Att markkartera ungefär vart tionde år är en viktig åtgärd i växtodlingen. Markkarteringen bör enligt Jordbruksverket göras oftare (7–9 år) om till exempel arealen har stora skillnader i jordarter. De bör också göras oftare om man bedriver intensiv vallodling, har lätta, lerfria jordar eller om man använder stora eller förändrade stallgödselgivor. Man kan göra det mer sällan (11–15 år) om markerna till exempel har jämna jordarter eller om man inte använder stallgödsel eller endast måttliga mängder.
Justera för volymvikt
Markkarteringen är en viktig grund för att bestämma behovet av gödsling och kalkning. Har man mullrika jordar eller mulljordar måste analysen dock justeras för jordens volymvikt. Det har bland annat visat sig i försök på Öland som genomförts av Yara. Anledningen är att volymvikten på jord med hög mullhalt är lägre än om mullhalten är låg.
– När vi tittade på kaliumkartan i analysen så ser det grönt ut. Men i det ena fallet fick vi en liten skördeökning med kalium. I det andra fallet blev det missväxt när vi inte tillförde kalium, säger Ingemar Gruveaus, Yara.
Han tycker att markkartan kan hanteras bättre idag, till exempel genom att justera för volymvikt.
– Markkartan som vi får ut i dagsläget om vi har mulljordar på gården, består mer av desinformation än information när det gäller kalium, säger Ingemar Gruveaus.
Kontrollera mullhalten
I ett avsnitt av Växtpressenpodden rekommenderade Ingemar Gruveaus att man kontrollerar mullhalten i alla jordprover. Om den är högre än 12 procent behöver man korrigera för volymvikt. En ren mulljord kan innehålla mellan 30 och 60 procent mull.
– När mullhalten stiger så sjunker volymvikten på jorden. En fastmarksjord kan väga 1,25–1,5 kilo per liter jord eller 1,5 kilo per liter om det är en sandjord. Men när mullhalten stiger så minskar volymvikten. En ren mulljord kan väga 0,4–0,5 kilo per liter, säger Ingemar Gruveaus.
Kan bli stor skillnad
Han rekommenderar att man till gödslingsrekommendationerna på markkarteringen klickar i att man vill ha en rekommendation istället. Det innebär att man får ett efter mullhalt korrigerat värde på gödslingsbehovet. Men då ska mullhalten vara känd för alla de prover man tagit. Värdet för till exempel fosfor och kalium, uttryckt på markkartan som AL-löslig växtnäring i milligram per 100 gram jord, kommer vid korrigeringen att divideras med tre.
– Har vi ett AL-tal på en mulljord som är 15 så ser det högt och bra ut, med klass 4 på fosfor och klass 3 på kalium. Efter att man dividerat med tre är AL-talet fem. Då är det helt plötsligt en svag klass 2 på kalium och en svag klass 3 på fosfor. Så det blir en väldigt stor skillnad, säger Ingemar Gruveaus.
- Lyssna på Växtpressenpodden