Text: Hanna Thelin, Agronomstudent, och Bengt Ove Rustas, forskare, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Vass är det dominerande växtslaget i sjöar, vattendrag och längs Sveriges kuster. Att skörda vass kan vara ett sätt att återta växtnäring och förbättra ekosystemen i dessa akvatiska miljöer. Vass kan utgöra ett nödfoder, men också vara ett passande foder till djur med god konsumtionsförmåga och måttligt näringsbehov.

Låg smältbarhet i ensilerad vass

Vass har låg smältbarhet, och därmed lågt innehåll av tillgänglig energi, högt fiberinnehåll (NDF) och varierande råproteininnehåll. Hög NDF-halt och låg smältbarhet gör konsumtionen begränsad och därför undersökte en studie vid SLU om finfördelning av vassensilage kan bidra till ökat foderintag.

Mjölkraskvigor som i genomsnitt vägde 550 kilo utfodrades med enbart vassensilage som var grovhackat respektive finfördelat i en så kallad extruder. Konsumtionen av grovhackat ensilage var knappt 6 kilo torrsubstans per dag, motsvarande drygt 1 procent av levandevikten. NDF-intaget var knappt 4 kilo NDF, motsvarande 0,7 procent av levandevikten. Torrsubstansintaget var betydligt mindre än vad vi förväntar oss av vallfoder.

Gav låg konsumtion

LÄS MER: Fastare träck med biokol i ensilage

Finfördelning ledde till att konsumtionen ökade med drygt 20 procent samt att ättiden minskade med nästan två timmar per dag. Den totala idisslingstiden blev däremot inte förändrad och inte heller smältbarheten. Det innebar att djuren utnyttjade hackat och finfördelat foder lika bra. Konsumtionen av vass, både den hackade och den finfördelade, var för låg för att täcka kvigornas beräknade underhållsbehov. Vassensilage behöver bli kompletterat med kraftfoder om det ska vara enda grovfoder till mjölkraskvigor.