Vädret de senaste åren har gjort att bevattning hamnat allt högre upp på agendan för att säkra fodertillgången. Men för den som funderar på att investera i en bevattningsanläggning och söka tillstånd för uttag av vatten, en så kallad vattendom, finns flera saker att ta hänsyn till.
Bland annat behöver inte lantbruk tillstånd om man inte uppenbart skadar allmänna eller privata intressen, men det är man själv som ska avgöra det. Därför är det i många fall bra att söka tillstånd hos länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen. Men det är också förenat med en kostnad och då är frågan om det är värt det.
Carl Andås, växtodlingsrådgivare på Växa, har lett ett projekt som har undersökt kostnaden för vattendomar på mjölkgård. Syftet var att se hur ett sådant tillstånd påverkar investeringskalkylen för bevattning.
LÄS MER: Bästa tipsen för en lyckad bevattning
Skapade en fingerad fallgård
Den fingerade fallgården i projektet ligger i mellanbygd, har lätta jordar, medelmåttigt bra arrondering och nära till ytvatten i form av en å. Besättningen består av 130 kor med en mjölkavkastning på 12 000 kilo ECM. Samtidigt är bevattningsanläggningen i exemplet dyr: 3,1 miljoner i investering för att bevattna 76 hektar. Det ger en årskostnad på 3 800 kronor med initialränta de första åren.
– Det är förhållandevis dyrt. Många skaffar sig billigare bevattningsanläggningar. Vi har räknat på bra förutsättningar med bra utrustning. Vi har räknat väldigt specifikt i stället för generellt för att ge exempel på hur man kan räkna, säger Carl Andås.
Själva kostnaden för att söka vattendom kan skilja sig åt. Exempelvis påverkar omfattningen av utredningsarbetet, experthjälp som man behöver anlita och om det går att dela på kostnaden för utredningsarbetet. Billigare vattendomar som projektet tittade på kostade 1,50–2 kronor per kubikmeter årsuttag. Medan dyrare domar kostade 5–5,50 kronor per kubikmeter.
Resultatet med vattendom
För fallgården blev resultatet för bevattningskalkylen plus minus noll utan vattendom och minus med vattendom.
– Om man måste söka vattendom så är det inte försumbara kostnader i de här sammanhangen. För fallgården handlade det om 10–30 procent av hela bevattningsinvesteringen.
Projektet har också tittat på foderkostnader för fallgården över tid, inklusive fasta kostnader för bevattning. Då har uppdelningen mellan extremår vart femte år och extremår vart tionde år varit med i beräkningen. Här har de tittat på alternativ för att hantera foderbrist.
För extremår vart femte år är obevattnat mest kostnadseffektivt. Sämst ekonomiskt var det med bevattning, inklusive hög kostnad för vattendom och där man har löst foderbristen med inköpta ensilagebalar från slagna trädor och fiberkraftfoder. Bäst ekonomiskt var extremår vart tionde år, obevattnat och där foderbristen hanteras med överlagrat foder och halm.
