VI LEVER I EN brytningstid, en dramatisk tid. Varje besök i livsmedelsbutikerna förvånar mig med allt högre priser på mat – men i korgen hamnar svenska varor. I skuggan av coronapandemin och kriget i Ukraina måste jag och andra konsumenter vänja oss vid att våra kostnader för såväl livsmedel som energi och drivmedel påverkas.
Det höga kostnadsläget har som vi vet också kraftigt påverkat lantbruket det senaste året. Enligt LRF har nettot per kilo mjölk minskat med 40 öre sedan hösten 2020, medan Sveriges mjölkbönder menar att det rör sig om en ännu större minskning.
Som alltid är det individuellt hur ekonomin i lantbruksföretagen påverkas och visst finns det fortfarande de som kan producera mjölk med lönsamhet. Men varje vecka nås vi på redaktionen av nyheter om företagare som tvingas överväga om de ska fortsätta eller om verksamheten ska läggas ner.
EFTERSOM LRF redan före Ukrainakriget påstod att varannan tugga mat är importerad så oroas jag av varje nyhet om neddragning eller nedläggning. En redan låg självförsörjningsgrad riskerar att bli ännu lägre. Enligt LRF hade Sverige 8,5 miljoner invånare och 75 procents självförsörjningsgrad 1988. 2018 var motsvarande siffror 10,1 miljoner invånare och 50 procents självförsörjningsgrad.
Livsmedelsverket, SVA och Jordbruksverket konstaterade redan 2020 att Sverige skulle ha svårt att försörja befolkningen med säker mat och säkert vatten vid höjd beredskap eller krig. Livsmedel och vatten är en viktig del, kanske själva ryggraden, i svensk krisberedskap och försörjningsförmåga. Det är sorgligt att det ska behövas en pandemi och ett krig för att få politikerna att vakna till, men kanske börjar de nu bli mer medvetna om vidden av problemet.
I SKRIVANDE STUND, i början av april, diskuterar finansutskottet ett extra krispaket om 4,6 miljarder till jordbruket. Liknande åtgärder kan övertyga en del som tvekar om att stanna kvar i produktion, men på sikt behövs ett helt nytt tänk kring den svenska livsmedelsförsörjningen och krisberedskapen. Det är inte bara i kristider som politiken ska göra hastigt påkomna punktinsatser som stöd. Lantbrukare tar beslut om sina företags framtid utifrån vilka marknadsvillkor som gäller. Är villkoren inte tillräckligt bra så påverkar det Sveriges självförsörjningsgrad. Om det någon gång är rätt tid att vända trenden så är det nu.
