Text: Patricia Ask-Gullstrand, doktorand, Institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet
Dräktighetsförluster är ett stort problem inom mjölkproduktionen eftersom det förlänger kalvningsintervallet, kräver fler inseminationer för varje framgångsrik dräktighet och ökar risken för tidig utslagning vilket påverkar besättningens lönsamhet.
I en studie vid Sveriges Lantbruksuniversitet har tio recessiva genetiska defekter som påverkar embryonal- och fosteröverlevnad hos mjölkkor studerats i detalj.
Gårdar medvetna om problemet
I studien hittades få bärarparningar, det vill säga insemineringar där både tjuren och hondjuret bär på en genetisk defekt. Detta tyder på att mjölkföretagen redan uppfattat hur allvarliga de genetiska defekterna är för mjölkkors reproduktion och arbetar aktivt för att undvika bärarparningar.
I de fall då bärarparningar hade genomförts drabbades djuren, både SRB och holstein, oftare av dräktighetsförluster. Det var nära 15 procent fler dräktighetsförluster hos dessa kor jämfört med ickebärare.
LÄS MER: Aldrig ekonomiskt para djur med samma arvbara defekt
Medvetna val förbättrar fertiliteten
Dräktighetsprocenten blev också betydligt lägre för bärarparningar inom dessa raser, mellan 11 och 14 procent, jämfört med parningar mellan ickebärare.
Genom att ta hänsyn till bärarstatus vid inseminering är det möjligt att förbättra mjölkbesättningens fertilitet och ekonomiska lönsamhet.
