1951 skrev Husdjur om att en riktigt modern ladugård hade byggts på Dansjö Gård i Alvesta, Småland av major Ragnar Aaby-Ericsson. Den beskrevs som en omskapad smålandsgård, en gård där hela ladugården kunde skötas av en man. Bygget gjordes i samarbete med Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (SFL). En organisation som varje år testade sina forskningsrön genom att planera ett bygge.
All lyx portförbjuden
Vid den tiden var skenande virkespriser ett problem och valet föll därför på låghusprincipen. Genom att ”all slags lyx måst portförbjudas” klarades bygget av ladugården för 32 klavbundna kor, 6 kvigor, 15 kalvar och 4 hästar på 40 000 kronor. Till det kom fyra aluminiumsilos för ensilage för 10 000 kronor.
I dag drivs Dansjö gård av Anna-Karin Aaby-Ericsson och hennes man Joakim som är sonson till majoren. 2017 revs den låga stallbyggnaden och ersattes med ett modernt ungdjursstall.
– Det som finns kvar är den foderskottkärra som finns på bild i artikeln, berättar Anna-Karin Aaby-Ericsson.
Dessutom finns det några mjölkflaskor kvar från den gamla ladugården liksom logdelen som låg i vinkel och numera hänger ihop med ungdjursstallet. I bygget från 1951 pumpades mjölken direkt ner i mjölkflaskorna för kylning i mjölkrummets kylbassäng. Därefter fraktades de med travers genom en lucka ut till lastbilsbryggan.
Annan gård i dag
På den tiden fanns omkring 35 uppbundna mjölkande kor och arealen var 85 hektar. I dag handlar det om 700 mjölkkor, karusellmjölkning och en areal på 1 000 hektar fördelat på tre gårdar.
Anna-Karin Aaby-Ericsson minns den porträttterade ladugården väl.
– Jag har mjölkat i den. När jag kom hit 1997 var det den ladugård vi hade. Det var så vi började, med en uppbunden ladugård och 50 kor, berättar hon. Då hade Joakims pappa från 1971 utvecklat verksamheten från 30 till 50 djur.
Hon beskriver en tråkig byggnad, trång och smal och lågt i tak.
– Den fungerade säkert 1951 då det inte var någon produktion att tala om. På den tiden handlade det om att bygga så snålt och billigt som möjligt till skillnad mot i dag då de flesta satsar mycket större.
Tidiga med bra grovfoder
Men trots det var det mycket som var modernt och låg i framkant, bland annat gällande byggandet av silotorn och utfodring med ensilage. Det var nydanande på den tiden och i artikeln står det att Dansjö gård skördade sitt vallfoder så tidigt att de klarade sig ”utan tillskott vare sig av rotfrukter eller annat dylikt foder”.
– Det fanns ju till och med halvautomatisk utgödsling, säger Anna-Karin Aaby-Ericsson.
Major Ragnar Aaby-Ericsson var väldigt intresserad av utvecklingen av branschen och det var en av anledningarna till att SFL valde att samarbeta med Dansjö gård. Men trots det stora intresset beskriver Joakim Aaby- Ericsson farfar majoren som en människa som inte var särskilt praktisk.
– Jag var ju liten då men minns att han var major ut i fingerspetsarna. Han hade i stort sett inga lantbrukskunskaper men han skrek och domderade över hela gården så det hördes kilometervis. Folk var nog lite rädda för honom även om han var den snällaste människa man kunde tänka sig.
Starka känslor
Joakim Aaby-Ericsson minns också att det inte alltid gick så smidigt när majoren deltog i gårdens sysslor.
– Han var lite slarvig sådär och det funkade inte riktigt för honom. Grejerna gick sönder.
Särskilt minns han gången när majoren i traktor backade över hans cykel.
– Jag hade ställt den bakom traktorn och gått därifrån. Farfar blev helt förtvivlad och trodde nog att han backat över mig. Han tyckte inte heller att vi barn skulle vara med och köra traktor utan kom ut och körde hem oss till mor.
Främst skötte majoren det administrativa och den dag han dog hade han suttit i telefon och försökt få fatt i Skattemyndigheten men bara blivit runtkopplad.
– Han var så frustrerad och samma kväll fick han hjärnblödning och dog, berättar Joakim Aaby-Ericsson.