”Livet är för kort för att ha fula kor”

Han kompromissar inte med vad han vill ha i ladugården. Leif Larsson på Lunden utanför i Dalsland vet precis hur han vill att en ko ska se ut. Han menar att det inte går att kompensera för dåliga egenskaper. Man ska välja de tjurar som har en bra helhet och som har en härstamning som man verkligen tror på. De ska tillföra och förbättra något.

– Jag är ganska konservativ i mitt avelsarbete, men jag tycker också att jag har nått mina mål, säger Leif Larsson.

Storslam på Elmia

Leif toppar ofta utställningsklasser och har många gånger toppat såväl SRB-föreningens och holsteinföreningens Elitbesättningslistor med sina kor. Vid årets Elmiautställning visade han återigen vilken hög exteriör kvalitet han eftersträvar och har i besättningen. Grand champion och juverchampion blev hans tredjekalvare 1387 Lunden Blomma. Leif tog även hem vinsten i klassen för fjärdekalvare med 1348 Lunden La Casy som senare utsågs till Reserv Senior Champion.

Han var med i Husdjur första gången 1982 då tidningen publicerade ett reportage om besättningen på Lunden. Leif Larsson och hans bror Göran arbetade tillsammans med föräldrarna Gunnar och Torborg Larsson.

– Pappa släppte över avelsansvaret ganska tidigt till mig. Jag var inte mer än 16–17 år när jag fick börja bestämma vilka tjurar vi skulle använda. Göran var också intresserad så det var alltid mycket diskussioner, men vi var tämligen överens, säger Leif Larsson.

Bröderna tog över företaget 1985. Det bestod då av två gårdar, Lunden och Bäcken. 1998 delade de på företaget eftersom båda hade familjer och för att det skulle bli enklare vid framtida generationsväxlingar.

– Vi hade fått lite bättre förutsättningar när vi några år tidigare hade köpt till en grannfastighet som gick att dela i två lika enheter. Vi samarbetar dock fortfarande när det gäller vallskörden, även om vi har varsin maskinkedja, säger Leif Larsson.

Ändrat tänk i produktionen

Han satsade inledningsvis på att få hög produktion i besättningen och i början av 2000-talet låg besättningen över 12 000 kilo ECM och något år närmare 13 000 kilo ECM.

– 2008 låg vi över 13 000 på löpande 12-månadersperioden. Men jag råkade ut för en olycka och var ifrån den praktiska skötseln i princip i ett år och produktionen sjönk ner till 11 000–11 500 kilo, säger Leif Larsson.

Även om avkastningen sjönk kunde han se att produktionen, som var väldigt betesinriktad, fungerade mycket bra och att korna höll bättre. Det gav honom en tankeställare, för dittills hade han varit känd för att lägga all sin tid i ladugården, att alltid arbeta.

– Jag ville inte tillbaka till den situationen. Det blev väldigt stora förändringar i och med olyckan. Att hålla hög produktion ledde till mycket krångel med korna och de höll inte, säger Leif Larsson.

Tre år efter olyckan, 2011, byggdes den nya lösdriftsladugården med en robot. Leif Larsson befann sig i ett vägskäl.

– Jag var sargad efter olyckan och gick nästan in i väggen vid halv 6 på kvällen. Jag orkade inte. Jag fick ta det lugnare men intresset fanns fortfarande kvar, säger Leif Larsson.

Som ett idrottsintresse

Han har alltid varit väldigt avelsintresserad och engagerade sig tidigt som förtroendevald i husdjursorganisationen och i SRB-föreningen. I utställningsringen har besättningen från Lunden varit oerhört framgångsrik, framför allt på den röda sidan där Leif Larssons kor kammat hem otaliga championtitlar och klassvinster.

– Jag vill jämställa utställningar med vilken idrott som helst. Den som är intresserad av en idrott, den tävlar för att se hur långt man kan nå och för att nå sina mål. Ekonomiskt är det inte så mycket att hämta, men någon last ska man väl ha, säger Leif Larsson.

I avelsarbetet är det kons helhet som han anser är viktig. Han har en klar bild av vad det är för typ av ko han vill ha och han nöjer sig inte med vad som helst. Helheten och exteriören är viktigast medan han inte lägger så stor vikt vid genomiska avelsvärden. Kon ska vara så komplett och harmonisk som möjligt.

– Jag har alltid vetat vad jag vill ha för typ av ko och har aldrig gjort avsteg från det. Någon har sagt att ”livet är för kort för att ha fula kor”. Det stämmer väldigt bra, för jag klarar inte att titta på fula kor, säger Leif Larsson.

Tolererar inget strul

Han väljer tjurar som kommer från säkra kofamiljer där mödrarna i minst tre generationer har höga exteriörpoäng. Han har länge arbetat med kanadensisk och amerikansk ayrshire, men på senare år även brittisk ayrshire som har de kvaliteter som han önskar och som har säkra kofamiljer med hög bedömning i många generationer.

– Men de ska vara väl fungerande kor också. Jag tolererar inget strul. En ko som blir sjuk och krånglar får en chans, men jag ledsnar ganska fort. Förr kunde jag lägga ner hur mycket arbete som helst, men nu har jag inte det tålamodet, säger Leif Larsson.

Vilka kofamiljer som är starkast i besättningen har växlat över tid. I reportaget från 1982 skrevs det om Thea, Linda och Mary, men de kofamiljerna finns sedan lång tid tillbaka inte kvar på Lunden. I dag är La Cacy den numerärt största familjen medan Tometta, Gullros och Pasta är andra starka familjer i Lundens besättning.

Leif berättar att Tometta-familjen var starkast för cirka 20 år sedan, men att de därefter minskade lite i antal för att den senaste tiden göra stark comeback. Stammodern kom ursprungligen från Harry Engbergs besättning i Niemis, Finland.

– Det var en kalv som jag köpte 1987. Hon själv var absolut inget märkvärdigt, men hon fick väldigt bra avkommor, säger Leif Larsson.

Han fastnade tidigt för den finska ayrshiren och Harry Engberg blev lite av hans avels-mentor. Han lärde ut hur han skulle tänka i avelsarbetet och hur en ko ska se ut.

– Han lärde mig att det kanske inte alltid är en kalv om året som gäller. Man måste ge kon en chans. Det har jag haft med mig hela livet, säger Leif Larsson.

Kompletterar med holstein

Han arbetade med Semex under ett antal år och tog då även in holstein i besättningen. Den första svarta kon köptes från Gårdsby när familjen Gowenius sålde sin kobesättning. Fler svarta djur med kända härstamningar från Nordamerika köptes in vid några följande auktioner, men på Lunden har de haft svårare att hävda sig.

– De dyrare djuren lyckades vi aldrig riktigt bra med. De som jag köpte lite billigare, dem har jag en hel del kvar av, säger Leif Larsson.

Trots att det var svarta kor som utgjorde utökningen i samband med att den nya ladugården byggdes så har andelen holstein sjunkit igen till i dag cirka 20 procent av korna. Besättningen består av 77 kor som levererar ekologisk mjölk sedan 2017.

– Vi hade ändrat inriktning och hade en sparsammare utfodring och använde mer extensivt bete. En rådgivare frågade varför vi inte var ekologiska, produktionen var ju det i det närmaste och det skiljde 160 öre på mjölkpriset, säger Leif Larsson.

Han lade om produktionen direkt, besättningen gick in i karens 2016 och sedan 2017 levereras ekologisk mjölk. Det senaste året har besättningen levererat ungefär 9 300 kilo mjölk per ko och år.

– Vi har hållit igen eftersom kraftfodret blivit så dyrt.

Snart dags för nästa generationsskifte

Det är 40 år sedan Husdjur publicerade reportaget om de två unga grabbarna som var på väg in i företaget. Nu närmar sig nästa generationsskifte på Lunden. Leif Larssons sonson Daniel har arbetat på gården i några år och har fått ta allt större del av ansvaret för driften.

– Vi får se om han vill fortsätta. Vill han inte det så får vi kanske hålla auktion den dag jag vill lägga av, säger Leif Larsson.

Reportaget med samtliga bilder finns publicerat i Husdjur 11 2022.