Separerad gödsel ökar kväveutnyttjandet

Text: Karin Andersson, doktorand vid Institutionen för mark och miljö, SLU Skara

Fältförsök vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Skara visar att separering av nötflytgödsel (där man sänker ts-halten genom att ta bort en del av fibrerna i gödseln) kan öka kväveutnyttjandet. Även biogasrötrest har ett högre kväveutnyttjande jämfört med obehandlad nötflytgödsel.

Både separering och biogasrötning gör kvävet i gödseln mer lättillgängligt för växterna eftersom lättillgängligt kol i gödselfibrerna fungerar som bränsle för markens mikroorganismer. Vid stor koltillförsel (gödsel med hög ts-halt) binder mikroorganismerna tillfälligt upp även kvävet från gödseln och gör det otillgängligt för växterna.

Både separering och rötning gör att gödseln blir mer lättflytande och sjunker ner i marken snabbare, vilket minskar ammoniakförlusterna i samband med gödselspridning. För rötresten motverkas detta dock av ett högt pH, vilket ger stora ammoniakförluster trots en låg ts-halt. I försöken testades även surgöring av gödseln med svavelsyra för att minska ammoniakförlusterna, något som är vanligt till exempel i Danmark.

LÄS MER: Alfred lägger energi på markerna och får ut den i fodret

Totalt genomfördes sju försök i vall och höstvete 2019–2021. Kväveutnyttjandet mättes som MFE (se faktaruta) i procent av tillfört ammoniumkväve. För obehandlad nötflytgödsel var MFE-värdet i genomsnitt cirka 30 procent och för separerad nötflyt och biogasrötrest cirka 50 procent. Surgöring av gödsel till pH 6,0 hade stor effekt på kväveutnyttjandet för obehandlad nötflyt och biogasrötrest, medan effekten för separerad nötflyt var för liten för att vara statistiskt säker.