Gårdar bättre på bandage vid behandling av klövsjukdom

Text: Frida Åkerström, veterinär Växa och doktorand, SLU & Christer Bergsten, professor emeritus, SLU

I modern mjölkproduktion är hälta en av de allra största djurvälfärdsproblemen och det skapar även ekonomiska förluster. 90 procent av alla hältor orsakas av problem i klövarna.

I Sverige är den enda klövsjukdomen med en stigande trend de senaste sju åren digital dermatit (DD). DD och klövspaltsinflammation orsakas båda av bakterier och har därför behandlats med antibiotika i stor utsträckning. Bakterierna finns och förökas i gödseln och för att begränsa förekomsten av dessa sjukdomar behöver golvhygienen optimeras och drabbade individer behandlas i ett tidigt skede.

Förändringar på tio år

En färsk kandidatuppsats av agronomstudent Sofia Andersson har undersökt behandlingen av svenska kor med klövspaltsinflammation och DD i dag, jämfört med för 10 år sedan. Den visar att det har skett en förändring i behandlingsmetoder, vilket vi återkommer till längre fram i artikeln.

Klövspaltsinflammation är en klövsjukdom som förekommit sedan urminnes tider. Klövspaltsinflammation kan ge djupa skador och leda till avlivning men är i de allra flesta fall behandlingsbar med penicillin vid tidig upptäckt. Vid lindriga symtom kan det räcka med att klövspalten blir tvättad och bandagerad med salicylsyra.

Sjukdomen kan ge besättningsproblem till exempel i samband med inköp av djur. För att minska smittspridningen vid ett ”utbrott” och begränsa omfattningen är det viktigt att isolera drabbade djur under behandlingen, optimera hygienen på golv eller bete och att använda klövbad. Djuren utvecklar en långvarig immunitet mot klövspaltsbakterierna.

Digital dermatit ökar

Det går tyvärr inte att utveckla immunitet mot den i Sverige relativt nya klövsjukdomen digital dermatit (DD). DD blev först beskriven under 80-talet i Europa och under 90 talet i Nordamerika. Första fallet i Sverige blev uppmärksammat först 2004. Sedan smittan kom till Sverige har vi sett en successiv ökning av förekomsten i takt med att det blir allt vanligare med större lösdriftsbesättningar.

I dag har cirka 60 procent av svenska mjölkbesättningar ett eller flera fall av sjukdomen. DD är ett sårigt och ömmande eksem som vanligtvis sitter i huden i ballregionen. Men det kan även finnas i klövspalten, på limax eller upp mot lättklövarna. Akut DD som inte blir behandlad övergår till en kronisk form, som i sin tur åter kan bli akut och smärtsam. Den kroniska formen av DD ser oftast ut som vårtor, men ibland även som kraftigt förtjockad hud. DD är även den vanligaste orsaken till uppkomst av limax.

Om man har DD i sin besättning är det första steget att bli av med akuta fall i besättningen. Det är dock ingen enkel match om smittan etablerat sig. Hittills finns ingen mirakelkur eller vaccination som fungerar, även om tappra försök har gjorts internationellt för att utveckla detta.

Viktigt med rena golv

Golvmiljön är avgörande. Golvet behöver vara så rent som möjligt och ha god ventilation för att minska ammoniakmängden. På lång sikt finns ingen annan väg att bekämpa digital dermatit än att förbättra golvmiljön samtidigt som man behandlar akuta fall och använder klövbad.

I dag är rekommendationen lokal antibiotikafri behandling av DD i de flesta länder i Europa, men i Nordamerika använder gårdar fortfarande framför allt antibiotika vid behandling. Vetenskapliga studier har visat att bandage med antibiotikafria medel ger lika god effekt som antibiotikaspray. I Sverige är rekommendationen behandling med salicylsyra eller medel med kelaterad koppar och zink och bandage i 3–5 dagar. Om eksemet fortfarande ömmar och är lättblödande när bandaget blir borttaget är det nödvändigt med ytterligare en behandling. När eksemet har slutat ömma och blöda och fått en grå/vit/svart yta kan man sluta behandla med bandage.

LÄS MER: Friskare kor med strategisk klövvård

Fler alternativ till antibiotika

Sofia Andersson har undersökt förändringen i behandling av klövsjukdomar i Sverige de senaste tio åren. Hon har sammanställt djursjukdata från veterinärer och klövhälsodata från klövvårdare med en enkätstudie för lantbrukare och klövvårdare.

• Användandet av alternativa behandlingsmetoder, då främst salicylsyra, har ökat vid behandling av klövspaltsinflammation och DD (Figur 1).
• Den systemiska antibiotikaanvändningen vid klövspaltsinflammation har minskat. Användandet av bredspektrumantibiotika (Ceftiofur) har i stort sett helt fasats ut och penicillin är det absolut dominerande antibiotikavalet (Figur 2).
• I dagsläget använder 44 procent av lantbrukarna inflammationsdämpande NSAID-preparat vid klövspaltsinflammation, vilket är en fördubbling jämfört med tidigare.

Det finns flera internationella studier som visar att bandage är en viktig del i behandlingen av DD.

• 77 procent av lantbrukarna lägger bandage när de behandlar DD, vilket är en fördubbling jämfört med för tio år sedan.
• 95 procent av klövvårdarna lägger bandage när de behandlar DD vilket är en ökning då bara 54 procent använde bandage för tio år sedan. Enligt 92 procent av klövvårdarna lägger de bandage på grund av att det ger bättre behandlingsresultat.

Resultaten från enkätundersökningen visade även att salicylsyra är det absolut vanligaste antibiotikafria preparatet att behandla med. Både lantbrukare och klövvårdare anser att salicylsyra ger ett tillfredställande behandlingsresultat av såväl DD som klövspaltsinflammation.