Att Ann-Britt Bergqvist skulle jobba med kor var på ett sätt självklart, men omvägen gick via avhopp på gymnasiets dans- och teaterprogram och senare skogen. I väntan på att kunna söka till gymnasiet på nytt blev det praktik hos en närliggande mjölkgård.
Hos fyrtio uppbundna kor lärde hon sig allt ifrån hur kalvningar går till och hur mycket kärlek det finns hos kor. Trots det valdes korna bort när det blev dags att söka till gymnasiet igen, i stället blev det naturbruksgymnasium med skogsinriktning.
— Jag tänkte att det var bra med fler ben att stå på. Jag tänkte bli skogsmästare men på den tiden var det få kvinnor i skogen och under tre år fick jag höra nedlåtande kommentarer som handlade om att jag är tjej, både från lärare och ute på praktikplatser.
Återvände till gården
Hon återvände till gården med de fyrtio korna tills kärleken skilde dem åt och flytten gick till sambon i stan och jobb som personlig assistent. Som tur är går det att ändra sig.
– En dag sa jag till en kollega att jag vill börja jobba med kor igen. Hon tipsade om att Arbetsförmedlingen hade en platsannons ute om en tjänst på en mjölkgård. Jag ringde till Sven-Erik Eriksson som äger Vagle lantbruk och sa att jag kan börja direkt.
Har utvecklat rutiner
Det är femton år sedan. Under den tiden har hon utvecklat rutiner och samarbeten med veterinärer, rådgivare och kollegor. Det har också varit olika utmaningar att hantera under åren. En var ureahalten som tidigare låg mellan sex och sju millimol per liter.
– Då är det svårt att få korna dräktiga. Det har varit psykiskt påfrestande eftersom korna kastar tidigt då. Nu börjar det bli ordning på urean, den ligger på fyra millimol per liter och dräktigheterna är bättre.
En av lösningarna med ureaproblemet var att ändra på vallkedjan, från självlastarvagn till att leja in en självgående hack.
– Det var uppenbart att det var fodret som var problemet och vår rådgivare tipsade om att en självgående hack kunde vara lösningen för att få ett bättre hygieniskt ensilage.
Fick bättre foderkvalitet
I år testades det för första gången. Antalet skördetillfällen har utökats från två till tre och enligt Ann-Britt Bergqvist har åtgärderna påverkat foderkvaliteten till det bättre.
– Allting är exakt hackat och det är mindre ytmögel på fodret, vi behöver inte rensa bort lika mycket när det är dags att ta ut det. Den hygieniska analysen visar också att kvaliteten är bättre.
Ann-Britt Bergqvist vill inte fastna i gamla hjulspår och har hittat ett knep för att utveckla gårdens rutiner.
– Jag brukar ställa frågor till besökare och säga ”vad tänker du när du kommer hit?”. Det är lätt att bli hemmablind och det är dåligt, jag försöker stanna upp ibland.
Frågade veterinären
Ett exempel var de gamla båsmattorna. De var nerlegade och slitna och pölar av gödsel och mjölk samlades lätt i mattornas gropar. Det bidrog till mastiter och hasskador. Inte heller den gamla skrapan dragen av en lina fungerande bra, den orkade inte riktigt och skrapade därmed inte helt rent.
— Det blir lätt att man accepterar att så här är det. Jag hade ut en veterinär och gick med henne och frågade vad hon tyckte om hur det var och hur det såg ut. Då påtalade hon båsmattorna och skrapan. För två-tre år sedan bytte vi mattorna och till en skrapa med kedja och nu är det mycket bättre.
Det här är en förkortad version av artikeln. Hela artikeln om Årets Djurskötare finns i Husdjur nummer 11 2023 som du hittar i e-tidningen (så här gör du för att logga in).