Ingen mjölkminskning med längre laktation

Text: Anna Edvardsson Rasmussen, doktorand, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, Sveriges lantbruksuniversitet

Traditionellt är ambitionen inom mjölkproduktionen att hålla ett kalvningsintervall på cirka tolv månader, det vill säga att kon får en kalv om året. Men studier som utkommit de senaste åren har visat möjliga fördelar för fruktsamhet samt bibehållen mjölkproduktion vid en planerad förlängning av den så kallade frivilliga väntetiden, FVT. En förlängd frivillig väntetid innan första insemination innebär att man väntar längre än normalt innan man börjar seminera korna efter kalvning vilket leder till ett förlängt kalvningsintervall.

I en studie i 16 besättningar i södra Sverige, alla med årsavkastning över 9 000 kilo ECM, lottades alla förstakalvare som kalvade under ett halvår till en planerad FVT innan första insemination på antingen 35–85 dagar (traditionell FVT, 250 kor) eller 155–205 dagar (förlängd FVT, 281 kor). Korna följdes även under hela den andra laktationen där den frivilliga väntetiden inte reglerades av försöket.

Följdes i två laktationer

Studien är den första av förstakalvare som fått traditionell eller förlängd FVT och som sedan studerats både under första och följts upp under hela andra laktationen. Information om härstamning (ras), kalvningar, inseminationer, provmjölkningar och utslagning hämtades från Kokontrollen samt från gårdarnas mjölkningssystem gällande dagliga mjölkmängder. Resultaten har delats upp i två vetenskapliga artiklar där den första, som har fokus på mjölkavkastning, är accepterad för publikation i Journal of dairy science (Edvardsson Rasmussen et al.) och återges i denna artikel.

Under första laktationen blev det genomsnittliga kalvningsintervallet 12,1 månad för korna med traditionell FVT och 15,2 månader för korna med förlängd FVT. Det senare intervallet var en månad kortare än beräknat. Detta berodde troligen dels på bättre fruktsamhet enligt de fruktsamhetsresultat som studien visade, men det kan även ha berott på att lantbrukarna var snabbare på att börja seminera korna med förlängd FVT i början av det planerade intervallet.

Laktationslängden var 10,2 månader i genomsnitt för korna med traditionell FVT och 13,1 månader för korna med förlängd FVT. Sinperioden var i genomsnitt sex dagar längre för korna med förlängd FVT och mjölkmängden vid sista provmjölkning innan sinläggning var i genomsnitt 25,9 kilo för kor med traditionell och 24 kilo för kor med förlängd FVT. Andra laktationen skilde ingen av dessa variabler sig åt mellan grupperna.

Samma mjölkmängd per dag

Både 305-dagarsavkastningen och hellaktationsavkastningen var högre (6 respektive 28 procent) för korna med förlängd laktation under första laktationen. Detta var relativt väntat, 305-dagarsavkastningen var troligtvis högre för korna med förlängd FVT eftersom de inte var i lika sent dräktighetsstadium som korna med traditionell FVT. Att hellaktationsavkastningen var högre var inte heller förvånande eftersom dessa kor i genomsnitt hade cirka tre månader längre laktation. För att kunna göra en mer rättvis jämförelse av grupperna gällande mjölkmängden beräknades därför mjölkmängd per dag i kalvningsintervallet, det vill säga hellaktationsavkastningen delat med antalet dagar i kalvningsintervallet. Under första laktationen var det ingen skillnad i denna siffra mellan grupperna.

Under den påföljande laktationen, utan planerad förlängning av FVT, var både 305-dagarsavkastningen och hellaktationsavkastningen 7 procent högre för korna som haft förlängd laktation under sin första laktation. Det var ingen skillnad i kalvningsintervall men däremot var mjölkmängden per dag i kalvningsintervallet högre för korna som haft en förlängd första laktation. En beräkning gjordes även av mjölkmängden per dag i de båda kalvningsintervallen tillsammans. Det vill säga summan av hellaktationsavkastningen laktation ett och två delat med kalvningsintervallet mellan kalvning ett och tre och då var det ingen skillnad mellan grupperna.

Resultaten visade att 64 procent av korna som lottats till förlängd FVT och 81 procent av de som lottats till traditionell FVT fick den planerade frivilliga väntetiden. På fråga till lantbrukarna om orsaken till att planerad FVT inte följts svarade de att det i de flesta fall var missar för korna som skulle haft förlängd FVT. Resultaten som nu presenteras gäller därför de kor i respektive grupp som fått den FVT som de lottats till +/- 10 dagar (en halv brunstcykel), vilket tillät en något mer liberal tolkning av protokollet. Studien svarar alltså på frågan vad som händer med mjölkmängden för kor som insemineras första gången vid 25–95 dagar jämfört med de som insemineras vid 145–215 dagar.

Sammanfattningsvis syntes en högre 305-dagars och hellaktationsavkastning för de kor som fått en förlängd FVT, både under den första laktationen och den påföljande. Mjölkmängden per dag i kalvningsintervallet var högre under laktation två för dessa kor, men det var ingen skillnad i mjölkmängd per dag under första kalvningsintervallet och inte heller under båda kalvningsintervallen tillsammans mellan de två grupperna.

Flera faktorer att väga in

Dessa resultat visar att det kan vara möjligt att använda en planerad förlängd frivillig väntetid för förstakalvare i högavkastande besättningar utan att mjölkmängden påverkas negativt på besättningsnivå. Dock påverkas även djurflöden och andra faktorer på gården, vilket också behöver vägas in innan förändring av FVT görs på gårdsnivå.

Nu analyseras fruktsamhetsresultat, sjukdomsregistreringar och utslagningsorsaker innan sammanställningen börjar av resultaten för nästa del i försöket. Där har kor som bedömts passa för förlängda kalvningsintervall på individnivå valts ut och projektet ska utvärdera hur det gått för dem.