Ett par nya mjölkstallar byggs nu i min hemkommun Kinda, som står för drygt 1 procent av den svenska mjölkproduktionen. Utvecklingen här har gått i lite annan riktning än den för svensk mjölkproduktion totalt. Detta har förundrat mig länge, med den närhet som finns till storstaden Linköping.
Den nationella mjölkproduktionen har minskat sen sin topp på 1950-talet och jag undrar: hur kommer det bli sedan? Vi kan göra hyfsade prognoser för två år framåt med seminstatistiken, men inte ens ett av världens mest renommerade kreditinstitut, Rabo-bank, kunde förutspå den stagnation vi nu ser globalt, trots de höga priserna på mjölk.
Vi lyssnade andäktigt
Riktigt bra koll på utvecklingen hade dock inledningstalaren på LRFs senaste Riksförbundsråd. Geopolitik i allmänhet och kriget i Ukraina i synnerhet var ämnet. Innerligt och med ett språk som gick rätt in, förmedlade Patrik Oksanen, journalist och författare, vad han sett komma och hur det kan komma att bli. Vi lyssnade andäktigt.
Han hade ombetts att ge oss några positiva ord på vägen, men insåg att det inga fanns. Ändå, avslutningsorden: ”Tappa inte glöden”.
Jag berördes på djupet och var tillbaka vid mammas och mormors berättelser och de tyska konservglasen i välfyllda källare. De finns där också i dag, utifall att. Vi som aldrig behövt hungra börjar nu uttala orden som ständigt var deras: att ha mat för dagen, att ha beredskap och att kunna försörja sig. Det var så mitt lantbruksintresse startade.
En gång fick jag under temat ”Varför tillväxt” inför Svensk mjölks förtroendevalda reflektera över varför vi skulle satsa vidare på mjölk. Min tro på svensk mjölkproduktion och vårt nyss byggda kostall var utgångspunkt för mitt anförande.
Varför vågade just vi?
Resurserna för att komma till skott hade vi skapat. Hur vi planerat och satt mål inspirerade säkert någon. Men en fråga återstår och den är även gåtan generellt: Hur kunde vi vilja satsa och varför vågade just vi?
Konkurrenskraft och lönsamhet är basic, förstås. Om ”bara” detta är på plats så löser sig resten. Men är det så enkelt?
De utredningar om framtida utveckling inom mjölkproduktionen som jag kommit i närheten av, har pekat tillbaka på oss själva. Som enskilda företagare, och som bransch. Det är vi som kommer att forma framtiden, ingen annan. Jag vill här lyfta kunskap och vilja som två stora utmaningar för att vi ska nå målet om en ökande mjölkproduktion.
I Sverige finns 3 000 mjölkföretag. Med varje lantbrukare som slutar försvinner flera bärare av den gemensamma kunskapsmassan. Kunskap – till skillnad mot vilja – går dock att förvärva och bygga på. Den samlade mjölkbranschen säger att vi ska öka, men vill du? Vems är ansvaret att få till viljan?
Mjölken är efterfrågad
Vi har alla ett ansvar, vi som är i Mjölksverige, i våra olika roller. Den bild du och jag ger kommer att forma och fylla nästa generations mjölktankar. Mjölken är efterfrågad.
Tappa inte glöden!
Marita Wolf är lantbrukare och agronom med 175 mjölkkor och 200 köttdjur i Rimforsa, Östergötland.
Spana i Husdjur!
Har du något ämne du vill att vi ska skriva om i Husdjur? Eller vill du själv skriva? Hör av dig till oss på husdjur@vxa.se eller telefon 010-471 09 42.