Det finns saker som mjölkbönder inte gärna pratar öppet om. Kostnad för investeringar är en. Gårdens ekonomi en annan. Men det kanske största stigmat är sjuka djur i allmänhet och smittor i synnerhet. När vi på Husdjur letar efter så kallade case – det vill säga exempel på gård – till olika ämnen är ofta just smittor det svåraste att få någon att berätta om.
Just nu är mykoplasma ett hett ämne, sedan det blev känt att antikroppar mot bakterien har hittats hos samtliga tjurar på Svensk Köttrasprövnings prövningsstation Gunnarp. Det är en relativt ny smitta i Sverige, sedan en mer aggressiv och smittsam variant blev påvisad 2011.
Provtagningen är enklare för mjölkgårdar än övriga nötkreatursbesättningar. Hösten 2023 hade nio procent av de gårdar som är anslutna till Smittsäkrad besättning antikroppar mot smittan i tankmjölken. Det är dock bara i tio län som smittan har hittats och flest drabbade finns i Skåne där drygt var fjärde provtagen gård har antikroppar i tankmjölken.
LÄS MER: Låt dig smittas av tankesätt – inte virus
Men trots att mykoplasma regionalt är relativt vanlig är det få som är beredda att öppet berätta om hur det är att ha smittan. Det är i högsta grad mänskligt. Det finns en oro för vad andra ska tänka, både om gårdens skötsel och en själv som potentiell smittbärare. Trots att vi vet att ingen går helt säker mot en elak smitta.
Och kunskapsöverföring sprider inga sjukdomar. Tvärt om. Det är genom de personliga berättelserna som vi allra bäst förmedlar erfarenheter. Genom att berätta om hur smittan kom till gården, hur den tog sig uttryck och vad som fungerat – och inte fungerat – i arbetet med att stävja den, kan lantbrukare bidra till att sprida kunskapen vidare. Och i bästa fall skydda andra från att bli drabbade.
Till det kommer en annan viktig mänsklig aspekt. Att ha sjuka djur är bland det jobbigaste som finns. De sliter både mentalt och fysiskt med oro och extra arbete. Då kan det vara skönt med en förstående omgivning som vet vad gårdens medarbetare går igenom och kan visa stöd och omsorg.
I Sverige är vi historiskt duktiga på att bekämpa smittor på gård. Men låt inte det leda till att det blir skamligt med sjuka djur. För det kommer vi tyvärr aldrig att komma ifrån. Låt oss hellre hjälpa till och berätta. Både hur vi fick djuren friska och hur vi själva klarade av att ta oss igenom den tuffa tiden.
