Skällkon Mona bar sin bjällra med stolthet

203 Mona var en skällko med en naturlig förmåga att leda sin flock under somrarna på fäboden. Och hon hade vett att skämmas när hon lockat med sig gruppen på egna äventyr.

Text Linda Grimstedt

På Mellangården i Klövsjö driver Erik Olsson mjölkproduktion med aktiv fäbod i system. Det innebär att hela hushållet och större delen av besättningen med cirka 18 kor, kalvar, icke seminerade kvigor samt kvigor som ska kalva flyttar upp till gårdens två fäbodar under sommaren. På dagarna går kor och kvigor på skogen och kommer hem till kvällsmjölkningen. Då behövs det en bjällko, eller skällko, som har förmåga att hålla ordning på flocken och leda dem både ut och hem.

– Det är inte alltid den ko som är högst i rang som får skällan. Utan det är hon som ropar på de andra att det är dags att gå hem och hon som svarar om någon har kommit bort och ropar på flocken, säger Erik Olsson som vi skrev om på Vi mjölkbönder i Husdjur 12 förra året.

Medveten om sin status

203 Mona hade de egenskaperna, något som Erik Olsson börjar titta efter hos sina djur redan när de går med flocken på skogen som kvigor. Hon var väl medveten om sin ställning. När Erik Olsson kom med bjällran på försommaren kunde hon titta på honom och med blicken fråga om det verkligen redan var dags att vandra milen runt sjön upp till den första fäboden.

– Hon sträckte lite på sig när jag kom och skulle hänga på bjällran. Hon stod alltid still med näsan i vädret, som att det var kröning på gång, berättar Erik Olsson.

LÄS MER: Robert brinner för fjällkon

Han har alltid en GPS på någon av korna – oftast den som står i tur att kalva – och minns en gång då han visste att flocken lämnat fäboden och gått ner mot sjön. Han hittade dem på en äng nedanför vägen.

– De flesta vilade men Mona stod och tittade på mig. Jag behövde inte säga något för att hon skulle samla in de andra. Då var det skam i blicken för hon visste att hon hade gjort fel som tagit med sig de andra ner.

Rivsår gav juverskada

Sommaren på skogen innebär också en skaderisk för korna och det är oftast det som händer på sommaren som ligger till grund för när en ko i besättningen slås ut. Så var det även för Mona som under sin fjärde laktation fick en rivskada på juvret och blev tvåspent.

När hon kom hem på hösten fick hon därför gå till slakt och sommaren därpå fick en ny ko ta över bjällran på Mellangården.

Foto bilden ovan: Erik Olsson