Den typiska bilden av en fjällko är ofta idyllisk – vackra djur omgivna av fäbodar och pigor, och inte ett orosmoln så långt ögat når. Men hur är det egentligen i verkligheten – både historiskt och idag? Som de flesta vet var Darwins uppfattning att det inte var de starkaste som överlevde, utan de som hade förmågan att anpassa sig till nya utmaningar.
Vad hade då en ko för utmaningar i norra Sverige förr i tiden?
Jo, det kunde vara alltifrån hot från rovdjur och kampen mot intensiva insektsangrepp till risken att gå ner sig i sumpmarker eller vilse i enorma skogsområden. Lägg därtill hårda vintrar med sträng kyla och knappt med foder – ett foder som dessutom inte alltid var näringsrikt. Dessutom var fähusen ofta undermåliga, och mörkret vintertid kompakt.
Fjällkon en självklar del i norrländska småbruket
Dessa förutsättningar krävde hållbara djur med egenskaper som gjorde att de klarade av alla dessa svårigheter. Fjällkon hade just dessa egenskaper och var den enda kon som klarade av de hårda tiderna. Med en inbyggd kompass för att hitta hem, förmåga att jaga iväg björnar, god fodersökningsförmåga och tålighet mot allehanda väder blev fjällkon en självklar del av det norrländska småbruket.
Men det var då – hur ser det ut idag?
I en värld med allt större besättningar och ökad automation, finns det fortfarande plats för våra kära fjällkor?
De svårigheter som rasen har mött under de senaste hundra åren har varit många. Här är några exempel:
Storleksrationalisering av jordbruket.
Bortval på grund av liten mjölkmängd.
Felaktiga avelsbeslut med kortsiktiga mål.
Större ekonomiska krav på lantbruket.
Utmaningar inför framtiden inkluderar bland annat en begränsad genbank, bristande intresse för rasen och ladugårdar anpassade för betydligt större djur.
Behövs det mjölkbönder i Västerbottens inland? – Tidningen Husdjur
Liten stam av fjällkor
Personligen anser jag att det är viktigare än någonsin att vi tar hand om den lilla stammen av fjällkor som finns kvar. Vad ligger bakom den tanken, och vad är det egentligen som gör fjällkon så speciell?
Jo, här har vi en ko som fortfarande idag har en ypperlig anpassningsförmåga.
En ko som är billig i drift tack vare sin goda förmåga att omvandla foder, som håller sig frisk och har lätta kalvningar, och som inte är så känslig för variationer i foder och väder.
En tålig och robust ko.
Och inte att förglömma – en klok och trevlig ko med hög medvetenhet.
Vad kan vi då tro om rasens framtid?
Jag tror att om fler upptäcker vilken suverän ko det är, så ser framtiden ljus ut.
Små gårdar lämpar sig bra för fjällkor
Vi lever i en tid där de stora gårdarna är lika viktiga som de små, och på smågårdarna lämpar sig fjällkorna mycket bra tack vare sina unika egenskaper. Det gäller att inte stirra sig blind på volymer, utan att räkna på vad som faktiskt blir kvar i slutändan.
Det gäller också att ställa sig själv frågan: Vad vill jag? Hur och varför?
Om jag går till mig själv, så styrs jag mycket mer av känslor än av ekonomiska drivkrafter.
När jag skriver denna krönika är vi i slutet av februari, och vädret är grått och kallt.
Imorse, efter avslutat mjölkpass, ägnade jag någon timme åt hantering av gammalt svenskt stål – lika kallt, grått och trist som vädret.
Att med stelfrusna fingrar få öppna ladugårdsdörren och kliva in till min lilla fjällkoflock, värma händerna mot djuren och känna lugnet – det är för mig obetalbart.
När jag fick frågan om att skriva en krönika om fjällkor och varför jag håller mig med dem, fick jag tänka till. Hur beskriver jag bäst varför jag har valt detta – och varför fler kanske också borde?
Enkelt uttryckt: Fjällkor – både roligt och bra. Testa du också!
Stefan Hildingsson
Mångsysslare med liten besättning fjällkor, som blev nationellt känd efter Bonde söker fru 2015.