Beredskap på gården handlar inte bara om lager och reservdelar. Minst lika viktigt är att kunna ändra produktionen när förutsättningarna förändras. Det blev tydligt när veterinären Christine Dahl intervjuade lantbrukare om hur de skulle hantera en längre samhällskris.

– Det handlar mycket om resiliens – förmågan att anpassa sig när förutsättningarna förändras.
I sitt examensarbete på veterinärprogrammet vid SLU intervjuade hon tio lantbrukare i Uppland under 2023. Sju hade mjölkproduktion som huvudinriktning och tre hade nötköttsproduktion. De fick bland annat resonera kring ett scenario där Sverige under ett år var isolerat och tillgången till el, diesel, transporter, läkemedel och reservdelar var osäker.
Mjölkproduktionen mer sårbar
Skillnaderna mellan olika produktionsinriktningar blev tydliga i lantbrukarnas resonemang.
– Mjölkproduktionen var generellt mer sårbar. Den är mer intensiv och har fler kritiska beroenden, framför allt mjölkning, kylning och regelbundna transporter av mjölken, säger Christine Dahl.
Nästan alla mjölkproducenter hade någon form av reservlösning för mjölkning, men även den utrustningen var beroende av el. Vid exempelvis strömavbrott skulle därför ett dieseldrivet elverk eller aggregat behövas. Ingen trodde att manuell mjölkning skulle fungera under någon längre tid. Flera resonerade i stället kring att ställa om från mjölk- till köttproduktion men från en veterinär synvinkel innebär även det problem.
– En plötslig sinläggning av högproducerande kor är inte okomplicerad ur djurhälsosynpunkt. Om mjölkningen inte fungerar kan djurhälsan påverkas snabbt, exempelvis genom ökad risk för mastit bland de lakterande korna.
Färre djur kan vara bättre
Samtidigt såg Christine Dahl en tydlig problemlösningsförmåga hos lantbrukarna.
– Många hade också ett väldigt praktiskt tänk: vad har vi redan på gården som vi kan använda på ett annat sätt?
Det kunde handla om äldre byggnader, mer betesmark, större foderlager, andra grödor, att flytta djur eller samarbeta med grannar. Några gårdar kunde också pastörisera mjölk och sälja direkt till konsument om mjölkbilen eller andra transporter inte skulle fungera.
Djurvälfärden var också en central del i lantbrukarnas resonemang.
– Flera resonerade ungefär att det är bättre att ha färre djur som man kan sköta riktigt bra än att försöka behålla eller öka antalet djur när resurserna inte räcker.
Gården kan inte lösa allt själv
Men studien visade också på gränsen för vad den enskilda gården kan påverka.
– Den största lärdomen är att beredskap på gårdsnivå och beredskap på samhällsnivå hänger ihop. Det går inte att lägga hela ansvaret på lantbrukaren när de viktigaste sårbarheterna- el, drivmedel, transporter, läkemedel och reservdelar- till stor del ligger utanför deras kontroll.
För Christine Dahl är en robust gård därför inte nödvändigtvis den som har störst lager.
– Det största hotet var egentligen inte en specifik kris, utan vårt stora beroende av fungerande el, diesel, transporter och andra samhällsfunktioner. Den största styrkan var däremot lantbrukarnas förmåga att tänka kreativt, samarbeta och ställa om, säger hon.
Lantbrukarnas främsta utmaningar enligt studien
- Elförsörjning
- Diesel/drivmedel
- Foder och strö
- Transporter
- Reservdelar, maskiner
- Läkemedel och veterinärvård
- Arbetskraft
- Ekonomi
- Beroendet av fungerande mejeri och slakteri – samt transport dit
Källa: Christine Dahl