Text: Elin Bergström Foto: Jimmy Sundin, SVT

ALLSÅN. Det är i början av november och snön som kom för några veckor sedan har smält bort igen. Veronica Perttula, 47, mjölkbonde och högaktuell i SVT:s dokumentärserie Älskade Koskit har krångel med en av sina traktorer men ser ljust på framtiden. Hon har även en överraskning till alla som sett henne i tv-rutan.

– Jag ska inte sluta. Jag ska fylla på med fler kor, säger hon.

Många har sett den välgjorda serien Älskade koskit på SVT och förtrollats av det vackra landskapet i norr. Serien handlar om lantbruk i Tornedalen och om hur decennier av nedläggningar har påverkat området och människorna som bor där.

Som tittare får man en inblick i vilken potential som finns i det tornedalska lantbruket men även hur stora svårigheterna är. Den bördiga jorden riskerar att växa igen och människorna som brukar den blir färre och färre. En trend som pågått länge. Avstånden är långa och enligt samma mönster som i övriga delar av Sverige blir lantbrukarna allt färre. Det är även svårt för nystartare att lyckas köpa en gård, vilket också skildras i serien. Få vill sälja och det är ofta problematiskt att få finansiering när en gård kommer ut på marknaden.

VERONICA PERTTULA ÄR en av två mjölkbönder i dokumentären och hon är nöjd med slutresultatet.

– De har lyckats visa allt det fina men samtidigt berättat om baksidorna på ett konkret sätt, säger hon.

Veronica Perttula berättar att många har hört av sig till henne sedan serien började sändas. Människor är positiva och uttrycker stor beundran för det hon gör och platsen där hon bor. Men det är ett tufft liv och framför kamerorna berättar Veronica om sina planer på att sluta helt med mjölken. Planer som nu alltså har förändrats. Hon har en eventuell köpare till gården, en lokal ridklubb som vill förvärva lantbruksdelen, men har nu bestämt sig för att tacka nej.

– Jag vill fortsätta, säger hon. Jag är för fri i själen för att sluta.

Som ensamstående med fyra barn krävs både stabilitet och flexibilitet av Veronica Perttula. Hon menar att ett arbetsliv i industrin eller som lastbilschaufför skulle innebära mycket tid borta från familjen. Och inte säkert mer pengar på kontot. Dessutom har hon svårt att se sig själv som anställd.

–Jag har gjort det här i trettio år nu och mitt hjärta klappar för familjen och korna, säger hon.

Hon menar att den grund som finns i att äga och driva något är en bra trygghet. Särskilt om man har slitit hårt för att amortera bort skulder och få verksamheten att rulla.

– Det är en utmaning att vara företagare i vårt land, men det är inte säkert att det skulle bli lättare om jag gjorde något annat, säger Veronica Perttula.

GÅRDEN I ALLSÅN som ligger i Överkalix kommun, köpte Veronica Perttula 2009. Före det var hon anställd på en annan gård och hon har även en bakgrund inom Blå Stjärnan och som avbytare. Just nu har hon 16 mjölkkor och planerar att öka till strax över 30. Den uppbundna ladugården har 58 platser och hon har som mest haft 120 djur på gården.

I nuläget vill Veronica Perttula inte ha en för stor och personalkrävande verksamhet. Förutom att det är svårt att få tag på anställda finns inga avbytarföretag att anlita. Hon driver gården helt själv med hjälp av sina tonårsbarn och menar att en för stor produktion kan bli sårbar och att lagom är bäst.

– Visst är det tajt ekonomiskt men det går, säger hon. Det är svårt med likviditeten ibland och mjölkpriset är helt enkelt för lågt men däremot har jag inte så stora lån.

FÖRUTOM KOR SKA Veronica Perttula komplettera med ungtjurar för köttproduktion, både egna och inköpta. Hon satsar på en stabil verksamhet med friska och hållbara djur och vill nyttja befintliga byggnader istället för att göra stora investeringar. Det är viktigt för henne att äga sin egen tid och ha möjlighet att styra produktionen. Och även att kunna sluta om det en dag blir aktuellt igen.

– Det är fritt att vara bonde men vi betalar ett ganska högt pris, säger hon.

Hon syftar på den tid som läggs ner, det ständiga ansvaret och att gården och djuren ibland måste gå före familjelivet. Med ett trettiotal mjölkande kan hon sköta verksamheten själv och nu återstår att hitta rätt kor att fylla upp ladugården med. Veronica Perttula är främst ute efter SRB men har även några jerseykor i sin produktion. Ett antal tjurkalvar har redan köpts in så gårdens nystart är ett faktum.

INFÖR FRAMTIDEN SER Veronica Perttula både utmaningar och möjligheter. Hon önskar att svensk matproduktion fick högre status och att lönsamheten i branschen skulle bli bättre.

– Det räcker inte med fina ord om att vi har potential och mervärden, vi måste få upp mjölkpriset också, säger hon.

Veronica Perttula menar att regelförenklingar, statlig avbytartjänst och en mer handfast och riktad livsmedelsstrategi skulle vara behjälpligt för att minska antalet nedläggningar och locka fler till yrket. Ett yrke som hon själv älskar. På en plats där hon är näst intill ensam om sitt livsval.

– Det här är mitt liv och min utmaning. Att göra det jag tror på och bli lycklig med det, säger Veronica Perttula.