ÄLVSBYN. En amerikan tyckte en gång att det inte borde gå att bedriva jordbruk på deras breddgrader, men på Isakgården i Älvsbyn bedriver Anki och Magnus Sandin mjölkproduktion med kor som är kända över hela världen. Med ett glödande avelsintresse och hårt arbete har de skapat en besättning av högt bedömda kor, många av dem både långlivade och högproducerande. Anki Sandin är sedan fyra år tillbaka ordförande för Svenska holsteinföreningen och tillsammans med Magnus blev hon Årets vallmästare 2010.
Intervjuserie: Min koras
Alla koraser har sina speciella egenskaper – och människor som brinner för att bevara och utveckla dessa.
Under 2021 publicerade Husdjur längre intervjuer med ordförandena för rasföreningarna för holstein, SRB, jersey och svensk fjällras.
Nu publicerar vi artiklarna i sin helhet på webben. Den här gången är det Anki Sandin, ordförande i Svensk holstein.
Tidigare artiklar:
Anki och Magnus tog över Isakgården 1994. Besättningen hade både röda och svarta kor, men inredningen i båsladugården gjorde att lite större kor inte blev långlivade. När de skulle bygga ut för 68 kor kom de därför till ett vägskäl.
– Vår avelsrådgivare föreslog att vi skulle välja en ras, säger Anki Sandin.
Färgskifte
Hon är uppvuxen på en gård med röda kor, men tyckte att det fanns fler spännande möjligheter inom holstein. Med pensionerade avelsrådgivaren Torgny Kärrmans hjälp köpte de ett tjugotal rena holstein. Torgny rekommenderade Anki att börja arbeta med kofamiljer i besättningen.
Bettyfamiljen, som härstammade från den tidigare mjölkproducenten Einar Lysell på Bårarp i Halland, var en av de första kofamiljerna som köptes in. Från den såldes två eller tre tjurar till Viking Genetics. Tidigt kom också två kofamiljer in, Yvonne och Frilla, vilka härstammade från Tommie Eriksson, som var mjölkproducent innan han blev avelsansvarig på Skånesemin. En Yvonne blev den första 100-tonnaren på Isakgården, en ko som hade mjölkat 134 ton när hon lämnade besättningen.
– Ungefär samtidigt, i slutet av 90-talet, hade vi börjat med embryon. Vi köpte flera tyska embryon från W-familjen hos familjen Bielefelt. I Husdjur har ni skrivit om Weintraub och Wilhelmine på Sonarp, som är ur samma kofamilj, säger Anki Sandin.
Barbie uppmärksammas
De fick bra resultat av sina embryoinläggningar, fyra kvigor och en tjurkalv. Vid den tiden köpte de också två embryon från Viken ur Prästgårdens Barbie, en elitdonna som ursprungligen kom via Tubbetorp från Holland och innan dess från USA.
– Barbie är idag vår exteriört starkaste kofamilj som nedärver mycket bra egenskaper. Vi har genomtestat alla i familjen och många av dem har anlag för goda hälsoegenskaper, det vill säga hög immunitet, säger Anki Sandin.
Barbie-familjen har flera gånger blivit uppmärksammad i avelstidningen Holstein International (HI) och ett gårdsreportage i tidningen gav Anki en lång rad nya Facebookvänner som nu intresserat följer kofamiljen.
– HI har satt Norrbotten på världskartan och skapat enormt mycket för vår del. Att vi var med på Elmia strax efter att tidningen kom ut gjorde att efterfrågan på våra djur ökade, säger Anki Sandin.
Handlar på resor
Kointresset har fört Anki och Magnus på många resor runt världen. Flera gånger har det lett till inköp av embryon och nya kofamiljer i besättningen. Tyska Wunder var en av de första, Barbie kom efter och på senare tid har Antarctica, Atlee och allra senast Portrait köpts in från bland annat Kanada.
– Vissa kor är bara ren kärlek vid första ögonkastet, säger Anki Sandin.
I avelsarbetet eftersträvar Anki Sandin en ko som är i balans, som har en bra bredd i bröstet.
– Har hon bra bredd i bröstet får du även bra bredd rakt genom hela kon till bakdelen. Med bra bredd ryms både hjärta, lungor och ett juver som kan producera mycket mjölk, säger Anki Sandin.
Ytterligare en anledning att avla för bredd i bröstet är att hon upplever att djur som är lite bredare orkar äta mer och producera bättre som förstakalvare. De har fullfoder med hög grovfoderandel och alla djur får samma mix. Vid Husdjurs besök åt korna i genomsnitt cirka 17 kilo ts grovfoder samt nio kilo kraftfoder.
– Vi lär dem att äta grovfoder tidigt. Det är det foder vi kan producera billigt här uppe i norr. För kraftfoder betalar vi en transportkostnad på 40 öre per kilo, säger Magnus Sandin.
– Det är viktigt att kvigan kan äta stora mängder mat. De behöver vara väl utvecklade för att orka producera när de kalvat in, säger Anki Sandin.
Kropp, ben och juver viktigast
Anki Sandin använder både genomiska och avkommeprövade tjurar i avelsarbetet. I första hand tittar hon på vad tjuren ger på kropp, ben och juver, men även delegenskaper som mjölkflöde och spenlängd är viktigt idag.
Hon använder en hel del könssorterade doser i besättningen, men när vi kommer in på genomisk selektion blir hon lite mer eftertänksam. På Isakgården används ungefär 50 procent genomiskt testade tjurar och 50 procent avkommebedömda tjurar. Både Anki och Magnus poängterar att säkerheten i avelsvärdena är viktig för att få den förbättring de eftersträvar i sin besättning.
– Problemet är att de genomiska tjurarna generellt används alldeles för spretigt ute i besättningarna. För att du ska få en homogen, jämn besättning ska du använda få tjurar. Till de sämsta korna ska du använda köttras och till de bästa korna könssorterade doser så att du får fram kvigor efter dem, säger Anki Sandin.
Under olika perioder i besättningens historia har olika tjurar haft positiv inverkan på resultaten. När besättningen var uppbunden hade Häradsköp och Funkis starkt inflytande. I den nya lösdriften som byggdes 2008 förde Laudan besättningen framåt och senare fick Shottle starkt avtryck genom helsystrarna 2403 och 2404 Barbie.
– Han har byggt jättefina djur i vår besättning. Den enda nackdelen har varit att mjölkflödet inte är helt positivt, säger Anki Sandin.
Sedan lösdriften togs i bruk har målet i avelsarbetet legat fast – en exteriör i harmoni och ett juver som fungerar.
– För mig finns det inte något som heter utställningsko. Det finns bra kor och det finns dåliga kor. En bra ko har både produktion och stark exteriör. Dessutom ska hon vara frisk, säger Anki Sandin.
Satsar helhjärtat
När lösdriften byggdes bestämde sig Anki och Magnus för att besättningen skulle nå över 85 poäng i helhet. År 2015 nådde de målet och har, förutom ett år då de missade gränsen med en tiondel, sedan dess legat över 85 poäng med en stor andel av besättningen bedömda.
– Man får jobba hårt för att nå det målet. Vi har även en ganska hög andel av djuren bedömda. De enda vi inte bedömer är de som vi vet ska skickas till slakt, säger Anki Sandin.
Genom åren har de fått fram sju 100-tonnare, men just nu pågår i det närmaste ett generationsskifte i besättningen. Målet är att få fram långlivade kor, men nu har flera av de äldsta korna utgått. Genomsnittet har legat på ungefär tre laktationer och nu minskar det.
– Det som drar ner vår statistik är att vi gallrar ut en hel del förstakalvare. Ser vi att hon inte kom mer att bli bra så tar vi bort henne och behåller en äldre ko istället, säger Magnus Sandin.
Det är svårt med livdjurshandel så här långt norrut i Sverige, så Anki och Magnus låter alla kvigor kalva in och ser hur förstakalvaren utvecklas innan de tar beslut om hon ska få vara kvar.
– Vi har spaltgolv i ladugården, så vi gallrar ganska hårt, säger Anki Sandin.
Både Anki och Magnus skulle vilja bygga ett nytt ungdjursstall för att få optimala tillväxtbetingelser för kvigorna, men så länge lönsamheten i mjölkproduktionen är tveksam och avräkningspriset är lågt så avvaktar de.
Som djurägare och i sin roll som ordförande för holsteinföreningen oroas Anki Sandin av den situation som råder idag med restriktioner på grund av pandemin.
– Hur ska vi träffas och prata om kor? Om inte intresset för korna hålls uppe så minskar på sikt också intresset runt avel. Behåll initiativet i ditt avelsarbete, annars går det bakåt, säger Anki Sandin.
Hon brinner även för ungdomsverksamheten. Holsteinföreningen har under många år satsat på att skicka ungdomar på utställningar och tävlingar runt om i Europa. Hon vill skapa en verksamhet som hon själv hade behövt när hon började arbeta inom mjölkproduktionen.
– Man måste ha drivet, intresset och glöden samt känna att kor – det är det jag vill hålla på med. Men under den här pandemin är det lätt att ungdomar tappar intresset. Vi måste fånga upp och hålla dem kvar i produktionen, säger Anki Sandin.
