En söndag i början av juli fick Johanna Wingerstad, ladugårdsförman på Hyllela Gård i norra Småland, ett samtal om en nyfödd kalv i hagen. Det visade sig vara en sen kastning, 47 dagar innan beräknad födsel.
– Den låg som en blaffa i hagen. Men sen såg jag att den andades, berättar Johanna Wingerstad som förberedde sig mentalt för att avliva kalven.
Visade sugreflex
Sin vana trogen smekte hon först kalven över mulen och möttes genast av en sugreflex. Och så kom det sig att den lilla i stället fick åka med i hundburen hem till köket. Där skötte Johanna Wingerstad sedan om henne med regelbunden matning, extra vitaminer, penicillin mot navelinfektion, vätskeersättning och smörjning av ögonen eftersom ögonlocken ännu inte fungerade ordentligt.
– Jag har skött henne på morgonen innan jobbet och direkt när jag kommit hem på kvällen. Min dotter hjälpte till lite också, berättar Johanna Wingerstad.
LÄS MER: Tre 100-tonnare i följd
Döpt till Isis
På den tredje dagen var kalven stark nog att flytta ut i en kalvhydda på tomten. Den fjärde dagen kunde hon stå upp med lite hjälp. På den femte kunde hon resa sig och gå själv. Efter två veckor fick hon flytta tillbaka till Hyllela, som har 900 årskor, fortfarande i en egen hydda precis utanför personalens fikarum. Vid öronmärkningen fick hon namnet 7700 Isis, efter gudinnan i den egyptiska mytologin.
– Hon har det fortfarande lite förspänt. Hon får sötmjölk från tanken i och med att hon fortfarande är känslig för smitta. Och när vi har rast får hon springa löst på gårdsplanen och rusa av sig, berättar Johanna Wingerstad.
Hjärta i arbetet
Hennes båda hundar har också adopterat kalven som sin extra valp. Om Isis – en korsning mellan holstein och SRB – klarar att utvecklas till en mjölkko återstår att se. Men för Johanna Wingerstad har hon blivit en påminnelse om att det ibland kan vara värt att ge en andra chans, även i en större besättning.
– Det är lätt att bli härdad och tänka att det inte går. Men det här visar att det ligger mycket hjärta bakom allting i arbetet med djuren.