Vildjäst – oönskade gäster i fodersilon

Text: Maria Åkerlind, foderexpert Växa

Det finns flera jästsorter i naturen, och de kan orsaka problem om de blir gynnade i ensilage. Vissa jästsorter jäser sockret i grönmassan till alkohol, koldioxid och vatten och det sker fastän silon är tät och det är syrefritt. Det resulterar i en ineffektiv ensilering, bara 50 procent av näringen från sockret är kvar i form av etanol, medan resten försvinner i form av koldioxid och vatten.

Andra jästsorter är verksamma när det finns syre (aerobt). Aeroba förhållanden beror på att man har packat för lite, täckningen av silon har blivit otät eller när man förr eller senare öppnar den. Dessa jästsorter bryter ner mjölksyra till koldioxid och vatten. Det medför också förluster och är inkörsporten för vidare aerob nedbrytning av andra mikroorganismer, till exempel mögel och bakterier.

God lagring håller länge

När ensilering sker under ideala förhållanden, det vill säga i syrefri miljö, minskar sockret medan halten mjölksyra och ättiksyra ökar och pH sjunker i grönmassan (se figur nedan). Under någon dag ökar temperaturen, men sjunker när nivåerna har stabiliserats. Vid goda lagringsbetingelser kan ensilaget vara dugligt foder i flera år framöver. Men någon gång måste man öppna silon och då är det önskvärt med god aerob stabilitet, den tid som fodret är stabilt för att utfodra innan det tar värme. Ju fler jästsvampar det är från början när man öppnar, desto kortare tid är fodret stabilt (se tabell 1).

Även om ensileringen har gått enligt plan, kan ensilaget förstöras under lagringen om syre läcker in (se figur 2). Jästsvamparna vaknar upp av syret, de bryter ner mjölksyra och förökar sig snabbt i antal. Stora mängder näringsämnen blir förbrukade, temperaturen stiger i ensilaget men avtar efter hand. Eftersom jästen förbrukar mjölksyra medför det att pH blir höjt. Detta är bara början på en kedjereaktion. Oönskade mikroorganismer vaknar till när pH stiger och temperaturen ökar. Denna miljö är gynnsam för mögelsvampar och bakterier, och de orsakar ytterligare nedbrytning som leder till en andra temperaturhöjning.

Lägre foderintag och sämre djurhälsa

Förlusterna medför att det blir mindre torrsubstans ut ur lagret än vad man lade in (tabell 2 på nästa sida), men även lägre foderintag hos djuren. Dels för att det finns mindre ensilage, dels för att det har sämre smaklighet. Foderkostnaderna ökar eftersom samma kostnad för ensileringen blir fördelad på färre kilo ensilage. Dessutom kan det kosta i försämrad djurhälsa. Lägre konsumtion gör att djuren kan få acidos-liknande symptom, mjölkminskning och lägre fetthalt. Toxiner från mögelsvampar ger diffusa symptom och triggar immunförsvaret i kroppen. Ett högt celltal i mjölken är en vanlig följd. I vissa fall kan jästsvampar infektera juvret och leda till mastit.

Ett foderlaboratorium i USA visade att 60 procent av de analyserade ensilageproven hade mellan 1 000 och upp till 100 000 jästsvampar per gram prov, vilket är normal och acceptabel nivå. Resten hade högre och därmed oönskade nivåer.

De resultaten bekräftades av en studie i nordöstra USA där hälften av gårdarnas fullfoder var stabilt mindre än 12 timmar. Om de hade blandat och utfodrat flera gånger per dag skulle det gå bra, men de flesta av gårdarna utfodrade en gång per dag. Att blanda nytt och samtidigt ha rester kvar i foderblandaren från föregående blandning kan vara förödande. Med så lite som 10 procent tveksamt foder i foderblandningen stiger temperaturen till mellan 30 och 40 grader Celsius inom ett dygn.

pH och jästsvampar signalerar om kvalitet

Fodrets hygieniska kvalitet avslöjas inte av en näringsanalys. Vid jämförelse mellan ett bra och ett dåligt foderprov syns skillnad på pH, socker, mjölksyra, ättiksyra, etanol och antal jästsvampar. I ett sådant prov är pH och antalet jästsvampar det enklaste sättet att tyda om det är dålig hygienisk kvalitet.

För att minska antalet jästsvampar i ensilaget är det viktigaste att sträva efter att ensilera grödan vid optimal torrsubstans och hackelselängd. Vid inläggningen av grönmassan i silon ska man göra det luftfritt genom att fylla lagom fort, packa till en hög densitet, och täcka med en bra plast och vikter (sand eller liknande). När silon öppnas ska uttagshastigheten vara tillräckligt stor och uttagsytan jämn. Tillsatsmedel som används ska innehålla syror eller inokulant, som är effektiva mot jäst.

Preparat som innehåller syror går att använda både vid ensilering och i foderblandningar. Propionsyra och ättiksyra är effektiva jästhämmare. I de fall man använder inokulanter är det att föredra de som producerar ättiksyra. Exempel på sådana inokulanter är Lactobacillus buchneri, L. diolivorans och L. hilgardii. Syrapreparat är inte beroende av en viss torrsubstanshalt såsom inokulanter är. Inokulanter går att använda när grönmassans torrsubstans är torrare än 30 procent. Om det är blötare kan inokulanterna bilda mer ättiksyra än mjölksyra vilket gör fodret mindre smakligt.

Lågt pH en utmaning

Att få till ett lågt pH i foderblandningar för att hämma jästsvampar kan vara en utmaning. Ibland behövs en högre dos av syratillsats. Det gäller till exempel om foderblandningen innehåller ämnen som buffrar, såsom bikarbonat eller lutad spannmål. Eller om det i fodret ingår mäsk från bryggeri vilken innehåller jästsvampar som minskar effekten av syratillsats.