I mitten av februari la landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) fram ett av den nya regeringens första stora initiativ på jordbruks- och livsmedelssidan. Dels inleddes arbetet med att uppdatera Livsmedelsstrategin – en livsmedelsstrategi 2.0. Dels tillsattes en utredning om stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd.
Till utredare utsågs Elisabeth Nilsson, tidigare landshövding i Östergötland och med både utredningen om gårdsförsäljning av alkohol och Östergötlands regionala livsmedelsstrategi i bagaget. Hon har till den 30 juni 2024 på sig att bland annat ”analysera hur de svenska djurskyddsbestämmelserna påverkar svenska livsmedelsproducenters konkurrenskraft i förhållande till livsmedelsproducenter i andra medlemsstater inom EU”.
För den som har följt debatten i lantbruket de senaste tio åren var det mycket som sas mellan raderna när riktlinjerna för utredningen presenterades. I Elisabeth Nilssons uppdrag ingår nämligen även att ”undersöka möjliga åtgärder för att med bibehållna högt ställda djurhållningskrav stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion”. Hon ska också undersöka konsumenternas vilja att betala för livsmedel mot bakgrund av de svenska djurskydds- och djurhälsokraven.
Den outtalade meningen var – hur gör vi med betesfrågan?
För oavsett grundläggande inställning till beteslagens vara eller icke vara är det uppenbart att den i sin nuvarande existens ställer till problem. Dels har svenska mjölkbönder svårt att få ersättning från vare sig EU eller konsumenter för något som de ändå är skyldiga att göra. Dels uppstår märkliga situationer, som när Växa och LRF får avslag på ansökan om att studera djurvälfärd på stall sommartid med hänvisning till att det är en hypotetisk fråga.
Utredare Elisabeth Nilsson ska också titta på vad Sverige kan göra för att förbättra djurskydds- och djurhälsolagstiftningen i EU och globalt för att stärka den svenska konkurrenskraften. Det vill säga undersöka om det går att få fler länder att införa samma stränga krav som vi.
Det ska bli intressant att se vad hon kommer fram till. Troligen är det enklare att justera regelverk och betalning för bete i Sverige, än att genomföra ett beteskrav hos våra grannar i EU.