HALV SEX VARJE morgon väcks vi av skramlet från tomma mjölkkannor, vilket betyder början på en ny dag för mitt hushåll. De tomma behållarna förs till mjölkrummet av våra anställda som förbereder mjölkningen och detta har varit vårt liv som familj, i drygt 30 månader.
Belägen två mil utanför det liv och rörelse som hör till stadslivet i Lusaka, är vår lilla mjölkgård Beenzu dairy en leverantör av komjölk som har kommit att älskas av många.
Min man och jag har varit gifta i mer än 23 år och för ungefär två år sedan, i juni 2019, gav vi oss ut på mjölkproduktionens okända vatten. Det har gett oss de mest spännande dagarna i våra liv eftersom vi varje morgon har något att se fram emot. Mjölkindustrin i Zambia, och faktiskt hela Afrika, är en lukrativ verksamhet.
Det som började som en hobby med endast tre kor och 10 liter mjölk per dag har nu växt till 14 mjölkande och en ökning av volym till över 100 liter per dag.
VI BÖRJADE FÖRST med leveranser direkt till dörren till våra lokala församlingsmedlemmar, bara fem flaskor med 2,5 liter mjölk per dag. Därefter öppnade vi två förortsbutiker och vår försäljning fyrdubblades eftersom de två ligger i tätbefolkade områden med 120 000 respektive 219 000 invånare.
När mjölkvolymerna ökade började jag leta efter en ny marknad och genom annonsering i sociala medier fick jag beställningar från grupper av familjer i så kallat inhägnade områden, där de flesta var av asiatiskt ursprung. Mjölken köptes redan innan vi hunnit mjölka.
I september förra året fick vi besök av vårt lokala mejerikooperativ Mapepe dairys personal som inspekterade gården, mjölkningsutrymmet och även testade mjölken. De gav oss ett avtal som innebär att varje liter mjölk ska levereras till deras mejericentral och att inga splitleveranser är tillåtna. Vi har sedan dess börjat leverera all vår mjölk dit och de i sin tur levererar till mejeriföretag som Parmalat – en kommersiell köpare för vidareförädling.
DET STÖRSTA MOTSTÅNDET som möter mjölknäringen i Zambia är bristen på lämpliga lokala mejerier, vilket gör att mycket av den mjölk som vi bönder producerar går till spillo.
Dessutom, trots att många självhushållsbönder som jag kan producera tillräckligt med mjölk, investeras det väldigt lite i mejeriinfrastruktur. Ineffektiviteten hos vissa kommersiella mjölkbönder är också ett hinder för tillväxten av mejeriindustrin. I vissa kooperativ har mjölken hunnit bli dålig innan den kunnat säljas, vilket tvingar kooperativet att lämna tillbaka varan till bönderna.
Trots dessa utmaningar är vi fast beslutna att utöka vår mjölkproduktion. Detta beror på att mjölken är den mest livskraftiga industrin i kobranschen i Zambia och Afrika för tillfället eftersom vi får omedelbar avkastning och inte behöver vänta på att kon slaktas. Vi vill utöka verksamheten eftersom en person med 50 mjölkkor i full produktion kan tjäna lika mycket pengar som någon med en besättning på 500 köttkor. Det är mer lönsamt att syssla med mjölkprodukter än nötkött eftersom en mjölkko kan ge upp till 20 liter om dagen vilket ger 600 liter, eller 6 000 zambiska kwacha (drygt 3000 kronor) per månad. Med 50 mjölkkor skulle det ge 300 000 kwacha brutto per månad.
OM MJÖLKKORNA producerar mjölk i åtta månader innebär det 2,4 miljoner kwacha vilket är drygt 1,2 miljoner svenska kronor. Du måste slakta 200 stutar på ett år för att komma ikapp en mjölkbonde med 50 djur som producerar mjölk till full kapacitet. De kommande två åren planerar vi därför att öka vår besättning, fortsätta att leverera mjölk till mejeriet och uppleva de fulla fördelarna med att vara mjölkbönder.
Charity Moonga är mjölkbonde med 14 kor i Zambia.
Har du något ämne du vill att vi ska skriva om i Husdjur? Eller vill du själv skriva? Hör av dig till oss på Husdjurs Facebook, epost husdjur@vxa.se eller telefon 010-471 09 42.