Text: Rebecca Danielsson, institutionen för husdjurens utfodring och vård, Sveriges lantbruksuniversitet

Antalet nötkreatur i Sverige har halverats under det senaste århundradet. Minskningen av antal djur ger en tydlig effekt på den totala metanproduktionen, vilken har skattats till att ha minskat med 35 procent sedan 1937.

1937 var den totala mängden protein (kött och mjölk) från nötkreatur i Sverige cirka 30 procent högre än i dag. Men metanutsläppen per kilo produkt från mjölkkor har halverats sedan 1937. För den specialiserade produktionen av nötkött är skillnaderna inte så stora. På grund av längre livstid i dag samt att utsläppen bara kan slås ut på själva köttet.

Samma nivå som 1870

Rapporten visar att de totala metanutsläppen från den svenska populationen av nötkreatur i dag ligger på samma nivå som på 1870-talet i Sverige. Klimatförändringarna kräver att alla sektorer bidrar med utsläppsminskningar. Men för att hållbarhetsarbetet ska bli effektivt är det viktigt att ha goda beslutsunderlag.

Att minska på antalet idisslare i Sverige är förmodligen inte en åtgärd som skulle ge en märkbar effekt på klimatet. Och många nyttor skulle gå förlorade. Däremot finns anledning att kontinuerligt utveckla djurhållningen i hållbar riktning utifrån alla hållbarhetsaspekter, inklusive djurvälfärd. Siffrorna i rapporten bekräftar också bilden av att en integrerad mjölk- och nötköttsproduktion är den mest klimateffektiva produktionsinriktningen, ur ett strikt metanperspektiv.

Viktig basinformation

Uppgifterna om de nutida och historiska utsläppen från idisslarna säger inget om hur vi bör äta eller vad som är en hållbar konsumtionsnivå av mjölk och nötkött. De är snarare viktig basinformation för en mer kunskapsbaserad diskussion om nötkreaturens klimatpåverkan och deras roll i det svenska livsmedelssystemet