Forskningsprogrammet ”Hållbar produktion och konsumtion av mjölk”, som leds av SLU i samarbete med Chalmers och Rise, har som mål att utveckla kunskapen kring hållbar mjölkproduktion och ta reda på hur mjölken kan bidra till en hållbar konsumtion. Mjölkproduktionen har en given plats i det svenska lantbruket, men den kan öka. I rollen som koordinator för programmet har jag haft anledning att fundera på vad som borde stå högt på agendan och var kunskapsbehovet är stort.
Först en kommentar om kornas rapande. Visst rapar kor metan, men det gäller att skilja på dess olika ursprung. Här pågår det också forskning som handlar både om att minska rapandet genom olika fodertillsatser och att avla på fodereffektiva kor. Samtidigt är det helt oomtvistat att idisslarna bidrar till ökad biologisk mångfald. Detta bör mjölknäringen värna om och dra nytta av.
Visst rapar kor metan, men det gäller att skilja på dess olika ursprung.
En viktig fråga är hur vi stärker mjölknäringen i Sverige. Jag tror bland annat på fler kor i norra Sverige där förutsättningarna är goda för att producera extremt bra vallfoder. Även i södra Sverige behövs fler kor i slättbygderna. Vallen kan där göra stor nytta i växtföljden och bidra till ökad kolinlagring.
Att mjölkpriset just nu är historiskt högt är på tiden och priset måste fortsatt vara på en högre nivå. Hur mycket är svårt att säga då priset för insatsvaror fluktuerar och så kommer att göra. En av lösningarna för att bli mindre beroende av prisfluktuationer är att producera så mycket mjölk man kan på högkvalitativt, egenproducerat foder.
Och vill vi ha en levande landsbygd i hela Sverige, måste även mindre företag i Svealand och Norrland ges bra villkor. Myndigheterna har en viktig uppgift att se över regelverken som upplevs övermäktiga för småföretagare. Det handlar också om att stärka den sociala hållbarheten. Fler kollegor på nära håll gör det stimulerande att arbeta.
Mjölkproduktionen måste vara långsiktigt hållbar och livsmedlen efterfrågas av konsumenterna.
Vad kan då forskningen bidra med?
Mjölkproduktionen måste vara långsiktigt hållbar och livsmedlen efterfrågas av konsumenterna. Forskarna undersöker hur de målen kan nås, men fler initiativ behövs.
Är det en annan typ av mjölkko som krävs, behövs ökad samverkan mellan växtodlingsgården och djurgården? Helt klart är att vi inte kan fortsätta att utfodra kor med mat som vi människor också kan äta. Här behövs nytänk, eller kanske att damma av gammal kunskap.
Bonden måste få en större del av intäkten.
Det allra viktigaste för att skapa långsiktig lönsamhet, ur mitt perspektiv, är att få till en rättvisare fördelning av intäkterna genom hela produktionsledet. Nu bestämmer få aktörer i den senare delen av livsmedelskedjan priset. Bonden måste få en större del av intäkten. Ska vi locka en ny generation bönder att satsa måste det gå att tjäna pengar på mjölken. Nya affärsmodeller behövs och här kan forskarna bidra.
En del av de här frågeställningarna kommer vi att ventilera under Mjölkveckan den 17–21 oktober. Jag hoppas vi ses då!
Margareta Emanuelson, forskare vid SLU och koordinator för forskningsprogrammet Hållbar produktion och konsumtion av mjölk.