Rubriken var från början en kommentar om husdjursutställningar, om hur roligt det var att delta som bonde, och hur fina och uppskattade utställningskorna var.
Jag har lite svårt att släppa det där med vikten av arbetsglädje, och glädjen med kor. I historien, just nu, och i framtiden. Låt oss titta tillbaka på Mjölksverige år 1950. Nio av tio gårdar hade kor, hela 267 000 besättningar levererade mjölk till de då 689 mejerierna. Besättningsgenomsnittet var cirka 6 kor, en del mycket större, andra ännu mindre. Avkastningen låg omkring 3 000 kilo, men en del kor producerade det dubbla.
Den här verkligheten hade rötter långt tillbaka i tiden, men var också ett resultat av ett samhällsintresse av att utveckla både land och stad. Här gavs mjölken en viktig roll i ett winwin-resonemang om jobb och inkomster till landsbygden, samtidigt som mjölk, smör och ost förbättrade näringsstandarden för alla. I en utredning från 1938 framhålls det dess utom som extra bra att korna var så tidskrävande. Det gav många jobb på landet, istället för arbetslöshet i stan.
Tio år senare hade tankegångarna tvärvänt och sedan dess har arbetstiden per ko minskat och minskat. Det har rullat på, som ni vet, med färre kor och leverantörer, i kombination med större besättningar, högre avkastning och hisnande investeringar. Generationsskiften har spelat stor roll för hur Mjölksverige ser ut i dag. Vilka besättningar som upphört har ofta hängt ihop med svåra individuella beslut i kombination med hur omvärlden sett ut just då. Ni vet det här, ni har hört det förr, att 99 procent av mjölkbesättningarna har upphört sedan en topp vid 1900-talets mitt. Alla slutade inte frivilligt.
Hur det blir framöver är det ingen som vet, men mjölksektorn kommer säkert att fortsätta att förändras. Kanske blir det i andra riktningar än de vi har bakom oss. Kanske kommer det intensiva svenska produktionssystemet med ”High-input and high-output” att ändras? Och kommer vi att fortsätta att spara arbete som prio ett? Nya frågor kommer också att uppstå, som att hantera lagring respektive bortledning av vatten samt ökad överlagring av foder mellan åren för att klara extremt torra respektive blöta växtodlingssäsonger. Enligt ett gammalt talesätt skulle en bra bonde ha en skörd på åkern, en på skullen och en på banken, men det var nog inte lätt då heller.
En viktig fråga är också hur konkurrenskraftig svensk mjölkproduktion kommer att vara. Ärligt talat så har mjölksektorn historiskt sällan varit särskilt konkurrenskraftig, vi har producerat mjölk av andra goda skäl, till exempel för att producera mat i hela landet.
Mitt i skrivandet går jag upp till våra småkvigor i hagen, klappar dem och undrar hur det blir med kontakten med korna framöver? Hur kommer det så kallade koögat att vara med? För visst kommer det även framöver till stor del vara korna som gör det roligt att vara mjölkbonde – själva vet de redan att det är fint att vara ko.
Carin Martiin är bonde, agronom, och forskare i agrarhistoria. Den 12 oktober föreläser hon om mjölkproduktionen förr under SLU:s digitala mjölkvecka.
Har du något ämne du vill att vi ska skriva om i Husdjur? Eller vill du själv skriva? Hör av dig till oss på Husdjurs Facebook, epost husdjur@vxa.se eller telefon 010-471 09 42.