SOM EN REAKTION på samhällsutvecklingen i efterkrigstiden kom ett flertal reaktioner från kulturlivet mot auktoritära, effektiva och likriktade system, där tanken under ytan var ”god” om den var effektiv oavsett konsekvenser. Rubriken här ovan är en sammanfattning av 1970-talets reaktioner och namnet på ett konstverk av Peter Tillberg från 1972.
1975 kom filmen Gökboet. Citat från bloggen babelstorn 2021: ”Genom vård, transparens och terapeutiska samtal samt medinflytande så ska de sjuka bli friska. Men vården är ständig övervakning, samtalen blir påtvingad nakenhet och förödmjukande bekännelser och medinflytandet är en maskerad, som ser ut som att vi har röstat men där ”de förnuftiga” bestämmer.”
Under förevändningen att det mesta ursäktas bara det är en god handling kan man undra om vi gör samma misstag som på 70-talet? Då lantbrukare i effektiviseringens namn tvingades lägga ner för att de ansågs olönsamma och skulle ge plats till större lantbruk. Uppdelningen i A- och B-lag skapade generationer av osämja. TV serien ”Hem till byn” är ett utmärkt tidsdokument om ämnet.Är verkligen våra bondeägda kooperationers kraftiga utbyggnad av kontrollsystem med klimathysterin som förkläde verkligen en god handling? Är uppdelningen av leverantörer i A- och B-lag sund? Vad får vi för insatsen? Inre söndring? Vi har likt Gökboet ett medbestämmande men det är ett fåtal som bestämmer hur det ska vara.
DÅ VAR DET STATEN, i dag är det våra föreningar som med tvångsmetoder försöker styra och likrikta utvecklingen på bekostnad av innovation, eget tänkande, framtidstro och – faktiskt – yrkesstolthet. En likriktning som inte är bra för någon! Allra minst framtiden. För hur ska vi veta vilka lösningar som är bäst när bönderna inte får friheten att testa olika varianter och lösningar på de problem vi alla förr eller senare möts av?
Är verkligen våra bondeägda kooperationers kraftiga utbyggnad av kontrollsystem med klimathysterin som förkläde verkligen en god handling? Är uppdelningen av leverantörer i A- och B-lag sund? Vad får vi för insatsen? Inre söndring? Vi har likt Gökboet ett medbestämmande men det är ett fåtal som bestämmer hur det ska vara.
EN MYCKET VIKTIG aspekt av ett lands framgång är friheten (och ekonomin) att kunna testa nya idéer. Att efter eget huvud och efter den egna gårdens förutsättningar få göra det som man av erfarenhet vet fungerar och våga testa nya idéer.
I dag måste vi anpassa oss efter bidragssystem, tillfälliga modenycker eller kooperativens tjänstemän. Förr var det folktron, kyrkan och religionen som styrde och bromsade mången utveckling. Kooperationerna har tappat sitt fotfäste i den fasta myllan, man har distanserat sig från ägarna och kärnuppdraget; Att skapa lönsamhet – för ägarna.
Men inte blir vi mer effektiva av denna kraftigt ökade pappersbörda, misstron mot vårt yrke och framför allt oron över att råka skriva fel eller uppröra fel personer och det samtidigt som en alltmer pressad lönsamhet tvingar bönderna långt förbi den vägg de flesta av oss redan passerat. Familjer och livsverk krossas, människoliv går till spillo och djur i sina bästa produktiva år slaktas.
Min starka övertygelse är att de allra flesta bönder vill göra gott. De vill lämna efter sig något bättre än vad de själva fick. Förvalta och förbättra. Men frågan är vad våra tjänstemän tror om oss och vad de vill?
Text: Malin Sundin Grindal
Mjölkföretagare i Orsa. Hon har tidigare skrivit boken Spilld mjölk.