Robert Albertssons idealko – 10 kalvar och 100 ton mjölk

Synnerby. Robert Albertsson lutar sig fram över nackbommen vid foderbordet och bläddrar i telefonen. Där har han uppgifter på alla sina djur och det är ofta med hjälp av telefonen som han kollar upp nya tjurar som han är intresserad av. Tankarna på avelsarbetet i besättningen och SRB-rasen i stort lämnar honom sällan.

– Det är naturligt för mig, lika naturligt som att sova eller andas. Jag kollar upp avelsdjur i telefonen under tiden jag jobbar, säger Robert Albertsson.

Gymnasiet väckte djurintresset

Han är uppvuxen på ett lantbruk utan djur några kilometer från sin egen gård, men blev tidigt väldigt djurintresserad. Intresset för mjölkkor och avel växte sedan fram under gymnasietiden på Stora Segerstad i Reftele.

– Därefter jobbade jag med kor på flera gårdar för att skaffa mig så mycket erfarenhet jag kunde. Men jag ville ha egna kor, säger Robert Albertsson.

Han är ett uppmuntrande exempel på att det, trots tal om motsatsen, går att starta med mjölkproduktion som ung och med små resurser. Robert köpte gården Tomten i Synnerby utanför Skara 2009. Då fanns det plats för 25 kor i den gamla uppbundna ladugården som i dag tjänstgör som mjölkningsstall.

Kokomfort i fokus

Den nya lösdriften byggdes 2015 och har 63 liggbås med sand för att få så bra kokomfort som möjligt. Vid mjölkning tas korna in tolv åt gången i det gamla stallet, ställs upp utmed foderbordet och mjölkas med mjölkningsorgan som hänger i räls.

Det har alltid varit SRB som har varit rasen med stora bokstäver för Robert Albertsson. Han erkänner att det faktiskt var den röda färgen som först fångade hans intresse.

– Sedan hade jag ju turen att det även i övrigt var den bästa rasen, vilket jag insåg när jag hade fått läsa på lite och fått lite mer erfarenhet, men framför allt efter att ha jobbat med djuren. Men framför allt är det rasens hälsoprofil som gör att man kan tjäna mycket på lite, säger Robert Albertsson med ett litet skälmskt leende.

Exteriör viktig för trivsel

Han har avlat väldigt mycket på exteriör för att främst få ett bra juver på sina kor. Exteriören är fortfarande viktig för honom, han vill trivas med att arbeta i ladugården och vill därför ha en ko som både är korrekt i utseende och som har bra fruktsamhet och hälsoegenskaper.

Han strävar i dag efter en ko med bra avkastning, men hon ska också ha ett väldigt bra juver som är högt och brett anfäst bak och som även har bra anfästning fram. Robert Albertsson använder aldrig tjurar som ligger på minus vad det gäller avkastning, juver eller kropp.

Ligamenten ska vara starka och spenarna tillräckligt långa samt korrekt placerade. Bra ben, framför allt parallella, är också viktigt för Robert Albertsson och han uppskattar om benen även är torra, tunna och med korrekta vinklar.

– Inom de röda raserna pratar vi inte så mycket om kropp, men jag anser att det är viktigt att vi har kor med bröstbredd. En vuxen ko ska vara djup i kroppen med mjölkstyrka, säger Robert Albertsson.

Med mjölkstyrka menar han inte att SRB-kon ska bli extremt mjölktypad. Däremot vill han ha en ko med bra mjölktyp med väl välvda revben, bröstbredd, kroppsdjup samt korrekt, något sluttande och brett kors.

– Döttrar efter B Jurist hade den mjölkstyrka jag avser, lite bredare i bröstet, djupare och mer rejäla kor som klarar att stå på backen. Den kon får man ju också ganska bra betalt för när hon en dag ska gå till slakt, säger Robert Albertsson.

Millan regerar

I den egna besättningen är 554 Millan den okrönta drottningen. Henne köpte Robert från Charlotte Andersson, anställd på Viking Genetics men också mångårig mjölkproducent tillsammans med sin man utanför Lidköping. 544 Millan (F. Orkko, MF. Gungvala) kom till besättningen 2010 och när Robert för första gången deltog på Elmia blev hon Grand Champion inom SRB-rasen. Vid prisutdelningen grät Charlotte av glädje, men Robert Albertsson såg mer samlad ut.

– Jag var nog lite chockad. Jag hade bara varit bonde i tre år och det var första gången vi var på Elmia. Så går vi och vinner, säger Robert Albertsson.

Om elftekalvaren Millan är en bra bit på vägen mot hans idealko så skulle Robert Albertsson ändå vilja ha några små förbättringar på henne.

– Men hon är den ko som jag har i besättningen som är närmast mitt ideal.

En annan drömko som står fram ur Robert Albertssons minne är en ko som han såg i Storbritannien 2012, Wroughton Janet 2 EX-94. Hon var mor till en tjur som togs in till Sverige, Wroughton Lord Winston.

– Det var en kraftfull, härlig ko. När vi såg henne tror jag hon var i sin sjunde laktation. Det finns inget mer vördnadsfullt än en gammal ko som är igång, tar sig dräktig och mjölkar på. Idealkon ska ha kapacitet för minst tio kalvar och 100 ton mjölk, säger Robert Albertsson.

Av de tjurar han har använt genom åren var det först B Jurist och Peterslund som fick stort inflytande på djuren i Roberts besättning. Bland de utländska tjurar som han har använt lyfter han fram de kanadensiska tjurarna Jumper och Amazing som båda gav både bra exteriör och produktion. På senare tid har Ullimulli och Tokyo haft stort och positivt inflytande.

– Ullimulli är den bästa juverförbättrare jag använt och Tokyo har gett både produktion och kroppsstyrka, säger Robert Albertsson.

NTM inte ensam vägledare

Han använder NTM som ett redskap i avelsarbetet, men avelsintresset gör att han använder tjurar från alla avelsföretag och från olika röda populationer. Och det är inte kvigans NTM som är ensamt avgörande om hon blir kvar i besättningen.

– Jag hetsar inte upp mig om någon individ får ett lågt NTM. NTM är ett väldigt bra sätt att ta fram bra avelsmaterial, men i min egen besättning värderar jag det jag ser. Fenotypen får alltid fälla utslaget, säger Robert Albertsson.

Han gentestar alla sina kvigor och testar även några enstaka individer i Kanada. Säkerheten i det genomiska avelsvärde de får i Kanada är väldigt lågt (och de kanadensiska tjurarna får låg säkerhet när de används i Sverige) eftersom de flesta härstamningarna inte finns i den kanadensiska population som de testas emot, men Robert är nyfiken och vill se vad djuren får för resultat i det kanadensiska systemet.

– Det hade varit bra om vi kunde hitta vägar framåt med mer samarbete kring det genomiska avelsarbetet. Vi har inte ett sådant samarbete på den röda sidan som finns på den svarta med till exempel Eurogenomics. Det är aldrig bra att stå själv, även om man är stor och stark, säger Robert Albertsson.

Internationellt intresserad

I sin internationella utblick är han mest intresserad av kanadensisk och brittisk ayrshire. Plus att han är ganska sugen på att testa någon tjur från Nya Zeeland, men än har han inte lyckats få hem några doser.

– De har IBR (infektiös bovin rhinotracheit, reds anm) i Nya Zeeland, så vi får väl se om vi lyckas. Det vore väldigt intressant att se hur det fungerar med betesbaserad produktion, plus att de historiskt har använt väldigt mycket nordiska tjurar, framför allt från Finland, säger Robert Albertsson.

På Nya Zeeland liksom på gården i Synnerby är bete en grundsten i produktionen och med ytterligare 60 hektars arrende hoppas Robert Albertsson och hans sambo Frida Andersson att de ska kunna göra iordning fler betesfållor för att få igång ett ordentligt produktionsbete.

När Husdjur besöker gården har nyheten om Viking genetics europeiska avelsfusion ännu inte släppts. Vi pratar istället om det internationella namnet på de röda raserna som saluförs av Viking genetics – Viking red.

– Jag tycker inte om att man har ett företagsnamn som marknadsförs som en ras utomlands, för vem vet vad det företaget heter om 10–15 år, säger Robert Albertsson.