På Skogsgård utanför Getinge i Halland har Anna och Anders Carlsson skapat ett eget produktionssystem, bestående av genomtänkt avel, betesdrift och växtodling, för att på ett hållbart sätt optimera gårdens förutsättningar. De har under många år arbetat för att maximera betesdriften och har i dag djuren på bete sex månader om året. Inspirationen och kunskaperna har de hämtat från Nya Zeeland och Irland.
– Vi lär av dem som har lyckats. Men det är viktigt att verkligen försöka förstå innebörden av vad de gör och vad de menar innan man försöker göra likadant. Vi tycker att deras system är helt kompatibelt med förutsättningarna i Sverige, säger Anders Carlsson.
Lär av Irland
Genom att försöka förstå framför allt det irländska betessystemet med rotation mellan fållor och anpassa det till svenska förhållanden, har Anders och Anna Carlsson ökat produktionen på sina egna beten betydligt. Anders Carlsson uppskattar att de på sina bästa betesmarker uppnår en betesproduktion på över 11 ton torrsubstans per hektar. På Irland är det vanligt att betesproduktionen är 15 ton torrsubstans per hektar.
– Någon på Irland har uppnått 18 ton per hektar på hela sin gård, men enskilda fållor kan ge 20 ton torrsubstans. Så i Sverige tror jag att vi kan öka åtminstone några tusen kilo torrsubstans per hektar med rätt skötsel och management av betesvallarna, säger Anders Carlsson.
Han bygger det påståendet på jämförelser av både väderlek och när betesdriften kommer igång på våren. Anders Carlsson berättar att nordvästra Irland för två år sedan började sin andra betesrotation endast en vecka före Skogsgård.
LÄS MER: Husdjur 75 år: Betesråd som håller än
Stor potential för betet
Han tycker att det finns en stor potential att utnyttja på betet, framför allt för ungdjuren. För Skogsgård är det 20 kronor billigare per djur och dag att ha djuren på bete jämfört med att ha dem på stall. För besättningen som helhet (230-240 kor) innebär varje dag de förlänger betessäsongen ungefär 8 000 kronor.
– Att ha gått från fyra till sex månaders betessäsong ger 60 dagar gånger 8 000 kronor, det vill säga 480 000 kronor. Men vi gör slut på de pengarna på annat sätt, säger Anders Carlsson med ett skratt.
En förutsättning för att kunna maximera utbytet av betet är att ha bra markbördighet. Makarna arbetar för att förbättra markbördigheten på marginalmarker som de renoverat och förbättrat. Anders Carlsson påpekar att mjölkbönder på Irland markkarterar betesmarkerna åtminstone vartannat år.
– Betet måste ha mat och då talar jag om fosfor, kalium och kalcium. Du kan inte odla 15–20 ton gräs om du inte ligger rätt där. Om vi har rätt nivå av de tre ämnena i betesvallen så spar vi otroligt mycket kväve, säger Anders Carlsson.
Klövern kommer med kaliumet
Ofta rekommenderas en kaliumnivå på runt 30 gram per kilo torrsubstans i vallen. Men han menar att det gäller sinkor och att mjölkande kor klarar högre nivåer. Han skulle vilja se nivåer på uppåt 35 gram kalium per kilo torrsubstans för att få tillräckligt med klöver i ensilaget.
– Får vi upp kaliumvärdet i marken så kommer klövern. Den behöver kalium, det är som salt för klövern. Det drar till sig vatten och gör den mindre torkkänslig. Vi har bättre övervintring sedan vi fått upp kaliumvärdet i marken, menar Anders Carlsson.
Skogsgård släpper ut kvigorna tidigt. 2021 fick dessa beta rovor innan betestillväxten kommit igång. Anders Carlsson är sedan mån om att alla betesfållor ska vara avbetade en gång före den 18 maj.
– Det är vår ”balansdag”, då vi vet att maskrosorna blommar på ungdjurens betesmark. Maskrosor kräver en viss temperatursumma för att blomma och då vet vi att gräset har börjat skjuta strån, säger Anders Carlsson.
LÄS MER: Betesmark viktig resurs för att binda kol
Noga kontroll av fållan
Anledningen till att betesvallen ska vara avbetad en gång före den 18 maj är att den då blir tätare, den bestockar sig bättre. 2021 kunde Skogsgård inte släppa ut ungdjuren förrän den 1 maj och med nio fållor innebar det att alla fållor skulle betas av på två dagar. I början kontrollerar de noggrant att djuren klarar att beta av fållan.
– Vi börjar med ett lass djur och märker vi att de inte betar rent på två dagar så kör vi dit fler djur, säger Anders Carlsson.
Redan i juli börjar de minska betestrycket, alltså minska antalet djur per hektar, eftersom tillväxten på vallarna börjar sjunka då. Erfarenheten säger dem att de ändå skördar mer gräs genom att beta än då vallarna slås som ensilage. Grunden för det påståendet är att det tar 100 daggrader för ett gräsblad att växa till. Vid 15 grader tar det 30 dagar att rotera på betesvallarna. Vid 20 grader går det fortare, runt tre veckor.
– Nu under sommaren rullar vi runt på ungefär 17–24 dagar, säger Anders Carlsson.
Stubbhöjd bidrar till förluster
Slåttervallen å sin sida skördas med cirka fem-sex veckors mellanrum. Det innebär att en del av grässtrået har börjat att vissna av och har en energihalt på 6 megajoule medan de övriga bladen kanske innehåller 12 megajoule. Grönmassan innehåller dessutom mer stjälkar som inte är så energirika. Vid betning på trebladsstadiet håller hela gräsplantan ett högt energiinnehåll.
– Så vi kan utnyttja kons förmågor och få högre kvalitet i det som skördas genom att återkomma oftare, säger Anna Carlsson.
Hon påpekar att även stubbhöjden i slåttervallen bidrar till förluster. Korna betar ner till fyra centimeters stubbhöjd, medan vallskörden håller en stubbhöjd på kanske tio centimeter.
– Det innebär en skillnad på sex centimeter eller 600–700 kilo torrsubstans per hektar, säger Anders Carlsson.
Hela reportaget publicerades ursprungligen i Husdjur nummer 6-7 2022 (OBS! länken kräver inloggning till e-tidningen).
