge i det svenska lantbruket, precis som alla ni som läser detta. Men det krävs en förändring av attityden mellan oss i näringen, annars har vi snart ingen arbetskraft kvar.
Om man frågar en mjölkproducent hur det är att vara bonde så får man oftast höra hur dåligt betalt och slitsamt det är. Det är sällan man träffar en bonde som är nöjd med nederbörden och har tillräckligt med tid till sin familj och vänner. Det är alltid någonstans skon skaver och något det ska gnällas på. Och detta är jag bokstavligen ruskigt trött på nu.
JAG VET ATT vi är i en tuff tid för tillfället och att många har det jobbigt efter skördeåren 2018 och 2019. Men det rättfärdigar inte att glömma sin personal och att inte ta hand om sina praktikanter. Att värna om sina nära och kära, oavsett om det är personal eller familjen, är otroligt viktigt. Ingen vill jobba i en bransch där man ständigt gnäller, klagar och skyller på någon annan när det går snett. Praktikanter är framtidens anställda inom vår fantastiska näring, då måste vi hjälpas åt att behålla dem, inte få dem att välja andra yrken. Se möjligheten och nyttan i att dela med dig av ditt engagemang och passion, istället för att tänka att det ändå inte är din framtida anställda personal.
Jag jobbar själv på en medelstor mjölkgård och det är det bästa beslut jag någonsin tagit. På gymnasiet så läste jag estetiskt program med musikinriktning, men insåg efter studenten att mjölkkor var min passion och stora dröm. Att varje dag gå till jobbet med vetskapen om att jag ska få umgås med världens bästa djur, det ger mig energi och vilja att fortsätta kämpa för gröna näringens existens.
Jag har som mål att innan jag fyller 30 ha påbörjat ett generationsskifte på en mjölkgård. Var i Sverige det ska ske håller jag ännu öppet. Men varje dag får jag omvärdera mitt beslut och ta mig en funderare på om jag vill ge mig in som ägare inom mjölkproduktion. Och detta beror på attityden i branschen.
MITT ÖNSKEMÅL OCH min förhoppning är att vi kan börja rannsaka oss själva. Våga ge dina grannar beröm och peppande ord, istället för att diskutera bakom dennes rygg hur dåligt denna plöjer och skördar sitt gräs i helt fel tid. Alla har olika förutsättningar och erfarenheter, dra nytta av det istället! Våga beröm er personal och visa praktikanterna hur roligt mjölkkor är. Att ge en annan människa beröm och se den växa som person kostar inte pengar.
Avslutningsvis vill jag bara säga, släpp allt som har med könsroller att göra. Kvinnor kan köra maskiner och män kan vara duktiga djurskötare – det sitter i personlighet och intresse och inget annat!
Har du något ämne du vill vi ska skriva om i Husdjur? Eller vill du själv skriva?
Hör av dig till oss på Husdjurs Facebook, epost husdjur@vxa.se eller telefon 010-471 09 42.