Sex tips: så hjälper du en svagfödd kalv

Rätta förberedelser inför kalvningen och snabba åtgärder om kalven är medtagen eller svag vid födseln är viktigt för kalvens överlevnad. Distriktsveterinär Hanna Lomander och djurhälsoveterinär Lena Stengärde ger sina bästa råd för att få igång kalven.

Text Lisbeth Karlsson

1: Förberedelser och övervakning

Det som görs före kalvningen har stor betydelse för överlevnaden, till exempel att välja en tjur som ger livskraftiga kalvar och lätta kalvningar. Dessutom är det viktigt att platsen för kalvningen är hygienisk och väl anpassad för ko och kalv.

För att säkerställa kalvens överlevnad bör kalvningen övervakas, antingen på plats eller med övervakningskamera. Är kalvningen utdragen, om utdrivningsfasen tar lång tid eller om kon inte gör framsteg hjälper man till redan här, annars finns risk för svagfödda, allmänpåverkade eller döda kalvar. Vidta åtgärder efter max en timme då det är en ko som kalvar och max två timmar om det är en kviga.

Använder man kamera och ser att kalven inte rör på sig efter att den kommit ut bör man vara på plats snarast möjligt för att kontrollera och hjälpa kalven. Om kalven inte andas är det bråttom och redan efter några minuter kan det vara försent att rädda den.

2: Rätt position ger lungorna plats

Placera kalven i den speciella position som på engelska heter ”calf recovery position”, ungefär upplivningsposition (se bild ovan). Kalven placeras på mage/i bröstläge, men bakbenen dras fram emot öronen på vardera sida om kroppen. I denna position får kalvens lungor gott om plats och gör det möjligt för kalven att få maximalt syreupptag i lungorna. Häng INTE kalven upp och ner. Det gör att alla organ i bukhålan trycker framåt i kroppen, mot lungorna och förhindrar att kalven drar efter andan. Den vätska som rinner ur kalvens mun i det här hängande läget är oftast vätska från magtarmkanalen, inte från lungorna.

3: Prioritera andningen

När kalven ligger stabilt rengörs munnen och sedan torkas kalven för att stimulera andningen. Använd en ren handduk. Gnugga kraftigt runt huvud, hals och bröstkorg. Tvätta händerna och ta på dig rena gummihandskar och avlägsna slem och skräp ur munnen på kalven. God hygien krävs för att inte överföra sjukdomsframkallande bakterier.

När munhålan är fri från slem är målet att få kalven att dra efter andan. Genom att nypa med fingrarna eller kittla med ett halmstrå i nosens mellanvägg, alternativt ruska kalvens nos lite lätt kan man få kalven att dra efter andan. Lyckas inte det kan man skvätta lite vatten i örat på kalven. Man ska däremot INTE hälla vatten över kalven. Det kan kyla ner en svagfödd kalv som har svårt att hålla värmen. Det finns även andningsmasker för kalv som kan användas för att pumpa in luft i kalvens lungor och assistera andetag.

4: Puls är avgörande för prognosen

Om kalven efter alla åtgärder fortfarande inte verkar andas ska pulsen kontrolleras. En frisk kalv har en puls på mellan 100–150 slag per minut. Det finns ingen effektiv metod för att, som hos människa, ge hjärtmassage på kalv. Hanna Lomander menar att det är svårt att lyckas, men att man självklart ska prova om man vill försöka få liv i kalven. Om andningen inte snabbt kan retas igång, samtidigt som kalven saknar puls, är prognosen väldigt dålig för att kalven ska leva.

5: Råmjölk och sugreflex

En kalv som suttit fast i förlossningsvägarna länge föds ofta med svag sugreflex och har stor, svullen tunga. Forskning har visat att kalvar som har svaga sugreflexer och svullna, orörliga tungor löper stor risk att inte få i sig råmjölk själva. Ge därför kalvar med dålig sugreflex råmjölk via sond snarast efter kalvning.

Råmjölken gör ofta att kalven piggnar till ganska snabbt. Ge kalven så stor giva råmjölk som möjligt och ge råmjölk med så högt innehåll av antikroppar som möjligt. Den svenska rekommendationen är tre till fyra liter råmjölk som ett första mål till normalstora mjölkraskalvar.

6: Extraordinära åtgärder

Kalvar som kommit till världen under en svår eller utdragen kalvning kan ibland återhämta sig bättre om de får smärtstillande läkemedel, men detta ska givetvis ordineras av veterinär i förekommande fall.

Det finns även andra läkemedel som veterinären kan ordinera vid behov, till exempel i samband med för tidigt födda kalvar eller kalvar som är slöa efter kalvning. Kontakta din veterinär snarast efter kalvning för att rådgöra om kalven behöver ytterligare hjälp.

När den akuta fasen är över är det som vanligt god omvårdnad som gäller. Har kalven svårt att hålla värmen kan tillskottsvärme, till exempel i form av en värmelampa, göra nytta. Normal kroppstemperatur hos en kalv är 39–39,5o C.