Det är sällan semesterfirare och lantbrukare är överens om vad som är ett bra väder. Fast i år är det nog ovanligt många som är överens om att det kunde ha varit bättre. Det är inte alla som har haft ett alltigenom uselt växtodlingsår. Men den oberäkneliga mixen av torka och hällregn verkar ha blivit relativt jämnt fördelad över landet.
Samtidigt: Det kunde ha varit värre.
Torkan 2018 blev en riktig väckarklocka och en dyrköpt erfarenhet när hela Sverige hade brist på foder samtidigt. I år var det många som var snabba att reagera och – utifrån lärdomarna från för fem år sen – gjorde vad de kunde för att tidigt säkra grovfodret i stället för att hoppas på bättre lycka till nästa skörd.
Det har bland annat handlat om att prioritera mängd framför kvalitet i andraskörden, att ta extra helsäd och att skörda trädor och utmarker.
LÄS OCKSÅ: Upp till bevis för nya regeringen
Nu är växtodlingssäsongen inte över än och det är för tidigt att summera slutresultatet. Men oavsett kommer lantbruket behöva ställa in sig på att detta är det nya normala. Torrperioderna blir torrare, regnperioderna blir blötare.
Det innebär också att det blir mindre utrymme för att lämna vädret åt slumpen. Det gäller att förekomma i stället för att förekommas. Ett år med optimala förutsättningar behöver lantbruket se till att få full utväxling och överprestera för att på förhand kompensera för de år som kommer att vara mer … utmanande. Och inte heller dessa år får bli helt dåliga. Areal, grödval, bevattning, dränering med mera kommer vara nyckelfaktorer för att hantera vädrets nycker.
Även samhället behöver en perspektivförskjutning. Vid denna tidnings pressläggning var förutsättningarna för torkstödet ännu inte klara, vare sig summa eller fördelningsprincip. Men om extremväder ska bli vardag blir det ohållbart att med ojämna mellanrum dela ut katastrofstöd med trubbiga verktyg. Oavsett om pengarna går till unga bönder eller blir jämnt fördelade över kollektivet kommer de att göra försumbar nytta för livsmedelsförsörjningen i stort. Det blir mest en klapp på axeln för sveda och värk.
I stället behöver Sverige investera i ett resilient – motståndskraftigt – inhemskt lantbruk. Ett lantbruk som är anpassat att möta ett förändrat odlingsklimat. Men som också är välkomnat av ett stöttande samhällsklimat. Lantbruket har ett ansvar för att vidta åtgärder för att odla i de mest skiftande väder. Samhällets roll är att skapa förutsättningar för detsamma.