Forskning (Uppdaterades 2023-01-13)

Så hålls ko och kalv ihop i Europa

Intresset för att hålla mjölkko tillsammans med kalv ökar bland europeiska lantbrukare. För att få mer information om hur systemet används utfördes en enkätstudie i sex europeiska länder.

Illustration Andrea Stolt

Text: Hanna Eriksson, forskare vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU

Foto: Martin Stigge

De senaste åren har intresset för att hålla mjölkkor och kalvar tillsammans ökat, och i till exempel Nederländerna och Tyskland marknadsförs nu certifierad mjölk från gårdar där åtminstone kvigkalvarna går med korna i minst tre månader. Mycket är dock fortfarande okänt om hur lantbrukare använder sig av ko+kalv-hållning på sina gårdar.

Därför utförde forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, tillsammans med andra forskargrupper i Frankrike, Italien, Schweiz, Tyskland och Österrike, under 2018 en enkätstudie där 104 mjölkproducenter som redan håller kor och kalvar tillsammans fick svara på frågor om sin djurhållning.

För att vara med i studien krävdes att lantbrukarna lät kalvarna dia från antingen moderdjuret eller fosterkor i minst sju dagar efter födseln. I studien ingick mellan 11 och 26 gårdar från respektive land, i Sverige identifierades tolv gårdar med ko+kalv-hållning.

Besättningar av olika storlek

I fyra av sex länder låg besättningsstorleken på gårdarna relativt nära medelstorleken av mjölkbesättningar i respektive land. Undantagen var Italien, där de flesta gårdarna var mindre än genomsnittet, och Sverige, där det fanns ett antal gårdar som hade 15 mjölkkor eller mindre men också ett litet antal gårdar som hade över 200 mjölkkor.

Anledningen till att de italienska gårdarna var mindre än genomsnittet är troligen att samtliga låg på Sicilien, en region där det är vanligt med småskalig mjölkproduktion.

En stor andel av gårdarna hade börjat med ko+kalv-hållning 2010 eller senare, utom i Italien där 80 procent av gårdarna hade använt systemet sedan före 1990, och i många fall i flera generationer.

Lösgående system var vanliga i alla länder, där liggbåssystem överlag var något vanligare än lösdrifter med öppen liggyta. Även om uppbundna system var ovanliga i alla länder var det här hållningssättet mest förekommande i Sverige (25 procent av de svenska gårdarna i studien). Gropmjölkning var vanligt förekommande i de centraleuropeiska länderna, men inte i Italien och Sverige. I Italien var det istället vanligare med hand och vakumspann-mjölkning i kommersiellt syfte, medan rörmjölkning och mjölkningsrobotar var vanligare i Sverige.

Friskare kalvar viktigast

Enligt lantbrukarna var friskare djur, naturligare hållningssätt och lägre arbetsbörda viktiga anledningar att börja med ko+kalv-hållning (Figur 1). Över 40 procent av lantbrukarna ansåg att det inte fanns några svårigheter för dem att börja med ko+kalv-hållning på sina gårdar. Många planerade dock att genomföra vissa förändringar av sin djurhållning, det vanligaste var att man ville bygga om för att underlätta samhållning av kor och kalvar. Vilka typer av ombyggnationer som planerades undersöktes inte i den här studien, i andra studier har spaltgolv lyfts fram som en begränsande faktor.

Figur 1. Från intervjuer med lantbrukarna framgår det att det finns många olika faktorer som spelar in när man bestämmer sig för att ha mjölkkor och kalvar tillsammans efter kalvningen.

Kalvarna hölls vanligen antingen tillsammans med moderdjuret fram till avvänjningen (36 procent av gårdarna), eller med en blandning av moderdjur och fosterkor (29 procent). Att låta kalvarna gå endast med fosterkor var relativt ovanligt (11 procent av gårdarna), medan 22 procent av gårdarna lät kalvarna gå med moderdjuret i några veckor för att sedan mjölkutfodra separat.

Den dagliga kontakttiden varierade kraftigt mellan gårdarna, och det vanligaste var att kalvarna antingen hölls med korna under hela dygnet eller endast i samband med mjölkningen (Figur 2).

Även perioden som kalvarna hölls med korna varierade mellan gårdarna (7–305 dagar), det var dock ytterst få lantbrukare som lät kalvarna dia längre än 200 dagar.

Figur 2. Hur mycket tid per dag som kor och kalvar hölls tillsammans varierade kraftigt, både inom och mellan länder. Det var vanligt både att kalvarna gick med korna antingen hela dygnet utom vid mjölkning, eller att de hade kontakt endast vid mjölkningen. Kontakt mellan morgon- och kvällsmjölkning eller vice versa var ovanligt i alla länder. Med flera kontakttyper menas att gården använde sig av flera olika dagliga kontakttider, vanligen minskades kontakttiden successivt i samband med avvänjningen.

Stress då kor och kalvar separerades rapporterades av 87 procent av lantbrukarna. Drygt 40 procent av gårdarna använde någon strategi för att minska stressen vid separationen, till exempel att successivt minska den dagliga kontakttiden eller – om kor och kalvar hölls gruppvis – att plocka bort en ko i taget under avvänjningsperioden.

På de gårdar där kalvarna bara hade tillgång till korna i samband med mjölkningen förekom det också att man först lät yngre kalvar dia innan de äldre släpptes in till korna, eller att man gradvis ökade den mjölkmängd som togs ut vid mjölkningen. Av de lantbrukare som åtminstone delvis använde sig av fosterkor såg 11 procent till att dessa fick en ny kalv direkt efter separeringen, för att minska stressen hos korna.

Fakta: Ko+kalv i Europa

  • Intresset för hålla mjölkkor och kalvar tillsammans ökar bland lantbrukare i Europa.
  • Hur lång period som kalvarna kunde dia, och hur stor del av dygnet som kor och kalvar hölls tillsammans varierade kraftigt mellan gårdarna i studien, både inom och mellan länder.
  • De flesta lantbrukarna såg stressrelaterade beteenden när kor och kalvar separerades, och ett flertal olika strategier användes för att reducera problemet.
  • Begränsningar i stallbyggnadernas utformning kan vara en utmaning ifall man vill införa ko+kalv-hållning på den egna gården.

Artikeln är publicerad i tidskriften Animal: https://doi.org/10.1016/j.animal.2022.100624