Den här artikeln publicerades ursprungligen i Husdjur nummer 4 2021.
När Bengt Engdahl, Månsagården i Mariestad i Västergötland, lade om från konventionell till ekologisk mjölkproduktion för tolv år sedan, innebar det att han fick tänka om och börja satsa mer på betesdriften. Från att enbart ha gått på motionsbete behövde korna nu hämta minst halva sitt grovfoderintag från betet.
Gården har två mjölkningssystem, robotmjölkning med tre robotar i två olika grupper med styrd trafik, plus en grupp kor som mjölkas i grop vilket gjorde det till en extra utmaning. I besättningen finns cirka 250 kor och det finns gott om mark vid ladugården, men dörrarna vetter inte direkt ut mot betena. Nu har Bengt Engdahl satsat på att lägga om fållor och göra nya drivgångar i samband med att betena började bevattnas.
Månsagården
Besättning: 250 kor, 11 400 kilo mjölk, 11 200 kilo ECM. Holstein och fyra jersey. 4,1 % fett och 3,2 % protein.
Areal: 700 hektar växtodling i bolag ihop med två andra gårdar i KEAA Lantbruks AB.
Bete: 100 hektar åkermarksbete till korna, varav en del skördas i början på säsongen. 80 hektar naturbete till kvigor och sinkor.
– Jag ville inte bara öppna dörrarna och låta dem gå ut som de ville, säger han.
Under stallperioden är Bengt Engdahl noga med att räkna foderstater och han vill bibehålla kontrollen också på betet. För att näringsförsörja en högmjölkande ko krävs att det är bra näringsvärde på betet i varje fålla, varje dag.
Noga med foderstater
Sagt och gjort, det gjordes ett rutnät med fållor. Robotkorna fick de närmaste fållorna och från ladugården gjordes drivgången rätt ut på betet, i vinkel ut från långsidan.
– Första året blev betesdriften en katastrof. Det tog tid innan vi fick stängslat, minns Bengt Engdahl.
Betet växte ifrån korna och de åt hellre av det som serverades på foderbordet. Han vågade inte låta det bli tomt på foderbordet och korna lärde sig att det skulle komma mer mat om de väntade. Kommande år släppte de ut korna tidigare och betesdriften fungerade bra med de närmaste fållorna, men inte fållorna längst bort. Kor som var på väg ut och mötte kor på väg in vände om.
Bevattnar fållorna
En åtgärd som lett till förbättringar var inköp av bevattning hösten 2017. Det var bra tajming att ha den till torksommaren året efter. Bevattningen består av en kanon med en slang på 500 meter. Samtidigt vändes fållorna, nu ett tjugotal, på andra ledden och de kan även delas av med en tråd. Fållorna är cirka 36 meter breda och kanonen kastar 72 meter så två fållor kan bevattnas samtidigt. Kanonen är inställd så att slangen sakta rullas in och den klarar att bevattna två fållor i taget. Bevattningen går i de fållor som precis betats av.
– Betessäsongen 2018 gick jättebra, säger Bengt Engdahl.
Torkan började tidigt och de drog igång med en intensiv bevattning. Det gick bra att försörja korna på betet och mjölkproduktionen hölls uppe efter betessläppet. 2019 gick det sämre. Då trodde han inte att bevattningen skulle behövas och den drogs igång för sent.
– Det gav svängningar i betestillgången och vi fick en sämre kotrafik. Vi tappade två kilo i produktion per ko och dag, säger Bengt Engdahl.
LÄS MER: Roboten som sår frö och hackar ogräs
Lättare bevattning med två kogrupper
Sommaren 2018 var det 2,7 till 2,8 mjölkningar per ko och dag. 2019 sjönk trafiken med 0,4 mjölkningar per ko och dag till 2,3 till 2,4 mjölkningar. Till 2020 hade han en plan på att ha alla robotkor i en grupp för att därmed öka betestrycket i fållorna. Men för det hade han behövt sätta upp sorteringsgrindar, vilket inte hanns med.
– Med ett ökat betestryck blir det en snabbare och bättre avbetning. Vi får in fler fållor i rotationen och det blir ett större intervall i dagar innan korna kommer tillbaka i en fålla, säger Bengt Engdahl, som planerar att genomföra förändringen i år.
Med två kogrupper blir det också lättare att sköta bevattningen eftersom det är färre kogrupper som bevattningen ska följa efter. Betena putsas vid behov, ofta två till tre gånger på en säsong. Men med en intensivare avbetning kanske behovet att putsa minskar.
– Målet är att producera ett jämnare bete över säsongen, både mängd och näringsvärde, säger Bengt Engdahl.
Frost hämmade betestillväxten
De äldsta betena är från 2006 och det finns ett behov att förnya betena för att få upp avkastningspotentialen. De har sått in nya beten med en rapidsåmaskin utan att bryta betesvallen med plöjning, men det blev problem med ogräs som konkurrerade med vallväxterna. Det bästa är att plöja och bryta av med två år med spannmål.
Kornas beten är inhägnade med elstängsel med två järntrådar i ytterkanten. Mellan fållorna är det plaststolpar och en tråd. Betessäsongen 2020 släpptes korna ut den 5 maj och de brukar vara ute till månadsskiftet september/oktober.
– Det var ett konstigt år. Vi brukar släppa ut korna i april, men det var nattfrost in i maj och juni. Det hämmade tillväxten på betet.
Betessommaren 2020 fick en bra start och korna höll uppe avkastningen och snittade på 39 till 40 liter mjölk per ko och dag efter betessläppet. Gropkorna drivs ut på betet efter mjölkningen, även robotkorna har tillgång till betet både natt och dag. Robotkorna får en ny fålla varje morgon klockan 07.00. De kor som är kvar ute i gamla fållan hämtas in. Kor som har mindre än två timmar kvar till mjölkningstillstånd får inte gå ut.
Kvigor och sinkor på naturbeten
Korna får med råge i sig sex kilo ts bete per ko och dag. Inne halveras fodret på foderbordet, en mix av vallensilage, helsäd, halm, 3 kilo hemmaproducerat kraftfoder per ko och dag samt mineraler och salt.
– Vi är ganska snåla med kraftfoder, som mest 12 kilo kraftfoder, säger Bengt Engdahl.
Kvigor och sinkor hålls på naturbeten men en del av dessa är lite sankare marker där det finns leverflundra och Bengt Engdahl har inte velat ha sina blivande mjölkkor där. Där har han istället haft stutar och köpt in en grupp anguskvigor som ska födas upp till slakt. De yngsta kalvarna släpps på ”parasitfria” åkermarksbeten. Det brukar gå vägen utan avmaskning men ett par gånger har det behövts.
