Text: Anna Edvardsson Rasmussen, postdoktor, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU
Genom att förlänga den frivilliga väntetiden innan första insemination efter kalvning blir även kalvningsintervallet längre. Resultat från en tidigare studie med förstakalvare i svenska besättningar har visat att det går att bibehålla mjölkproduktionen per dag i kalvningsintervallet under två laktationer vid förlängda kalvningsintervall. Samtidigt minskar mjölkmängden i slutet av laktationen, vilket kan underlätta sinläggningen.
Seminering efter 15 månader
På gårdarna undersöktes också hur kornas fruktsamhet påverkades av förlängt kalvningsintervall till 15 månader jämfört med traditionellt 12 månader. Resultaten visar att hos förstakalvare som blivit lottade till förlängt kalvningsintervall ökade chansen att bli dräktig vid första insemination.
Det gick åt färre inseminationer för att få korna dräktiga och inseminationsperioden blev kortare. Dessutom visade kor med förlängt kalvningsintervall tydligare brunster än de som blivit lottade till ett konventionellt 12-månaders kalvningsintervall.
Däremot blev inte fruktsamheten under den påföljande, andra laktationen påverkad.
Samma mängd mjölk per dag
Sjukdoms- och utslagningsfrekvens påverkades inte av en förlängning av kalvningsintervallet, varken under första eller andra laktationen.
Sammanvägt visar resultaten att ett förlängt kalvningsintervall för förstakalvare i högmjölkande besättningar förbättrar
fruktsamheten och mjölkmängden per dag bibehålls.
Passar besättningar som:
- Är högavkastande.
- Vill ha färre kalvningar och övergångsperioder.
- Vill öka andelen kor i sen laktation och minska andel ungdjur och sinkor.
- Vill ändra djurflödet i besättningen.
Passar inte
- Lågavkastande besättningar.
- De som behöver många kalvar för köttproduktion eller till rekryteringskvigor.
- Stallar med hala golv eftersom korna
brunstar fler gånger.
Källa: Anna Edvardsson Rasmussen
